Hejsan hejsan!

Tina heter jag, detta är min första bild i gruppen, och jag är i vecka 24. 4:e februari har barnmorskan sagt att min lilla Elmer ska komma ut!

Det är min första graviditet, och jag är ganska... "nojig". När jag var elva år så dog min lillebror i mammas mage bara två-tre dagar innan han beräknades födas, så jag är ganska rädd för att något sådant ska hända även mitt barn.

Något annat jag oroar mig för är vikten (min vikt, alltså), då jag nyligen har gått ner från cirka 110 kg till 78, och nu är uppe på runt 85 igen. Övervikt kan ju försvåra graviditeten, är det någon som har erfarenheter kring detta?

Annars ville jag mest bara säga hej och så! Hejhej!

Förstår din noja, jag var rädd också. Men rädslan kommer fortsätta efter graviditeten, min dotter är nu 1½ månad, jag har kollat varjedag om hon andas, ända sen hon föddes och det kommer jag nog göra väldigt länge till. Det är normalt att känna rädsla och oro över om ens eget barn kommer dö. Försök slappna av, och njut av alla rörelser du känner i magen. Ta en dag i taget :)

Det jag märkt med att väga mycket o vara gravid är att det belastar höfterna och knäna mer. Mot slutet fick jag ganska ont i fötterna i lederna rakt över trampdynan.. Jag vägde 81 vid inskrivning (hade gått upp lite för jag slutade röka strax innan) och slutade på 101. Jag åt verkligen inte dåligt :) Så det behöver inte alltid vara det man stoppar i sig, utan det kan vätskan man samlar på sig.. jag var ganska svullen mot slutet, det gjorde ont i huden när det var så spänt. Jag rörde även på mig, men sen orkade/ville jag inte för det var för tungt för mina leder och orsakade en väldig smärta resten av dagen och natten (foglossning). Nu pratar vi om när jag var i vecka 38-41 då det var som värst..

Det måste ju inte hända dig, det jag egentligen ville säga är att man kan inte alltid göra så mycket åt viktuppgången.. banta gör man inte när man är gravid, bara ät på men bra mat och inte överdrivet stora mängder. Försök drick mycket vatten, det hjälper faktiskt mot vätskesvullnaden.. Angående motionen, jag blev ännu mer svullen och fick väldigt ont av att gå mycket så hitta bara det som är bäst för dig. Tänk inte på alla måsten/bör, man blir bara stressad av att "jag måste göra det o det".. Plus för mig var det tvärtom. Det man borde gick inte för mig, och det man inte borde var bäst för mig. Bara hitta det som passar dig bäst som sagt..

Grattis till lillen, och försök njut av graviditeten istället för att oroa dig. Det är mitt bästa tips :)

Hej.
Jag vägde på inskrivningen i vecka 7 72 kg, i vecka 38 vägde vi mig igen och då vägde jag 103kg, min barnmorska sa till mig att "oj, det var lite mycket du lagt på dig, nu har du att kämpa med efter förlossningen".
Hon menade att om man väger lite för mycket vid ingångsvikt mot vad man ska (vet ej din längd, men kanske lite högre än "normalt" för en "normal" kvinna, om "normalt" finns), så bör man tänka på att äta rätt, röra sig i den mån man kan (30min om dagen, minst), simma (super bra sätt att röra sig på, gjorde jag under slutet av min graviditet, var lättare än att gå när man vägde 100kg).
så mitt råd är att tänka dig för, stoppa inte i dig skit mat, godis, kakor osv, även om suget är där, ta en morot istället eller drick citronvatten.
Och TÄNKT inte på vikten, det mår man bara dåligt över och stressar upp sig för och det mår INTE bebisen i magen gott av. Njut av din graviditet, rör dig och ät nyttigt och NORMALA mängder, ta två extra frukter om dagen istället och skippa det ljusa brödet, ät mycket fiber. Lite tankar från en kvinna som har en 20dagar gammal bebis, som har gått ner 14kg av 35 graviditets kilon