Monday 27 January 2014 photo 31/33
|
Jessi 27. Din plats är i en bur.
"Håll henne fångad"! "Monstret är löst"! "Döda henne"! "Ohyra"! "Missfoster"!
Jessi vaknade med ett ryck, hon kallsvettades och kände paniken välla. Dom rösterna... Drömmen... Det var minnen från hennes barndom i Konoha...
Hon skakade på huvudet och klev upp. Solen skulle inte gå upp än på ett tag, men somna om orkade hon inte försöka med. Hon tog på sig skona och jackan innan hon gick ut i kvällens ljud. Hon drog efter andan och gick ner längst vägen.
- Kan du inte sova? frågade plötsligt en bekant röst bakom henne.
Jessi snurrade runt och mötte Hokagens blick. En man som många ansåg var snäll, godhjärtad och en värdig ledare. Men Jessi såg inte detta i honom.
- Nej, tyvärr kan jag inte det. svarade hon lugnt.
- Jag hoppas att du lär dig något i Kakashi's grupp.
- Ja då.
- Jag antar att du har lyckats förblinda dem med din falska snällhet. Men jag har fortfarande ögonen på dig, flicka.
- Jag försöker inte alls förblinda dem! Kan du inte bara acceptera mig för den jag är! Vad har du emot mig!?
- Din existens. Du är en vandrande fara. Egentligen är din plats i en förseglad bur!
Jessi tystnar och känner hur tårarna är på väg.
- Jag lovar dig Hogage-Sama, en dag kommer jag uträtta mirakel som inte ens DU kan!
Med det fortsätter hon på sin promenad, bort från den man som hon längtar efter att få se död... Plötsligt får hon en hand på sin axel.
- Gråt inte, Jessi. säger Sasuke.
Hon torkar sina tårar.
- Är du också ute på kvällspromenad, Sasuke?
- Ja, jag undgick inte att höra din dialog med Hokagen.
- Jaha... Han har aldrig kunnat acceptera mig. En tid under min barndom satt jag fast i en bur på hans kontor. Han såg mig mer som en varelse som inte hade någon egen talan. Eftersom man inte riktigt kan döda mig så ansåg han att hålla mig under kontroll var bästa sättet.
- Men vad bar buren gjord av?
- Metall...
- Men går inte det att smälta med eld?
Jessi är tyst.
- Han visste din svaghet? Hokagen viste vad som stoppade dina förmågor.
- Ja... Om du har listat ut vad det är så lova mig bara att inte säga det till någon.
- Jag har inte listat ut det än. Men jag har mina gissningar på hur det ligger till. Men jag lovar, jag säger inget.
- Tack, Sasuke.
Han nickade och satte händerna i fickorna. Sen fortsatte de kvällspromenaden tillsammans i ljuvlig tystnad.
Annons