Tuesday 13 March 2012 photo 1/1
|
"Aldrig ha vänner mer, aldrig älska mer,
Aldrig se varken sol eller måne mer
rätt obehagligt att vara ett lik.
Jag tror ni tycker som jag.
Solen ger värme, kärlek, kraft.
Månen är kall och vit.
Moln stjäl kraft av solen,
Men natten är klar och ljus.
Jag har ofta drömt om det sköna
har bara funnit leenden.
Har jag en gång gjort uppror
till ingen nytta - bara själsliga sår.
Det låter resignerat, jag är det.
Livet har snott livet ifrån mig.
Det kan vara enkelt, men jag har
kört fast, byggt ett meningslöst hopp,
det gör ont i mig om min kärlek.
Kärleken var vacker och stark.
Men det som är starkare, är tiden
som ger glömska.
Förlåt mig mina sentimentala infall.
I mig har ingen diktare gått förlorad."
Denna avskedsdikt är skriven av en skolpojke. Väldigt vacker. Berörde mig djupt. ( Textxten är från boken "Nu måste jag sluta - Avskedsbrev", skriven av Udo Grashoff)
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/gid3171984/503109045/