January
Tuesday 20 December 2011 photo 1/3
|
Change
nu ska jag berätta min historia.
Jag är 17 år, jag heter agnez.
Jag träffade min sambo för 6 månader sen för första gången.
Då träffades vi bara som vänner ,trodde aldrig att det skulle bli något mer.
Han verkade ju för bra.
För smart, för att kunna tycka om nån som mig,
jag kommer ihåg att det var på sommarlivet som jag åkte till arvika får att träffa honom.
på tåget var jag så nervös.
satt på station och väntade. kollade. kände hjärtat pumpa så hårt i mitt bröst.
så kom han där.
jag ställde mig upp, sa hej, gav han en kram.
vi gick runt lite på stan.
sen gick vi hem till hans vän.
kommer inte ihåg vad som hände, men jag minna att vi kysstes i soffan.
Efter det, va vi varje dag.
jag följde med han till Hagfors till sin pappa.
hade berättat att jag tyckte om han jättemycket. men han ville inte ha något förhållande.
vi satt på hans sång en kväll med hans andra vän.
då han sa att han skulle ändra en grej.
Han gick in på facebook, gick till sin relations status, och klickade i att han hade ett förhållande.
innan han sparade, kollade han på mig med sina vackra blå ögon, lite rosa i ansiktet, han rodnade.
med ganska mörk röst sa han " om du vill".
visste inte vad jag skulle säga.
så jag kastade mig runt halsen på honom och sa ja det är klart att jag vill.
Vi hade det bra, vi var med varandra hela tiden.
Aldrig hade jag tyckt om nån så mycket.
Vi hade ingen aning om vad som skulle hända.
Jag skulle sätta in en p-stav.
gick till ungdom.
dom gjorde ett gravtest- negativt.
vi beställde hem staven, väntade på att min mens skulle komma,
brösten började ömma- äntligen, mensen kommer!
den kom aldrig.
när det gjorde så ont att jag inte kunde ta på mig en bh så skrev jag till tony, frågade vad det kunde vara, han visste inte.
hans fostermamma sa att jag skulle testa mig igen.
visst sa jag, jag är ju inte gravid.
Så min kompis sandra, följde med mig in på köpcentret i karlstad, följde med mig in på toan.
jag sa åt henne att hon skulle kolla först, med pokerface. pratade med ton under tiden för att hålla tiden.
efter 5 minuter kollade hon, spärrade upp ögonen, skrek grattis mamma och pappa.
ögonen rullade bak i huvudet på mig. jag svimmade.
efter så grät jag och sprang in på ett apotek, skrek förtvivlat efter nån som kunde hjälpa mig, en snäll tant som jobbade där kom fram.
jag har ett gravtest, och jag tror att det visar fel, jag är inte alls gravid,
hon kollade.
sa grattis, det är ett stort +.
jag grät och skrek. satte min på bussen till filipstad, grät hela vägen.
satt på buss station och väntade på tony, när han kom sa jag
bara hej pappa.
han sa ingenting utan kramade mig.
jag grät nästan då också.
men hade inga tårar kvar. kändes som att gråta sandpapper.
jag försökte vänja mig vid tanken på att jag, lilla agnez som röker, skolkar, och dricker, ska bli mamma.
tony berättade att han inte var förvånad, han hade lagt märke till saker med mig innan jag kollade mig.
jag hade ätit mer än vad jag nånsin gjort tidigare.
jag mådde illa hela tiden.
jag hade ont i brösten.
och ibland fick jag ont i magen utan anledning.
han misstänkte det.
fattar inte varför han inte sa något.
först ville han inte ha kvar barnet, men det ville jag.
jag försökte prata med honom hela tiden.
men han hade bestämt sig.
vi bråkade ganska mycket den tiden.
och så fort vi bråkade, fick jag smärtor i magen.
då fattade han att det var på riktigt, det hade gått 3 veckor att göra mig gravid.
han såg hur jag engagerade mig, kollade på barnvagnar på blocket, skrev upp telefon numren till dom.
