March
Thursday 25 November 2010 photo 1/1
|
Change
Kukilainen! Nu kom den där värdelösa, ensamma, tomma, tunga känslan tillbaka.
Allt vill lixom vara dåligt och inget vill va bra.
Vill bädda ner mig med någon och se på film och mysa, inte gå ensam i snökaoset utan någon att hålla i handen.
Jag vill inte komma hem till en mamma som gnäller och tjatar öronen ur en om hur värdelös man är för att man inte går i skolan och har för lite jobb. Speciellt inte när man letat jobb 24/7 senaste halvåret, helt fruktlöst...
Det räcker lixom inte heller med att jag faktist har börjat jobba med det jag verkligen vill göra i framtiden (vara manager alltså)... Det är tydligen ingenting värt för varken mamma eller pappa.
Och ingen av dem tror på att jag klarar mig själv och kan flytta hemifrån nästa höst. Fan vilken uppbackning och pepp man får av päronen! Verkligen!
Är pank och har skulder upp över huvudet...
Min psykolog och läkare vill att jag ska börja ta lithium. Men jag orkar inte fler medicimer. Tyvärr alltså, dom hjälper ju ändå inte, så pallar inte fler som ändå bara ger massa dåliga bieffekter.
Just nu längtar jag bara efter saker som aldrig kommer inträffa eller få.
Det känns lite meningslöst att lägga kraft på whatever~
Kan jag få flytta hem till någon i en vecka som inte gnäller på mig och inte behöver ta några pengar för det? ... tror inte att någon pallar att ta hand om en deppig, sur, pank Carin dock, så tar tillbaka det.
Nu borde jag städjobba...sitter på affären och leechar deras nät.
Varför kan jag aldrig få må okej i mer än en vecka??
~
Annons
Visa toppen
Show footer