Saturday 28 September 2013 photo 27/33
|
Jessi 23. Solrosor.
Solen gick ner och Jessi kunde se stjärnorna från sitt fönster. Hon satt i tankar och lät fingrarna vandra på fönstret. Hon kände för en nattpromenad. Men hon kände också att Ormtunga höll på att vakna till och hungrig skulle hon vara. Hon suckade, öppnade fönstret och sprang ut i mörkret som höll på att sluka byn. Det var fortfarande varmt ute och friska vindar mötte henne. Hon hann ta sig till skogen innan Ormtunga tog över. Kroppen förändrades, huden blev blå-vit-grå, ögonen gula och smala, håret svart, naglarna långa, huggtänder i munnen och en ormliknande tunga kom till. Midjan smalnade ännu mer, armarna blev lite längre och alla sinnena starkare. Med smidighet smög sig Ormtunga igenom skogen och hittade en vildkanin som blev hennes byte. Efter att ha tuggat i sig kaninen upptäcker hon att det inte är fullmåne denna gång...
Konstigt... Jag brukar inte kunna vara framme så här tidigt... Kan det vara så att... Varför? Hon brukar aldrig tillåta det... Om inte... Nej, det kan inte... Eller?
Hon suckade och fortsatte in i skogen, hon ville röra på sig, vara fri för en gång skull. Hon tänkte även lite på den där Suna'n som hon hade träffat förut. Hon ville nog se honom igen...
Plötsligt stannade Ormtunga, hon hade fått syn på något, något underbart... Det var en stor, hög blomma... Den var gul, såg ut som en sol. Ormtunga var både rädd för solen men samtidigt ville hon kunna känna den... Alla pratade om att solen gav värme och underbara känslor. Hon sträckte fram sin hand och räde vid de gula bladen, det kändes fantastiskt. Fans det en sol hon kunde vidröra?
- De heter Solrosor. sa plötsligt en röst bakom Ormtunga.
Hon snurrade runt och fick syn på en svart-blå hårig kille med svarta ögon. Var det en av Jessis vänner?
¤
Sasuke hade fått syn på Jessi när hon sprang mot skogen mitt i mörkret som kom. Han hade börjat undra vad hon skulle göra och följt efter. Då hade han fått se att hon förvandlades till denna ormtjej som sen sprang och började jaga kaniner som hon sen åt. Sen hade han följt efter henne och sett hur hon förvånat hade hittat blommorna.
- Blommorna heter solrosor. upprepade han och nickade.
-S-sol...rosor?
- Ja, solrosor. Vem är du?
- Vem är du själv?
- Jag heter Sasuke.
Ormtunga granskade honom.
- Nå? Du är?
- Ormtunga, mitt namn är Ormtunga.
- Och du kommer från?
- Samma ställe som Jessi.
- Som Jessi?
- Ja, vi är halvsystrar, vi delar samma mamma... Du då?
- Jag är den sista Utchiha:n förutom min bror.
- Din bror?
- Ja, min bror som dödade hela min klan.
Det blev tyst. Ormtunga försökte välja om hin kunde tro honom eller inte. Medan Sasuke försökte komma på varför han berättade allt detta för denna helt främmande orm-tjej.
- Varför heter de solrosor? frågade Ormtunga plötsligt.
- Jag vet inte, men det kan vara för att de liknar solen.
Han tittade på henne, gick fram och plockade upp en blomma.
- Du tycker om dem, eller hur? frågade han och räckte fram blomman.
- Ja, det är nästan som om jag kan vara i den riktiga solen och bli varm utan att det gör ont. svarade hon och tog tvekande emot blomman.
- Ormtunga... Har du en dröm?
Hon tittade på honom, sen log hon så att hennes tänder lyste i månens ljus.
- Ja, nu har jag.
Annons