April
Thursday 5 April 2012 photo 1/1
|
Change
Skulle betyda mycket om ni läste detta.
Det är en början på en berättelse jag skriver, vill veta om den är värd att fortsätta!
@onedirection tweeted:
DIRECTIONERS! Join the competition now, the winner gets 3 days with the boys! 1DHQx
Jag kände hur mina ögon blev tyngre och jag började bli trött. Jag loggade ut från Twitter och skulle just stänga ner min laptop när jag plötsligt mindes varför jag startade den från början. Jag hade deltagit i en tävling där priset var att få följa med One Direction under tre hela dagar, man fick då följa hur de jobbar och hur livet som medlemmar i ett pojkband var. Man fick lära känna dem. Jag hade såklart tagit chansen och deltagit direkt. Jag hade aldrig vidare tur i tävlingar, och även om jag verkligen ville vinna var jag inte självisk på något sett. Jag hade direkt berättat för min bästa vän, Julie, om tävlingen. Julie delade intresset för One Direction och deras musik med mig. Vi var nitton år och gick på Collage i USA, där hade vi fått dela rum tillsammans och snabbt lärt känna varandra. Jag satt i min lilla säng och kämpade för att hålla mig vaken, det hade inte stått något datum då tävlingen avslutades ännu så jag hade kollat min inkorg varje dag. När jag öppnade inkorgen förväntade jag mig ingenting annat än reklam och andra ovikta meddelanden, vilket var helt rätt av mig. Jag gick in på sidan man tävlade på och såg att tävlingen avslutades imorgon. Jag visste att jag inte hade en chans att vinna, men jag kunde inte låta bli att hoppas. Jag suckade tyst kastade en blick mot Julies säng för att försäkra mig om att hon sov, vilket hon gjorde. Våga drömma, påminde jag mig själv innan jag stängde ner datorn och kröp ner under täcket.
Jag vaknade av att Julie kröp ner bredvid mig. Klockan var 09.00 och vi hade ingen skola idag. Det var torsdag och vi hade en fri dag, men eftersom vi bodde på skolan kändes det såklart inte som att vakna upp hemma på en helg. Men man hade snabbt vant sig, anpassat sig till det nya livet. Vi fick bara lämna skolan mellan bestämda tider, i början hade det känts väldigt konstigt. Som att man var instängd, men efter ett tag var det inget konstigt med det. Nu kändes allt naturligt, att sova i samma lokal som man gick i skolan och att bo med sina kompisar.
"Good morning," sa jag trött till Julie.
"Morning," svarade hon.
Jag makade på mig lite så att vi skulle slippa trängas. Julie log ett litet morgontrött leende och jag log tillbaka.
"What's happening today?" frågade jag.
"I planned to maybe go for shopping, are you in?" svarade Julie hoppfullt.
"You and your shopping..." skrattade jag men Julie rörde inte en min. Jag suckade. "Of course, I'll join you."
"You're the best," sa hon och skuttade upp ur sängen.
Jag skrattade åt henne när hon fånade sig med sin "seger dans" men det slutade med att jag också hoppade runt tillsammans med Julie och dansade. Jag tog upp min kudde och laddade för att kasta den i Julies huvud. I samma sekund som jag kastat kudden duckade Julie, kudden träffade istället William som precis öppnat dörren för att gå in. Kudden träffade honom rakt i bröstet och han vinglade till lite. Han såg lite chockad ut men sedan mötte han min blick och grimaserade.
"Didn't see that coming..." erkände han och vi skrattade.
"Sorry, it wasn't meant for you!" ursäktade jag mig och han log.
"Never mind."
"So, me and Elanie were about to..." började Julie men William avbröt henne.
"NO, I don't want to shop with you! When will you realize? It's never going to happen!"
William kollade seriöst på oss och vi blev helt tysta. Ingen sa ett knyst förrän alla tillslut började skratta hysteriskt. William kastade tillbaka kudden till mig och jag bäddade ner den i sängen igen.
"Well, I just came to see what's going on today but... I'll guess I just see you later," sa William och kollade menande på mig.
"Sure you don't want to come?" frågade jag även fast jag visste svaret.
"Yes. Have fun you two," sa han och gick.
Julie vände sig mot mig. Jag kunde inte tyda hennes ansiktsuttryck men hennes ögon var allvarliga.
"Elanie," sa hon.
"Yes?"
"WE HAVE TO CHECK OUR EMAILS! TODAY IS THE DAY!" sa hon och jag kände hur det pirrade i magen.
Båda kastade sig på våra datorer och några minuter senare satt vi båda två tysta på varsin säng.
"Soo..." började jag.
"I havn't got any," sa Julie besviket. "You?"
"No," sa jag.
Julie suckade. "I guess it's our destiny... We're not supposed to win a competition. Ever," sa Julie dramatiskt och jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Maybe it's not finished yet, they didn't wrote a time."
"Yeah I know, but I don't think we're going to win anyway."
"No, you're right," sa jag och sneglade på klockan. "Should we take the bus at 10.30?"
"Yes, better we get dressed," sa Julie och gick mot hennes garderob.
