Monday 6 August 2012 photo 8/33
|
Jessi. Del 3. Presentation.
Jessi satt tyst på trappan. Den blonda killen satt och höll på med sitt pannband. Den svarthåriga satt tyst med en hatisk/kall blick rakt fram. Jessi vågade inte säga något, men hon började undra om deras Sensei tänkte dyka upp någon gång. Plötsligt dök han upp.
- Förlåt att jag är sen, jag försov mig, fick lite förhinder och var tvungen att hjälpa en gammal tant få ner sin katt från ett träd. ursäktade han sig.
- Men, typ, vad ska vi göra i dag då? Ska vi typ, få ett uppdrag eller? frågade den blonda killen.
- I dag ska vi lära känna varandra lite. Typ presentera oss för varandra. sa den gråhåriga mannen lugnt.
Han satte sig på det metalliska staketet och tittade på sina elever.
- Vem börjar? frågade han.
- Vad ska man säga då? frågade den blonda och kliade sig i håret.
- Ni kan ju börja med era namn, var ni kommer ifrån, vad ni har för drömmar och vad ni tycker om. svarade deras Sensei.
Den blonda drog ett djupt andetag, sen log han, satte sitt pannband på plats och började:
- Jag heter Uzumaki Naruto. Jag är 12år, har inga föräldrar och vet inte vilka de är. Min dröm är att träna så att jag kan bli den bästa ninjan i Konoha, sen tänker jag bli den bästa Hokagen! Förutom det så ÄLSKAR jag ramen. sa han stolt och gjorde tummen upp.
- Okej, du då? frågade deras Sensei och tittade på den svarthåriga.
Killen tittade upp med en kall blick.
- Jag heter Uchiha Sasuke. Min dröm är att hitta en viss person och döda honom. sa han kort.
Jessi tittade lite tveksamt på honom.
- Ja, just det, jag hatar idioter, svaga människor och gaphalsar. fortsatte han och tittade på Naruto.
Naruto blängde tillbaka.
- Okej, okej. Men du då? frågade deras Sensei och tittade på Jessi.
Jessi blev förvånad över att han verkligen frågade henne, så hon blev tyst en stund. Men sen drog hon ett djupt andetag innan hon började:
- Jag heter Jessi-Element's bäraren. Jag är 13 år. Jag vet inte vart jag kommer ifrån, vilka mina föräldrar är eller om jag har några släktingar överhuvudtaget. Min dröm är att bli accepterad för den jag är som person. Inte vad folk tror om mig. Jag vill hitta vänner och något eller någon från min familj. Jag kommer kämpa för att nå mitt mål och jag kommer skydda dem jag bryr mig om. sa hon lugnt.
Det blev tyst ett tag. Jessi märkte att alla tre satt och tittade på henne. Hon suckade, reste sig och gick. Hennes steg var snabba, bestämda och hårda. Tillslut stannade hon, hon stod vid gungan vid skolan. Hon sjönk ner vid trädets fot, borrade ner ansiktet i knäna och grät tyst för sig själv.
Varför måste de titta på mig så där? Vad är de så rädda för? Vad är det för fel på mig? Varför kan ingen förstå mig...
Annons