för exakt två månader sedan satt jag och klockade mina värkar och började få JÄVLIGT ONT.
dom kom med 8-14 min mellan rum och jag var själv hemma.
när klockan blev 14:30 orkade jag inte mer utan ringde förlossningen en SISTA GÅNG, (hade ringt tidigare samma dag en gång) och fick komma in, trots att jag hade 5-7 min mellan värkarna.
väl inne kl 14:50 undersökte dom mig, var öppen 8-9 cm och direkt in på ett förlossningsrum och blev peppad att jag var en grym förstföderska som klarat hela öppningsfasen hemma utan något stöd eller personer runt mig.
"ge mig ryggbedövning" halv skriker jag i en värk på väg till rummet. fick som svar att den hjälper bara vid öppningsfasen. jaha, det var den smärtlindringen det ja.
på rummet hann jag ta ett andetag med lustkasen och sedan fick jag börja krysta för då var jag helt öppet (loppet av 5 minuter), två andetag till i lustkasen, sedan var det bara att sätta igång på riktigt.
hjärtljuden gick ner på den lilla individen i magen och jag bad om kejsarsnitt i den stunden, men det var för sent, hon hade kommit för långt ner/ut, så nu gällde det att bara krysta på och ut kom hon på 5-7 värkar och var alldeles BLÅ av det låga hjärtljudet. Då var klockan 16:14 och vi blev föräldrar på RIKTIGT till den vackraste tösen i världen.
Och nu är hon redan två månader min lilla underbara Märta buse

också en snabb förlossning. gick den bra då?