Tuesday 27 March 2012 photo 2/33
![]() ![]() ![]() |
(Jessi 7år)
Hon satt på taket och tänkte tillbaka på året innan. Itachi hade hjälpt henne mycket med Elementen och deras förmågor och nu... Han var borta, familjen mördad, ja hela klanen. Det var tydligen bara Sasuke som hade kommit undan. Men hon hade fortfarande svårt att tro på att det kunde vara som de sa. Att Itachi hade dödat hela sin klan, han som hade varit så snäll... Hon tprkade tårarna och tittade upp på himmelen. Hennes vindkatt Kaze låt bredvid henne och halvsov. jessi ville inte väcka henne, hon hade hjälpt henne fly från Ninjorna i dag. När skulle detta ta slut? Vad hade hon gjort för att den tredje Hokagen skulle hata henne så? Hon suckade, lyfte upp Kaze och mög bort mot ett hus. I ena fönstret satt kvinnan och stickade kläder. Jessi knackade försiktigt på fönstrer. Kvinnan kom och öppnade fönstret.
- Hej, Jessi. Är du hungrig? frågade hon milt.
- Lite, men mest trött. svarade hon och la Kaze på soffan.
- Gå till ditt gömmställe på vinden så kommer jag snart.
Jessi nickade och hittade den dolda dörren och gick upp. Efter en stund kom kvinnan upp med mjölk och bröd.
- Jag hoppas vintern inte blir allt för lång i år. Du växer och behöver mat, Jessi. Men vi börjar bli oroliga över hur länge vi kan hålla dig dold för Hokagen...
- Jag förstår, ni behöver inte ta hand om mig på vintern. Jag klarar mig.
Kvinnan kramade henne.
- Du har ett gott hjärta, barn. Jag hoppas du en dag kan hjälpa andra och göra en stor skillnad.
Jessi log och nickade, kröp sen ner under filten och kvinnan lämnade henne där. Vintern kom och Jessi fick bo hos dem, gömd för Ninjorna och fick inte gå ut. Det lilla vindsrummet hon var gömd i var allt hon såg under hela vintern. Hon kunde gå ut till resten av vinden under dagen, då såg hon den vita snön falla och glittra mog fönstret. Hon älskade att se det, höra hur klockorna från byn ringde när det började närma sig ljul. men så en kväll vakknade Jessi av att hon hörde skrik. et var en kall vinterkväll, några dagar efter jul. Kaze vaknade med och la öronen bakåt. Jessi kunde inte riktigt prata med henne ännu. Men hon förstod att något inte stämde. Hon öppnadade den dolda dörren lite. Hon kunde se ett par ninjor stå och fråga ut det gammla paret. De frågade om henne! Jessi stod tyst, minns att hon lovade att inte avslöja var hon fanns om det skulle hända något. Plötsligt föll den gammla mannen till golvet, livlös. Jessi stod tyst kvar, kunde inte röra sig. Efter en stund till dödade de kvinnan också, genomsökte huset utan att hitta den dolda dörren. Tillslut förvann Ninjorna och sakta började en eld dyka upp. Hiset började snabbt brinna. Den sored sig snabbt men nuddade inte ens Jessi. Sakta kännde hon hur ennes "syster" Eld vaknade till. Hon tog kontrollen över kroppen och derev bort elden som brann. Men vid det laget fann inte mycket av huset kvar. Jessis kropp var fortfarande ett barn och inte fullt så tränad. Els suckade sorgset när hon hörde Jessis gråt i huvudet.
- Gråt inte... En dag ska du visa den där gubben att du är vrld så mycket mer! Vi ska hjälpa dig!
Annons
Comment the photo
6 comments on this photo