Jag tog på mig några shorts och ett oversize linne i vitt. Vi gick till frukosten och slängde in oss några mackor innan vi gick vidare till bussen.
vet att det kanske är ganska uppenbart vad som kommer hända, men den kommer bli annorlunda.
jag har skrivit mer, så vad tycker ni ? :)
@onedirection tweeted:
DIRECTIONERS! Join the competition now, the winner gets 3 days with the boys! 1DHQx
Jag kände hur mina ögon blev tyngre och jag började bli trött. Jag loggade ut från Twitter och skulle just stänga ner min laptop när jag plötsligt mindes varför jag startade den från början. Jag hade deltagit i en tävling där priset var att få följa med One Direction under tre hela dagar, man fick då följa hur de jobbar och hur livet som medlemmar i ett pojkband var. Man fick lära känna dem. Jag hade såklart tagit chansen och deltagit direkt. Jag hade aldrig vidare tur i tävlingar, och även om jag verkligen ville vinna var jag inte självisk på något sett. Jag hade direkt berättat för min bästa vän, Julie, om tävlingen. Julie delade intresset för One Direction och deras musik med mig. Vi var nitton år och gick på Collage i USA, där hade vi fått dela rum tillsammans och snabbt lärt känna varandra. Jag satt i min lilla säng och kämpade för att hålla mig vaken, det hade inte stått något datum då tävlingen avslutades ännu så jag hade kollat min inkorg varje dag. När jag öppnade inkorgen förväntade jag mig ingenting annat än reklam och andra ovikta meddelanden, vilket var helt rätt av mig. Jag gick in på sidan man tävlade på och såg att tävlingen avslutades imorgon. Jag visste att jag inte hade en chans att vinna, men jag kunde inte låta bli att hoppas. Jag suckade tyst kastade en blick mot Julies säng för att försäkra mig om att hon sov, vilket hon gjorde. Våga drömma, påminde jag mig själv innan jag stängde ner datorn och kröp ner under täcket.
Jag vaknade av att Julie kröp ner bredvid mig. Klockan var 09.00 och vi hade ingen skola idag. Det var torsdag och vi hade en fri dag, men eftersom vi bodde på skolan kändes det såklart inte som att vakna upp hemma på en helg. Men man hade snabbt vant sig, anpassat sig till det nya livet. Vi fick bara lämna skolan mellan bestämda tider, i början hade det känts väldigt konstigt. Som att man var instängd, men efter ett tag var det inget konstigt med det. Nu kändes allt naturligt, att sova i samma lokal som man gick i skolan och att bo med sina kompisar.
"Good morning," sa jag trött till Julie.
"Morning," svarade hon.
Jag makade på mig lite så att vi skulle slippa trängas. Julie log ett litet morgontrött leende och jag log tillbaka.
"What's happening today?" frågade jag.
"I planned to maybe go for shopping, are you in?" svarade Julie hoppfullt.
"You and your shopping..." skrattade jag men Julie rörde inte en min. Jag suckade. "Of course, I'll join you."
"You're the best," sa hon och skuttade upp ur sängen.
Jag skrattade åt henne när hon fånade sig med sin "seger dans" men det slutade med att jag också hoppade runt tillsammans med Julie och dansade. Jag tog upp min kudde och laddade för att kasta den i Julies huvud. I samma sekund som jag kastat kudden duckade Julie, kudden träffade istället William som precis öppnat dörren för att gå in. Kudden träffade honom rakt i bröstet och han vinglade till lite. Han såg lite chockad ut men sedan mötte han min blick och grimaserade.
"Didn't see that coming..." erkände han och vi skrattade.
"Sorry, it wasn't meant for you!" ursäktade jag mig och han log.
"Never mind."
"So, me and Elanie were about to..." började Julie men William avbröt henne.
"NO, I don't want to shop with you! When will you realize? It's never going to happen!"
William kollade seriöst på oss och vi blev helt tysta. Ingen sa ett knyst förrän alla tillslut började skratta hysteriskt. William kastade tillbaka kudden till mig och jag bäddade ner den i sängen igen.
"Well, I just came to see what's going on today but... I'll guess I just see you later," sa William och kollade menande på mig.
"Sure you don't want to come?" frågade jag även fast jag visste svaret.
"Yes. Have fun you two," sa han och gick.
Julie vände sig mot mig. Jag kunde inte tyda hennes ansiktsuttryck men hennes ögon var allvarliga.
"Elanie," sa hon.
"Yes?"
"WE HAVE TO CHECK OUR EMAILS! TODAY IS THE DAY!" sa hon och jag kände hur det pirrade i magen.
Båda kastade sig på våra datorer och några minuter senare satt vi båda två tysta på varsin säng.
"Soo..." började jag.
"I havn't got any," sa Julie besviket. "You?"
"No," sa jag.
Julie suckade. "I guess it's our destiny... We're not supposed to win a competition. Ever," sa Julie dramatiskt och jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Maybe it's not finished yet, they didn't wrote a time."
"Yeah I know, but I don't think we're going to win anyway."
"No, you're right," sa jag och sneglade på klockan. "Should we take the bus at 10.30?"
"Yes, better we get dressed," sa Julie och gick mot hennes garderob.
Jag tog på mig några shorts och ett oversize linne i vitt. Vi gick till frukosten och slängde in oss några mackor innan vi gick vidare till bussen.
vet att det kanske är ganska uppenbart vad som kommer hända, men den kommer bli annorlunda.
jag har skrivit mer, så vad tycker ni ? :)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3259776/503871996/
Visa toppen
Show footer