Wednesday 9 May 2012 photo 4/33
|
(Jessi ca 9 eller 10 år)
Det hade nu gått två veckor sen Kazekagen hade hittat Jessi ute i öknen. Hon trivdes i Sabaku. Temari och Kankaru lekte ofta med henne. Men Jessi hade även sett den rödhåriga pojken, ingen lekte med honom. Så en dag gick hon fram till honom.
- Hej, vill du leka? frågade hon.
Pojken tittade förvånat upp.
- Vill... du... leka med... mig? frågade han.
- Klart jag vill!
Han hoppade ner från gungan och tittade på henne. Han sa inte mycket men lekte med henne. Tills sanden började röra på sig. Den slingrade sig runt Jessi och kramade hårt. Jessi kved av smärtan.
- Sluta. bad hon orolig men inte som de andra.
Hon var mer lugn och tittade på honom. Hennes blick var inte som andas... När han såg den blev han lugn och sakta började sanden släppa. Folk hade sett vad som hände och alla var förvånade. Den där Gaara släppte flickan. Hur gjorde hon? Varför var hon inte rädd? Hon kunde ju ha dött! Människorna började viska och det gjorde Gaara tokig. De gav honom blickarna, hatet, orden, ALLT gjorde ont. Men jessi kände igen blickarna. Hon hade fått dem i Konoha... Så hon stälde sig upp, tog Gaaras hand och log.
- Kom vi går. sa hon.
Gaara blev förvånad men lugn. Så han följde efter. Tillslut var de utom synhåll för människorna. Gaara fortsatte kolla på Jessi. Varför var inte hon som andra? Varför gick det inte att krossa henne när hon hade gjort honom sur? Varför blev han lugn av att se henne? Gaara hann inte tänka mer förän hans far kom dit.
- Jessi, kan du komma? Jag vill prata med dig. sa han bestämt.
Jessi tittade på Gaara som sänkte blicken skamset. Hon suckade och följde med Kazekagen in i huset. Han verkade bekymrad och hon anade att det hade med det som hände att göra. Så hon blev lite otolig...
- Jessi, Gaara är min son men du måste vara försiktig. Han är farlig. Han kunde ha dödat dig i dag. Jag vet att du vill hjälpa. Men Gaara går inte att hjälpa. Du hade tur som klarade dig i dag. Lova mig att du låter bi att umgås med gaara, okej? frågade han oroligt.
Jessi suckade, hon ville inte lämna Gaara ensam igen. Hon visste ju själv hur det kändes.
- Jag tror inte jag kan lova dig det. mumlade hon.
- Varför?
- Därför att jag vet hur det är att bli jagad, hatad och vara ensam. Jag vill inte att han ska känna så.
Kazekagen suckade.
- Lova mig bara att vara försiktig?
- Okej, jag kan försöka.
- Bra, spring och lek nu, men helst inte med Gaara.
Hon vände sig snabbt om och sprang ut, till Gaara...
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 9 May 2012 21:49
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D
Anonymous
Thu 10 May 2012 23:12
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D
12 comments on this photo