40+5 idag och jag börjar bli ledsen. Känner tre tjejer som hade födelsedatum efter mig, alla tre förstföderskor, alla tre ploppade sina någon vecka för tidigt. Nej, jag ska inte jämföra mig med andra, men det är svårt! Det känns som att jag är misslyckad som inte fick ut min skatt i tid...

MEN! Jag har skrivit en uppmuntrande lista på saker jag ska tänka på när jag blir less! Läser den rätt så ofta, för vad har jag att göra om dagarna? Jag slutade arbeta 11 dagar innan jag hade min beräknade födsel och nu känner jag att jag kan gå tillbaka till jobbet igen och föda på golvet! Allt inför bebisens ankomst har ju varit klart i veckor, vi väntar ju bara på vår lille!

Jag har väntat i nio månader (Enligt appen är jag uppe i tio nu, skoj!), varför vill du låta mig vänta ännu mer? :(

Jag vet hur det känns! jag gick över tiden 14 dagar... det var inte roligt! hade fått tid för igångsättning kl 8 på morgonen just den 14 dagen då man inte får gå längre. Men som tur var gick vattnet av sig själv kl 22.00 kvällen innan och kl 01.49 på natten blev han född :) Bebisen kommer när den är redo. Första veckan jag gick över tiden försökte jag med allt för att få ingång förlossningen men utan resultat så sista veckan vilade jag bara upp mig så jag skulle vara mer förberedd till själva förlossningen :) hade också vänner som med var förstföderskor men dom fick med före mig :p Nu väntar jag och min sambo vårat andra barn och jag hoppas jag slipper gå över tiden igen! xD

Förstår dig helt, det är riktigt tjatigt när de inte vill titta ut när man förväntat sig! När min son inte kom på bf jämförde jag det med "julafton utan paket". Du får hitta något roligt att göra så att du inte blir så uttråkad, jag roade mig med att baka i mängder :)

Vet hur det är. Alla som var beräknade efter mig födde ju innan, det var riktigt frustrerande. Höll på att totalt brista ihop mer för varje dag, skulle inte klara de tre dagar det var till igångsättning. Lyckligtvis åkte jag in pga mitt mående, då upptäckte de att jag hade för högt blodtryck så de tog in mig och det startade av sig självt men de fick hjälpa till ändå.
En dag bara känns förjävligt långt när man är så nära... man kan må riktigt uselt och man vill ju vara glad och redo och inte tappa stridsyxan när det väl är dags. Men håll igång! Det är nära nu!! Och kan lyckligt säga att för min del iaf, så släppte allt och det var bara härligt när han väl var i min famn, då spelade det ingen roll. Jag var orolig innan att jag skulle fortsätta må sådär skit och knappt bry mig längre.
Nu vet jag inte hur det blir för dig, men jag hejar och hoppas det händer något snart av sig själv. Helst nu! :)
All lycka till!

Gick över 6 dagar med min, hade ont konstant och ville bara att det skulle vara över. Vet hur du känner :(<3

Första barnet fick jag bf+ 5 andra barnet bf+12... vet exakt vad du menar. Jag lippa konstant de sista 4 dagarna för att jag gick över så många dagar med andra barnet. Dagen innan jag fick så åt jag super stark mat och min man tog mig hårt i doggy ;p där efter satte det igång. Bara ett tips:p kan varit en slump men man vet aldrig

lillen kommer snart ska du se :)
men visst är de jobbigt att gå över tiden, jag gick över tiden 3dagar med min första son och 11 med den andra...kändes som om de var mycket längre..

Jag städade och städade tvättade fönster å golv varje dag.. Och jag vet inte hur många gånger jag bäddade sängarna och packade om BB-väskan..
Jag gick över 17 dagar men va helt hundra på att hon skulle komma 1 månad för tidig..

Den kommer när den är redo. Är ingen tidsinställd bomb ;) Ta det lugnt och slappna av, tänk på annat: putsa fönster, storstäda, ja passa på, för sedan hinner du inte det ;)