July
Thursday 22 April 2010 photo 1/1
|
Så, äntligen har jag malt igenom Helvetet. Det helvetet jag pratar om är ett så otroligt dåligt spel så att jag vägrade att släppa det och spela nått annat på mitt DS tills det var avklarat. Det spelet jag pratar om är Lux-Pain
Så, Lux-Pain är en av dom där storybook typen av spelen, säg Phoenix Wright, Hotel Dusk etc. Som DS har fått se en hel del av, dock så tycker jag att Dom andra två nämnda spelen blev ganska förolämpade av att nämnas i samma mening som Lux.
Man spelar din average emo-goth animé pojk som heter Atsuki Saijo (eller är det Saijo Atsuki?, vet faktiskt inte eftersom spelet inte har en aning om det själv). Atsuki Saijo har telepatiska krafter och har fått i uppdrag att hitta en varelse som heter "Silent" som äter på folks negativa känslor och döda den eftersom den ser till så folk går batshit-crazy och sedan sprider sig till andra, eller nått skit i den stilen.
Så, dags att gräva djupare i skiten. Spelet börjar med en jävla massa snack och man har ingen aning om vad som händer. Senare sätts man i situationen där man ska ta kål på en "mask" som "silent" lämnar efter sig.
Men problemet är att man får ingen aning om hur man ska göra, men man fattar ganska snabbt. Man ska helt enkelt söka upp den och sedan när det blinkar rött så ska man skrapa med DS stylusen, Därefter så får man se en massa förvirrande text som man inte fattar nått av mer eller mindre. Så, där har du gjort vad som utger ungefär 35% av spelet. Skrapa på skärmen... Fantastiskt.. Knappt fan värdig en plats som ett warioware minispel.
Dom övriga 65% består 55% av att gå runt på olika platser och snacka med folk och läsa vad dom säger. Nej, dom hettar aldrig upp saker med att lägga till lite problem lösning eller så. Du behöver (bortsett från ytterst få fall) inte ens tänka på vart du ska gå och prata med folk, utan bara göra det eftersom du måste gå och prata med varenda jävel i vilket fall som helst.
De sista 10% är Så kallade "boss" strider där man ska döda Silents. Dessa går ungefär ut på att TRYCKA PÅ PRICKAR (!!!) på skärmen med din stylus. I några fall hettar dom upp det lite med att lägga till glas över prickarna som man måste ha sönder först, och sedan så man måste öppna upp prickarna via att dra ett streck till varje hörn av skärmen. Detta ungefär den "tyngsta" actionen du får se i hela spelet.
Och där har vi ungefär 70% av anledningen varför Lux-Pain suger. Det finns ingen gameplay ALLS i hela spelet. Så länge gå runt och mala igenom fucking wall of text ses som gameplay numera (pro tip: det gör det inte).
Så, vad är dom övriga 30% då? Delvist att dom har otroligt många stavfel i texterna. Nästan så man kan peka ut någon konstig menings uppbyggnad eller stavfel i varannan konversion i spelet, och detta är riktigt illa när det är i ett spel som bygger helt och hållet på sin dialog.
Den andra delen är att spelet har voice acting. Och gissa vad? Det som karaktärerna säger stämmer inte ens med texten. NÅGONSIN. Ofta pratar dom om helt olika saker. Jag ska ta det bästa exemplet någonsin (som fick mig att gå wtf på riktigt). Personen Säger: "I want to come to America and see New York.". Texten skriver: "I want to come to Japan and see Akiba and Kyoto.". Dom vet inte ens om dom är i USA eller Japan för fan. Fixa lite samarbete mellan röst skådespelarna och de som fixar texten åtminstone..
Om jag måste peka ut något bra så kan jag väll säga att designen är ganska ok i dom flesta fallen. Och karaktärerna är måttligt intressanta utan att bli för irriterande (dom flesta åtminstone). Och de engelska rösterna kunde varit betydligt värre och storyn håller en faktiskt måttligt intresserad, fast dom glider ofta in på många sidospår så man blir förvirrad (speciellt med den dåliga subben och dubben).
I slutbetyg ger jag Lux-Pain 4/10. Ingen gameplay ALLS och att textningen är hemskt, speciellt för att vara så dialog tungt. Det räddas ifrån ett lägre betyg tack vare att det ser helt ok ut faktiskt och en ok story.
