Ber om ursäkt på förhand ifall någon tar illa upp av mina hemskt avklädda bilder(men hade jag haft bikini hade ingen brytt sig, right?).

Jag önskar verkligen att jag hade bättre självförtroende, inte bara när det gäller min kropp, utan med allt. Vissa dagar älskar jag mig själv och tycker att jag ser bra ut, andra dagar tittar jag på mig själv i spegeln och mår illa. Idag är en sån dag då jag är rätt nöjd, därför vågar jag ladda upp den här bilden, om en vecka så har jag kanske total ångest eftersom det enda jag ser är vad jag vill ändra på.

Jag har inom loppet av en månad fått två befordringar på mitt ena jobb, fått erbjudande om att ta över hela verksamheten på det andra samt att jag har ett tredje dit de vill ha mig hela tiden. Trots detta tycker jag inte att jag är bra nog och tror hela tiden att mina chefer har gjort ett misstag och kommer ångra sig.

Varför ska det vara så himla svårt att våga säga: jag är bra!
Är det den dumma jantelagen(du ska inte tro att du är något), världsidealet eller vad?
Nej banne mig, nu måste jag börja jobba på mitt självförtroende.

Någon som har ett tips eller flera på hur man kan förbättra sitt självförtroende?

Jag vet inte, men ibland är det himla svårt! Tack så mycket! Men du ska inte vilja ha min kropp utan försöka vara nöjd med din egen :)

Ja jag ska försöka he he kram

Är ju värt ett försök :)
Ah, känner igen det.. Tror inte att någon av mina mobbare fattar vad de gjorde mot mig -.- Idioter är de allihopa!

:)
Ja, så sjukt idiotiskt :c

Tack tack! :) Jag blev mobbad hela låg, mellan och högstadiet och har svårt att verkligen tycka om mitt utseende sen dess. Har jättesvårt för att ta komplimanger eftersom vissa sa något snällt om mig/mitt utseende och när jag tackade så skrattade de bara och hånade mig för att jag gick på det. Känns dumt att jag fortfarande inte har byggt upp ett ordentligt självförtroende, men så är det.
Men vissa dagar trivs jag utmärkt sen suger det. Jag var superlycklig som singel, för jag tänkte att det minsann inte var någon brådska och att det kommer när det kommer. Och visst gjorde det det :) Och inte bara en gång. Hade samma tankar som dig innan dess, men ta det lugnt. Det bästa är att må bra utan någon, för då mår man ännu bättre när man väl hittar någon :)

jo precis, det förstår jag, men efter 2 år utan ens en puss känner man sig duktigt värdelös :p

Håller med dig!
Mullig är mellan normal och tjock/över viktig, och alla ser på sig själva på olika sätt, bara för att man är smalare än någon annan så behöver inte det betyda att man inte är mullig ^^

Håller verkligen med dig, eller ja er båda! Jag anser att jag är mullig, om än åt det smalare hållet, men ändå mullig. Det är inte hälsosamt att vara tjock/kraftigt överviktig men ändå så verkar det uppmuntras lite i den här gruppen och klassas som mulligt. Jag är inte smal, jag är mullig. Jag menar, jag har gott om hull på både lår och mage även om jag har en väldigt markerad midja som gör att jag ser "smalare ut", så.. Känner att jag blir sjukt förvånad över kommentarer om att jag inte passar in i gruppen?

precis ;)

Tack tack! :)
Jo jag vet egentligen att jag kan göra det också, men ibland känns det bara som att de tror att jag vet mycket mer än jag gör och rätt som det är kommer de upptäcka att jag inte är bra nog eller nåt. Jag vet att det låter superdumt, men ja, jag är lite knäpp ibland :P Men tack i alla fall, det känns lite bättre nu :)

Oj tack, men tycker inte att jag är så smal. Kan hålla med om att jag är mullig åt det smala hållet, men definitivt inte smal. Nu vet jag ju inte hur du ser ut men är övertygad om att du har en superfin kropp som du borde vara nöjd med :)

Låter ju helt super, bra jobbat! :) Jag önskar att jag bara hade kunnat strunta i vad andra tycker, men hade ljugit om jag sagt att jag inte bryr mig. Men ska absolut försöka anamma den attityden! Nu när jag väl har bestämt mig i alla fall så lär det ju bli lättare :)
Tack så mycket, vad snällt sagt! :)

Åh det var ju supersmart! Är så lätt att bara se vad man har misslyckats med istället för att fokusera på allt som faktiskt att varit bra :) Tack för tipset!

Precis! Och sjukt bra att ha något att gå tillbaka till och minnas hur bra man är ;D

Ja verkligen! :D

Tack så jättemycket!

Det var faktiskt ett riktigt bra tips, kan ju försöka med det. Kan inte skada :) Jag håller med dig, men jag kan inte se att det är snyggt på mig själv. Men är ju som sagt otroligt självkritisk så är kanske inte så konstigt. Ska absolut ta till mig av ditt tips och försöka, förhoppningsvis ger det resultat :)

Vad bra! :D Är glad att kunna hjälpa till lite, i alla fall :'D
Jag är inte mer än människa så det är ju klart jag har dagar när jag nyvaken tittar på mig själv i spegeln och tänker: fan vad jag är tjock. tänk att jag överhuvudtaget vågar visa mig ute bland folk med den här fettomagen! Sen går jag och tröstäter och badar i självhat resten av dan. Men jag har inte gett upp. Folk tycker jag ser bra ut i alla fall, och det är det jag tar åt mig av.
Ge aldrig upp. Sätt rimliga mål som du kommer kunna nå relativt snabbt, då känns det som att det blir mer framgång! Äter du mycket onyttigt kan du ersätta kanske ett mål mat i veckan mot en macka eller två av rostat rågbröd och jordnötssmör. Det gör jag, då jordnötssmör innehåller mycket bra oljor och fetter.
En bra träning du kan göra hemma är benlyft. Då tränar du mage och lår. Väg dig innan du börjar. Sätt upp ett rimligt mål, kanske gå ner ett kilo till nästa vecka? Träna varje dag, gärna intensivt flera gånger om dagen - det ger bättre resultat. Belöna dig med en frukt eller ett glas mjölk, då kan det kännas roligare! Se det som en lek, inte ett måste eller ett tvång, då blir det genast tråkigt och jobbigt.

Hoppas att det går bra för dig! :D

Nu har jag ju inte sett några bilder på dig så tänker inte säga "men du är jättefin tänk inte så" utan säger bara att du säkerligen är superfin precis som du är och hoppas att du kan slippa undan sådana tankar! Men tror att alla tänker så ibland, det är bara tråkigt att det ska behöva vara så. Det är i alla fall bra att du inte ger upp!
Jag hade faktiskt rätt bra självförtroende när jag tränade mycket, inte för att jag såg så mycket annorlunda ut men det kändes bra. Gick ner 8 kg och en massa cm överallt, men sen blev jag sjuk och varje sjukdom har typ bytts av utav en annan, så har inte kunnat träna på ett halvår ungefär. Men nu är det dags igen! :) Tack för tipset med benlyft, kan ju lägga till det i min rutin som jag har när jag försöker träna hemma :)
Jag ser det absolut inte som ett tvång, jag menar man tränar ju för att man vill och mår bra av det, inte för att man måste. Många ser det dock så och får ångest när de inte tränar. Men nu ska jag börja träna med en kompis också, så blir nog bra att ha varandra som dragkraft när den ena är mindre inspirerad en dag!

Tack, hoppas att det går bra för dig med! :D