Ojojoj, nu var det länge sedan jag skrev nånting här, fast å andra sidan så har jag verkligen inte kollat på mycket anime på den senaste tiden. Men nu, så har jag till slut sett klart på Katanagatari iallafall. När jag började kolla på den här animen så kunde jag inte riktigt komma in i den, och dom långa avsnitten gjorde så att jag kände sällan för att sätta mig och kolla lite. Till en början så trodde jag inte att jag skulle gilla serien särskilt mycket, karaktärerna var bra, storyn var bra, men den kändes lite långsam. Det är inte det att dom fokuserar mycket på karaktärerna och storyn och spenderar större delen av animen på att prata, det älskar jag, story for the win. Men jag tyckte att tempot bara var för lågt, i Monogatari serien så är det till och med mer prat, men där så håller dom ett sånt tempo, och animationen byter fokus hela tiden, och dom leds ofta in på sidospår när dom pratar, så då följer man med mycket bättre, för det händer saker. Men, den senare delen i Katanagatari är när den verkligen börjar bli bra. Dom sista avsnitten var otroligt spännande, och ledde till alla möjliga känslor, och jag har hört vid flera tillfällen att i östvärlden så har dom inte samma sorts slut på historier, hela "och så levde dom lyckliga i alla sina dar" grejen görs inte alls på samma sätt där, och det märkte man med den här animen. Kände mig helt illa till mods under det sista avsnittet.

Story

Katanagatari utspelar sig antagligen någon gång under 1600-talet, tror jag iallafall, och den handlar om Yasuri Shichika som lever isolerad på en ö med sin äldre syster. Han har bott där hela sitt liv, och har alltid blivit tränad utav sin far som dog ett år tidigare, och i och med faderns död så är Shichika numera familjehuvud. Deras familj utövar en svärdkonst som heter Kyotouryuu, vilket innebär att dom inte har något svärd, utan istället använder kroppen som svärdet. Dom är mycket starkare än vanliga krigare, och just därför kommer Togame in i bilden. Togame är en strateg, och kommer till Shichika för att be om hjälp, hon är ute efter tolv stycken speciella svärd som kallas för Deviant Blades. Efter lite om och men och en ninja med det första svärdet så bestämmer sig Shichika för att följa med, och dom ger sig ut på jakt efter dom resterande elva svärden.

Karaktärer

Karaktärerna i Katanagatari är otroligt välskrivna, eftersom dom får så väldigt mycket fokus, och utveckling. Varje avsnitt så är nya karaktärer introducerade, men i varje avsnitt så dör även karaktärer, så det blir inte för många, och eftersom det är 50 minuter långa avsnitt så har dom gått om tid att ge alla karaktärer bra fokus, bra personlighet, och unika egenskaper. Dom gör det även tydligt att alla fiender inte är onda människor, och att alla fighter inte är något dom alltid vill göra. Men jag förväntar mig helt ärligt inte mindre utav Nisio Isin.

Animation

Animationen i Katanagatari är bra gjord, den hade inte stått ut så mycket, om det inte vore för den annorlunda stilen i animen. Jag vande mig vid den ganska fort, och jag gillar den bara mer och mer. Jag önskar att dom hade gjort lite mer som i Monogatari serien där dom byter fokus nästan hela tiden, för dom långa konversationerna känns extra utdragna när ingenting händer visuellt.

Musik

Musiken var mycket välgjord, och passade bra in till scenerna, och många gånger så tänkte jag på att jag verkligen gillar musiken. Sen så gillar jag verkligen den andra OP sången, som är gjord utav samma band som gjort OP sången till Another, och av nån anledning så gillar jag den sången väldigt mycket, även om jag inte gillade Another's OP så mycket.

Underhållning

Ja det var ju helt klart en bra anime, men den kunde verkligen vara seg ibland, och det gjorde att jag uppskattade den väldigt mycket mindre, men dom sista avsnitten hade mig klistrad vid skärmen. Slutet var otroligt välgjort och jag ville inte missa ett ord som sades under dom sista avsnitten. Så jag känner mig väldigt delad på den här punkten, men det lutar då mot att jag gillade den mer.

Betyg

Mitt slutbetyg för den här animen låg runt 8-9/10, men i slutet bestämde jag mig för att den förtjänar 9/10.

Ahhh, då förstår jag!