Nästa DS recension blir nog på nått RPG antingen FF tactics A2, FF 3, The world ends with you eller Black Sigil. För dom som bryr sig xD
Så, Lux-Pain är en av dom där storybook typen av spelen, säg Phoenix Wright, Hotel Dusk etc. Som DS har fått se en hel del av, dock så tycker jag att Dom andra två nämnda spelen blev ganska förolämpade av att nämnas i samma mening som Lux.
Man spelar din average emo-goth animé pojk som heter Atsuki Saijo (eller är det Saijo Atsuki?, vet faktiskt inte eftersom spelet inte har en aning om det själv). Atsuki Saijo har telepatiska krafter och har fått i uppdrag att hitta en varelse som heter "Silent" som äter på folks negativa känslor och döda den eftersom den ser till så folk går batshit-crazy och sedan sprider sig till andra, eller nått skit i den stilen.
Så, dags att gräva djupare i skiten. Spelet börjar med en jävla massa snack och man har ingen aning om vad som händer. Senare sätts man i situationen där man ska ta kål på en "mask" som "silent" lämnar efter sig.
Men problemet är att man får ingen aning om hur man ska göra, men man fattar ganska snabbt. Man ska helt enkelt söka upp den och sedan när det blinkar rött så ska man skrapa med DS stylusen, Därefter så får man se en massa förvirrande text som man inte fattar nått av mer eller mindre. Så, där har du gjort vad som utger ungefär 35% av spelet. Skrapa på skärmen... Fantastiskt.. Knappt fan värdig en plats som ett warioware minispel.
Dom övriga 65% består 55% av att gå runt på olika platser och snacka med folk och läsa vad dom säger. Nej, dom hettar aldrig upp saker med att lägga till lite problem lösning eller så. Du behöver (bortsett från ytterst få fall) inte ens tänka på vart du ska gå och prata med folk, utan bara göra det eftersom du måste gå och prata med varenda jävel i vilket fall som helst.
De sista 10% är Så kallade "boss" strider där man ska döda Silents. Dessa går ungefär ut på att TRYCKA PÅ PRICKAR (!!!) på skärmen med din stylus. I några fall hettar dom upp det lite med att lägga till glas över prickarna som man måste ha sönder först, och sedan så man måste öppna upp prickarna via att dra ett streck till varje hörn av skärmen. Detta ungefär den "tyngsta" actionen du får se i hela spelet.
Och där har vi ungefär 70% av anledningen varför Lux-Pain suger. Det finns ingen gameplay ALLS i hela spelet. Så länge gå runt och mala igenom fucking wall of text ses som gameplay numera (pro tip: det gör det inte).
Så, vad är dom övriga 30% då? Delvist att dom har otroligt många stavfel i texterna. Nästan så man kan peka ut någon konstig menings uppbyggnad eller stavfel i varannan konversion i spelet, och detta är riktigt illa när det är i ett spel som bygger helt och hållet på sin dialog.
Den andra delen är att spelet har voice acting. Och gissa vad? Det som karaktärerna säger stämmer inte ens med texten. NÅGONSIN. Ofta pratar dom om helt olika saker. Jag ska ta det bästa exemplet någonsin (som fick mig att gå wtf på riktigt). Personen Säger: "I want to come to America and see New York.". Texten skriver: "I want to come to Japan and see Akiba and Kyoto.". Dom vet inte ens om dom är i USA eller Japan för fan. Fixa lite samarbete mellan röst skådespelarna och de som fixar texten åtminstone..
Om jag måste peka ut något bra så kan jag väll säga att designen är ganska ok i dom flesta fallen. Och karaktärerna är måttligt intressanta utan att bli för irriterande (dom flesta åtminstone). Och de engelska rösterna kunde varit betydligt värre och storyn håller en faktiskt måttligt intresserad, fast dom glider ofta in på många sidospår så man blir förvirrad (speciellt med den dåliga subben och dubben).
I slutbetyg ger jag Lux-Pain 4/10. Ingen gameplay ALLS och att textningen är hemskt, speciellt för att vara så dialog tungt. Det räddas ifrån ett lägre betyg tack vare att det ser helt ok ut faktiskt och en ok story.
Visa toppen
Show footer