Sunday 18 December 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag är svartsjuk. Svartsjuk på något jag inte ens vet vad. Det är mystiskt det här med känslor. De finns där, de styr ens tankar och de får en framförallt att göra saker som man kanske inte borde. Om inte nu, så i senare skede.
Jag är svartsjuk eller något liknande så fort min tanke vidrör dig. Men varför? Varför? Det känns som om du är en del av mig, även om du inte vet. Inte till hundra procent i alla fall. Du kanske anar, men jag vet. Jag vet vad jag tycker och tänker och framförallt vad jag vill. Kanske är det därför som jag är svartsjuk. Eller kanske inte, jag vet ärligt talat inte. Men svartsjuk är jag.
Varför har jag dragits till dig? Varför? Jag menar, jag tycker om dig så mycket att jag varken vet ut eller in och varje gång vi säger att vi kanske ska ses så säger du något i stil med "vi får se", "vi får se". I samma veva som du säger det byggs det upp ett hopp inom mig, ett hopp om att de kommer hända men i slutändan blir det aldrig av. Tyvärr. Det är då mina tankar går iväg, det är då jag förstår hur mycket jag gillar dig. Hur glad jag blir vid minsta lilla blick på dig och vid minsta lilla tanke om dig. Vilket folk vet. I alla fall folk i min omgivning, men inte du. Fast jag tror du anar, du anar att jag gillar dig, det känns så. Sen om det är bra eller inte vet jag inte?
Jag är kär. Svartsjuk. Fundersam. Olycklig. Lycklig. Ovetande. Grubblande. Känslomässigt laddad och åter igen kär och fundersam. För ja vet inte vad du tycker och jag menar, man kan ju inte bara skriva i ett sms eller liknade att "jag tror jag tkr om dig?". Eller kan man det? Är det så enkelt? Jag vet inte, så därför frågar jag er! Vad skulle ni gjort i min situation? Eller vad har ni gjort i samma situation? Snälla svara!
Jag är svartsjuk eller något liknande så fort min tanke vidrör dig. Men varför? Varför? Det känns som om du är en del av mig, även om du inte vet. Inte till hundra procent i alla fall. Du kanske anar, men jag vet. Jag vet vad jag tycker och tänker och framförallt vad jag vill. Kanske är det därför som jag är svartsjuk. Eller kanske inte, jag vet ärligt talat inte. Men svartsjuk är jag.
Varför har jag dragits till dig? Varför? Jag menar, jag tycker om dig så mycket att jag varken vet ut eller in och varje gång vi säger att vi kanske ska ses så säger du något i stil med "vi får se", "vi får se". I samma veva som du säger det byggs det upp ett hopp inom mig, ett hopp om att de kommer hända men i slutändan blir det aldrig av. Tyvärr. Det är då mina tankar går iväg, det är då jag förstår hur mycket jag gillar dig. Hur glad jag blir vid minsta lilla blick på dig och vid minsta lilla tanke om dig. Vilket folk vet. I alla fall folk i min omgivning, men inte du. Fast jag tror du anar, du anar att jag gillar dig, det känns så. Sen om det är bra eller inte vet jag inte?
Jag är kär. Svartsjuk. Fundersam. Olycklig. Lycklig. Ovetande. Grubblande. Känslomässigt laddad och åter igen kär och fundersam. För ja vet inte vad du tycker och jag menar, man kan ju inte bara skriva i ett sms eller liknade att "jag tror jag tkr om dig?". Eller kan man det? Är det så enkelt? Jag vet inte, så därför frågar jag er! Vad skulle ni gjort i min situation? Eller vad har ni gjort i samma situation? Snälla svara!
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Å klart jag hade gjort det, det enda är att vi (framförallt jag) inte berättat vad jag tror jag tycker och tänker om honom. Tyvärr, men tillfälle och tid har inte riktigt funnits... :)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Förstår precis vad du menar!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3180838/499790568/