Wednesday 8 August 2012 photo 1/1
|
Usch. Det här med känslor är jobbigt. Speciellt när några jobbiga mil skapar en hejdundrandes massa problem. Ringde i alla fall upp han med stort H förut idag, eller borde jag säga stort "M"? Ahja, det är en bagatell. Det första samtalet var stelt och slutade med att vi bägge fällde en och annan tår. Usch. Att det kan vara så jobbigt att behöva säga till en person att man gillar den mer än något annat för tillfället, men att avståndet gör att man tvekar och inte vet vad man vill. I alla fall efter ännu ett konstigt avslut gick det bara några timmar innan vi hördes igen och den här gången slutade det inte med tårar utan mer som något bra, eller så bra som det helt enkelt kan bli.
Vi pratade, skojade och bestämde till sist att vi ska förbli vänner för ett tag. Hur nu det ska gå? Vi ska i alla fall hålla kontakten och om vi vill något är det bara att ringa. Vilket känns bra. Men det finns en hake, eller jag hittade i alla fall en. Är det inte så att alla hålla vännerkontakter slutar relativt illa. Med andra ord i ingen kontakt alls? Eller har jag fel? Ahja, jag ska inte ge upp utan istället försöka hålla kontakten och ge allt. Som en vän. Som en gammal flirt. Som en jag vet inte vad… Men det lär bli svårt. Men som vi sa, känner vi att vi fortfarande vill ses, eller något liknande om ett tag kommer det fler lov, fler chanser och då kan vi ta det då. För som det är nu har vi bägge två fullspäckade liv. Träningar hit. Träningar dit. Kompisar. Två tuffa linjer att plugga till för fullt. Samt mycket, mycket mer och till sist två olika städer att leva i.
Sen det sista. Jag vet att den här "texten" inte blev alls speciellt bra. Men det är så svårt att sätta känslor på vad jag känner. Även om jag vet vad jag kände till etthundra procent på lägret så känns de så långt bort. Men så fort jag tänker på vad som faktiskt hände, så känns det bara konstigt och fel att inte kunna vara en del av varandras liv. Vilket jag faktiskt tror vi båda tycker för tillfället. Så en fråga till mig själv och alla andra får bli. "Kan man ha något på G och sen lägga det på is för att ta upp det senare efter någon månad igen?" Eller blir allt bara fel då? Egentligen borde det väll bara visa att man verkligen tyckte något om den andra redan från början och att man gjorde fel, eller?
Alltså gud. Jag borde inte spekulera så mycket. Allt blir ju bara rörigt och fel här ändå. Med andra ord som i mitt huvud fast tusen gånger värre.
Annons