Sunday 22 January 2012 photo 1/6
![]() ![]() ![]() |
REST IN PEACE VINUR
7 veckor
12 gram
Så försynt, så blyg att ens hjärta smälte.
Små, trevande steg.
Sökte dig till värme och beskydd.
Vi fick arton underbara dagar tillsammans.
Men vi hade så många fler dagar framför oss.
Jag vet inte ens varför du lämnade mig.
Men du var liten, mindre än de andra.
Du skakade ibland när du andades.
Ditt hjärta verkade slå snabbare och hårdare än de andras.
Det gav upp.
Jag var inte hemma.
Jag var borta ett helt dygn.
Och när jag kom hem.
När jag kom hem...
Jag såg dig ligga där.
Under den lilla vindbryggan till den övre våningen.
Svart och vit päls.
Jag såg inte ditt ansikte.
Jag visste inte vem jag hade förlorat.
Mitt hjärta stannade.
Får nånstans visste jag sanningen ändå.
Jag visste att det var du.
Och jag öppnade buren.
Lyfte på vindbryggan.
Stendöd.
Slutna ögon.
Du låg på sidan, med ena fram- och bakbenet i luften.
Stel.
Jag visste att du var död redan när jag såg pälsen.
Men jag lyfte ändå upp dig, strök din päls, försökte få liv i dig. Du var inte död. Nej, du levde, men du sov. Du sov hårt, tungt. Jag skulle väcka dig. Jag hade sett det på film. Hur man fick liv i sin vän igen. Jag strök din mage, försökte få igång någon slags cirkulation. Du sov bara.
Men det var en sömn du inte kunde väckas ifrån.
Jag höll dig i mina händer, grät högt, förstod det inte. Munnen var vidöppen utan att det kom ett ljud. Bara tomhet.
I förrgår satt du hos mig. Vi kollade på film. Du satt hos mig, vid min hand, hela filmen.
Imorgon ska du begravas. Tillsammans med min kanin som ska få somna in då.
Jag orkar inte mer.
Så försynt, så blyg att ens hjärta smälte.
Små, trevande steg.
Sökte dig till värme och beskydd.
Vi fick arton underbara dagar tillsammans.
Men vi hade så många fler dagar framför oss.
Jag vet inte ens varför du lämnade mig.
Men du var liten, mindre än de andra.
Du skakade ibland när du andades.
Ditt hjärta verkade slå snabbare och hårdare än de andras.
Det gav upp.
Jag var inte hemma.
Jag var borta ett helt dygn.
Och när jag kom hem.
När jag kom hem...
Jag såg dig ligga där.
Under den lilla vindbryggan till den övre våningen.
Svart och vit päls.
Jag såg inte ditt ansikte.
Jag visste inte vem jag hade förlorat.
Mitt hjärta stannade.
Får nånstans visste jag sanningen ändå.
Jag visste att det var du.
Och jag öppnade buren.
Lyfte på vindbryggan.
Stendöd.
Slutna ögon.
Du låg på sidan, med ena fram- och bakbenet i luften.
Stel.
Jag visste att du var död redan när jag såg pälsen.
Men jag lyfte ändå upp dig, strök din päls, försökte få liv i dig. Du var inte död. Nej, du levde, men du sov. Du sov hårt, tungt. Jag skulle väcka dig. Jag hade sett det på film. Hur man fick liv i sin vän igen. Jag strök din mage, försökte få igång någon slags cirkulation. Du sov bara.
Men det var en sömn du inte kunde väckas ifrån.
Jag höll dig i mina händer, grät högt, förstod det inte. Munnen var vidöppen utan att det kom ett ljud. Bara tomhet.
I förrgår satt du hos mig. Vi kollade på film. Du satt hos mig, vid min hand, hela filmen.
Imorgon ska du begravas. Tillsammans med min kanin som ska få somna in då.
Jag orkar inte mer.
Annons
Comment the photo
Usch vad tråkigt :( Jag förlorade min lilla älskling för några veckor sen också, det är så hemskt :(
Vila i frid <3
Vila i frid <3
![](http://cdn08.dayviews.com/101/_u2/_u1/_u7/_u4/_u7/_u9/u2174795/1358631717_m_1.jpg)
Max
Sun 22 Jan 2012 16:13
Det är verkligen inte kul nej... Önskar bara att man fått mer tid med dem...
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3248665/501156754/