Saturday 16 November 2013 photo 28/33
![]() ![]() ![]() |
Jessi del 24. Hon gör mig nyfiken.
Jessi gick tyst, hon visste inte vad hon skulle säga. Speciellt inte nu när det var han som hade frågat... Men hon ville inte säga nej heller. Men varför ville han gå med henne? Han som alltid var en sådan enstöring?
- Du, Jessi... Vilken relation har du med dina systrar? frågade han plötsligt.
- Menar du elementen?
- Jag menar alla.
Jaha, du menar även Ormtunga? Så du vet om henne?
- Ja, jag träffade henne igår. Visst tål inte hon sol?
- Jo, det stämmer.
- Vet du varför?
Jessi satte sig på en bänk, hon tittade upp på himmelen som lyste klarblå.
- Som du säkert vet så är jag och Ormtunga halvsyskon, ingen av oss vet mer än att vi delar samma mamma... och att vår mamma blev våldtagen av en skurk. Hur som helst så föddes vi som tvillingar. Men Ormtungas kropp var sjuk, skadad redan vid födseln. Så elementen drog henne med sig in i min kropp när de åkte in i mig. På så sätt överlevde Ormtunga. Problemet var bara att hon blev som en demon, eller hur man ska säga. Hon kan bara få fram sin kropp via min i vissa perioder eller förvandlas under fullmåne. Alla i mig har sitt eget ursprung, sitt eget minne, sitt eget sinne. Vi delar med oss av det vi vill med varandra. Alla har vi varsin personlighet.
- Och de är?
- Vatten är lugn och harmonisk, Eld är kärleksfull men även väldigt hatisk, Jord är omtänksam och givmild, Vind är lekfull och påhittig, Ormtunga är... stark och lite av en ensamvarg. Hon är nog den som mest har känt sig som ett monster, någon som inte hör hemma någonstans under hela sin uppväxt. Hon har svårt att lita på folk, men är även väldigt nyfiken.
- Energi då?
- Hon är äldst av oss alla, hon sover för det mesta men skyddar oss alla som en mamma.
- Jag förstår...
Hon tittar på honom.
- Sasuke, varför undrar du?
- Ärsh, jag vill bara förstå er...
- Det är Ormtunga, du gillar henne, eller hur?
- Dumheter, jag vill bara veta om hon är en vän eller fiende.
- Okej, men om du skulle möta henne igen, ge henne en chans att tro igen.
Jessi log och reste sig.
- Tack för promenaden och pratstunden, jag gör gärna om det. Men nu måste jag gå.
Sasuke tittade efter henne. Jessi och Ormtunga var helt olika varandra, det kunde han tydligt se. Ormtunga var mer som... honom. Han fnös och vände sig om för att gå.
- Skulle jag gilla någon som jag har träffat en enda gång? Löjligt...
¤
Natten kom och han väntade faktiskt. Han kände att han var tvungen, det kan ju hända att Jessi hade berättat om deras samtal. Om hon hade gjort det kanske...
Precis då såg han en skugga komma hoppande, ett väsande hördes och två gula ögon dök upp framför honom.
- Väntade du på mig?
- Ja, jag vill visa dig ett ställe.
- Kan jag få mat där?
- Nej, men jag har en kanin med mig.
- Men det är jagandet som är kul, det är min träning.
- Den lever, så det kommer du få.
- Okej, vad är det för ställe?
Sasuke log och tog hennes vita hand i sin. Sen gick de en promenad i månljuset. Efter ett tag kom de till en äng och Ormtungas ögon blev stora. Över hela ängen växte det stora och vackra solrosor.
- Tycker du om det?
- Varför?
- Därför att jag tycker om att se dig... glad.
Hon log mot honom.
- Tack Sasuke, jag älskar solrosor.
- Här, kaninen du ville ha.
- Tack, men jag vill nog inte jaga den ikväll...
- Jag tror jag förstår.
Hon tog kaninen, bet den i naken så den dog snabbt och tuggade sig sen hungrigt i sig den. Det var bara efteråt som hon kom på sig själv.
- Förlåt, men jag är ett monster... mumlar hon och tittar bort.
Sasuke vänder tillbaka hennes ansikte, slickar bort blodet från hennes händer och sen vid hennes mun.
- Ett mycket vacker monster i så fall... mumlar han och ler åt hur hon rodnar.
- Varför är du så snäll mot mig?
- Jag vet egentligen inte, jag brukar aldrig göra så här med någon... Men du gör mig nyfiken, jag... gillar dig på något sätt. mumlar han och tittar ut på ängen.
- Gillar mig? Verkligen?
- Ja, jag tror det...
- Tack, det räcker för mig just nu...
- Räcker?
- Ja, att det finns ett hopp, en tro på att du faktiskt är en sån där person som Jessi pratar om att jag kanske hittar en dag...
- Vadå för person?
- Jag vet egentligen inte... Någon som... Accepterar mig....
- Gör inte dina systrar det?
- Jo, absolut! Men jag menar någon utomstående. Någon som vill veta...
Veta vad?
Hon ler mot honom.
- Veta sanningen bakom monstret...
Annons