de var den kvällen.
när jag satt vid blocket, som han kom. lyfte undan datorn, lade sig ner, och drog mig.
han kollade mig i ögonen och sa
" älskling, ta inte bort det, snälla"
jag hade varit nere till hans fosterföräldrar och frågat om dom ville hjälpa mig med att skaffa abort tid. mot min vilja.
vårat förhållande har sätts på prov nu.
men vi håller ihop.
magen har blivit ganska stor nu.
jag är i månad 4.
och vi har varit tillsammans 4,5 månader.
han har alltid handen på min mage när vi sover, han pussar alltid på den, eller så vilar han bara huvudet imot den och lyssnar.
Igår låg vi och kollade på film, och som alltid när vi ska sova, så håller han handen mot magen, trycker lite, då kände vi det, alldeles tydligt,
det rörde sig, det var en liten liten fot, som sparkade, som ett täcken, på at den finns, som att den vill göra sig påmind.
det var en underbar känsla, jag fråga flera gånger, upprepade, kände du, kände du, kände du.
han sa, ja jag kände, med ett leende som gick från öra till öra.
innan jag blev gravid, bad jag till gud, om ett mirakel.
jag mådde så dåligt, visste varken ut eller in, så jag bad, bad om att han skulle ge mig ett mirakel. några veckor efter, hände detta.
jag tror att jag blev bönhörd, för jag har alltid haft svårt för att bli gravid, hade ett förhållande tidigare som varade i 9 månader, och vi försökte hur mkt som helst, men det gick inte.
så gick de nu, på 3 veckor.
detta är det bästa som har hänt mig.
min pojkvän är den bästa som finns.
älskling, jag älskar dig så otroligt mycket, och det gör lillen också <3
detta var min historia, rätt så gripande, och fängslande.
@lillaagnez
Annons
BlueCanary
Sun 15 Jan 2012 05:27
Mycket fint skrivet <3
Har läst måga tragiska och dåliga historier om graviditet o.s.v., så tänkte "fan, en sådan sorgsen igen". Men jag blev glatt överraskad :)
Grattis och lycka till!
Har läst måga tragiska och dåliga historier om graviditet o.s.v., så tänkte "fan, en sådan sorgsen igen". Men jag blev glatt överraskad :)
Grattis och lycka till!
Anonymous
Tue 20 Dec 2011 22:43
lycka till får glädjetårar av texten!
Lisa
Tue 20 Dec 2011 12:24
känslosam text gumman. <33
ni kommer klara det här galant! <3 tror på er <3<3<3<3<3
vet hur det känns. när jag mådde som dåligast precis när jag skulle börja på behandligen för min ätstörning så blev jag gravid. det var ett mirakel. aldrig kunde jag tro att jag skulle bli gravid så fort efter att ha skadat min kropp efter alla dessa år.
barnet var en räddning. och nu e det enda jag tänker på att vara en bra mamma å ge all min kärlek till pojken. <33
du e så stark. <333 kram
ni kommer klara det här galant! <3 tror på er <3<3<3<3<3
vet hur det känns. när jag mådde som dåligast precis när jag skulle börja på behandligen för min ätstörning så blev jag gravid. det var ett mirakel. aldrig kunde jag tro att jag skulle bli gravid så fort efter att ha skadat min kropp efter alla dessa år.
barnet var en räddning. och nu e det enda jag tänker på att vara en bra mamma å ge all min kärlek till pojken. <33
du e så stark. <333 kram
Anonymous
Tue 20 Dec 2011 12:28
trodde inte på gud, fram till då.
jag tror verkligen att han gjorde något.
för attt jag skulle må bra.
grät hela tiden när jag bad.
men jag vet inte.
<3 tack gumman, älskar dig så oerhört mycket! <3
jag tror verkligen att han gjorde något.
för attt jag skulle må bra.
grät hela tiden när jag bad.
men jag vet inte.
<3 tack gumman, älskar dig så oerhört mycket! <3
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3178432/499865622/
Visa toppen
Show footer