Saturday 25 May 2013 photo 22/33
![]() ![]() ![]() |
Jessi. Del 18. Ormtunga möter Suna'n.
Han kom allt närmre, hon sprang, hjärtat slog hårt i panik. Han sträckte fram handen, hans ögon lyste av hat och mörker. Nu skulle det hända! Hon skulle bli fångad. Hon fortsatte att springa, hon försökte skrika på hjälp. Men sanden fångade henne, trängde ner sig igenom hennes hals, smärtan var stor. Han drog i hennes kroppsdelar, försökte slita henne i stycken. Han stod framför henne. Hans mun rörde sig men hon kunde inte höra vad han sa. Han försökte med allt, allt för att döda henne.
Jessi vaknade med ett skrik. Hon hade drömt en mardröm, hon hade drömt om Gaara. Hon satte sig upp, det gjorde ont i hela kroppen. Hon skakade och tårarna rann. I tre nätter hade hon drömt samma dröm. Varför visste hon inte. Hon kollade på klockan, hon suckade, och klev upp. Det var ingen ide att försöka sova igen. Hon skulle snart ut med Naruto och handla till dagens utflykt.
Gaara satt i trädet utanför hennes rum. Han såg henne, hon hade drömt något och sen vaknat skrikande. Ända sedan han hade förlorat i strid mot henne hade han följt henne, granskat henne. På något sätt gjorde hon honom nyfiken. Men snart var han tvungen att ge sig av. Snart skulle det bli fullmåne igen och då blev han farlig...
Jessi sprang ner för backen och mötte Naruto på hörnet av Ramen-affären.
- Du ser trött ut. mumlade han.
- Jag har bara sovit lite dåligt.
- Igen?
- Ja, drömmar.
- Vad handlar de om?
Hon suckade.
- Jag kan inte berätta eftersom jag knappt begriper dem själv.
- Okej, men nu skulle vi handla och sen ut på en utflykt.
Ja, det låter trevligt, Naruto.
De gick omkring en stund. Jessis huvud gjorde ont. Något höll på att handa. Plötsligt hörde hon ett väsande vakna till liv i huvudet. Jessi flämtade till. Det var Ormtunga som höll på att vakna. Det betydde att det snart var fullmåne igen!
- Förlåt, Naruto. Men jag kan inte följa med på utflykten, jag mår inte så bra. mumlade hon.
- Är du säker?
- Ja, jag har för ont i huvudet.
- Okej...
- Förlåt, men vi får ta detta en annan gång. sa hon och gick hem.
Hon satt i lägenheten och försökte få kontakt med Ormtunga. Det var länge sen hon hade varit framme igen. Det var viktigt att hon inte gjorde något dumt när hon kom fram.
- Ja, vad är det? hörde hon plötsligt någon väsa fram.
- Ormtunga, hur mår du?
- Irriterad över att inte få komma fram än.
- Är du hungrig?
- Klart jag är! Jag har fan sovit i flera månader!
- Kom ihåg att du inte får äta något annat än djur i naturen, okej?
- Ja, jag vet reglerna, tjata inte.
- Och va försiktig.
- Jaja. hur många timmar är det kvar innan solen är borta?
- Lite mer än 10 timmar...
- Dumma sol...
Jessi visste att Ormtungas kropp som kom fram vid fullmåne inte tålde solsken. Ingen av dem visste varför, men solen brände hennes hud för mycket. Ibland gick Ormtunga omkring under ett stort paraply under sommaren när det var fullmåne och solen var framme. Hon höll sig mycket i skuggan då.
Efter 10 timmar somnade Jessi och kroppen förvandlades om. När ögonen öppnades vad de gula, huden var vit/grå och ett par huggtänder finns i munnen. Ormtunga log, tittade sig i spegeln, sträckte på sig och hoppade ut genom fönstret. Natten var sval men mörk. Det gjorde inget för Ormtunga. Hon såg bättre i mörker än i ljust väder. Hon smög på taken på jakt efter fåglar eller möss. Hon hittade ett litet fågelbo, åt upp äggen och fångade föräldrarna. Trots det var hon fortfarande hungrig. Hon tog sig till skogen i hopp om att hitta mer djur där. Det gjorde hon också. Efter tre kaniner och fem fåglar + ägg var hon mätt. Men plötsligt kände hon en konstig lukt. Eller var det två lukter? Vad det än var gjorde det henne nyfiken. Hon började följa efter lukten och plötsligt gick hon syn på en kille med rött hår och svarta ringar runt ögonen. Han verkade känna av hennes lukt för han tittade på henne. Ett bra tag stod de där och kollade på varandra.
- Du luktar demon. konstaterar hon tillslut.
- Och du luktar orm. svarade en mörk röst.
- Vem är du? frågade hon och hoppade upp på en gren i ett träd.
- Vem är du själv?
- Jag heter Ormtunga. Tänker du döda mig?
- Nej, jag är redan mätt.
- Det där är inte ditt riktiga utseende, eller hur?
- Du är smart. Nej, detta är bara kroppen jag är fångad i.
- Jag vet att kropen heter Gaara. Men vad heter du?
Han log.
- Mitt namn är Suna'n. svarade han.
- Känner inte igen namnet, men du är inte härifrån, det vet jag.
- Nej, jag är från Sabaku. Vart är du själv ifrån?
- Egentligen vet jag inte, men kroppen ajg är fast i bor här i Konoha.
- Men du är inte en demon?
- Nej, jag är en ormmänniska, typ.
De fortsatte otroligt nog att prata tills månen var på väg bort. Då blev Ormtunga rädd och berättade varför hon var tvungen att ge sig av.
- Men vi ses säkert nästa gång det är fullmåne. sa hon och log.
Han nickade och kollade efter henne när hon gav sig av. På något sätt gjorde denna tös honom lugn. Det var som om han hade träffat henne förut...
(Och för att ni inte ska undra varför Gaaras demom heter Suna'n så är det för att jag döpte honnom till det när jag inte visste om han hade något riktigt eget namn. Samma sak är det med Narutos demon.
Narutos denon = Aka
Gaaras demon = Suna'n
Nu kanske en del av er vet vad demonerna heter på riktigt. Men oavsett vad kommer jag fortsätta skriva Suna'n och Aka på dem. Så att ni vet^^)
Annons
Comment the photo
11 comments on this photo