May
Wednesday 22 February 2012 photo 1/1
|
Change
KAPITEL 4
Jolenes perspektiv:
Jag körde hem. Jag kunde inte hålla emot mycket till. Jag skrek nästan ut varje tår. Jag kunde inte förstå, jag älskade honom, det hade jag gjort ett långt tag innan också, och när jag väl hade nått min dröm så faller den i bitar. Jag tyckte så synd om mig själv..jag hade fixat mig och var så kär, men sen dissar han mig för någon annan. En sak jag alltid kommer vara säker på är att, killar tror inte att små saker känns mycket för tjejer, men det sårar en så himla mycket, och fast dom säger att dom förstår kommer dom aldrig göra det heller. Jag körde hem i min ensamhet och jag kunde höra bilarna bakom mig tuta. Men jag brydde mig inte, jag försökte kolla upp på vägen men jag såg inget, tårarna var i vägen. Jag var nästan genomblöt på mina ben av mina tårar, jag kunde lika gärna drunkna i dom just nu, mitt liv har nått båtten. Jag hörde någon bakom mig skrika jätte högt, men dom var säkert bara sur för jag inte körde rakt eller lika snabbt som man skulle. Jag torka mina tårar men mina ögon fylldes om och om igen, jag fick kontroll över mig själv men just i det ögonblicket välte bilen ner för den höga vägen. Bilen snurrade runt och mina rutor krossades i miljontals bitar, jag la min hand under huvudet, det var som att jag knappt brytt mig om att jag var nära döden. Jag lyfte bort handen och såg att jag hade blod över hela mig, det blödde från min huvud rejält, då hörde jag någon utanför närma sig men då slocknade jag till.
Harrys perspektiv:
Hur kunde jag göra så här, för det första glömde jag helt bort våran date, jag satt ist med mitt ex som jag knappt älskade alls och det värsta var att jag lät hon släppa taget om min hand och åka iväg utan att förklara något för henne. Jag satt mig i bilen och körde hem till henne.
När jag kom fram till hennes hus så såg jag inte till hennes bil. Men jag gick ändå och öppnade hennes dörr, för jag kunde inte ha det så här, fast hon kanske inte vill förlåta mig så måste jag ha en chans att förklara hur allt står till. Det är inte som hon tror!
Men jag såg inte till Jolene, hon var inte hemma. Jag börja bli orolig, jag visste inget om henne, inte vart hennes vänner bor eller hennes familj.
Plötsligt kom jag på, jag hade frågat henne om hon ville äta med mig på en jätte god Kina restaurang mitt i stan ikväll, men hon hade sagt att hon kunde äta vart som helst men inte där för där jobbade hennes mamma.
Jag åkte raka vägen till restaurangen, jag gick fram till receptionen och jag frågade
"Hej, jag är Ha.."
"Hej, jag vet mycket väl vem du är, du behöver inte presentera dig för mig, kan jag bjuda dig på något?" sa tjejen i receptionen till mig.
"nä jag letar efter Jolenes mamma faktiskt" sa jag med en andfådd röst.
"ååh, jaha.." hon lät besviken, men jag hade ingen tid i världen att tänka på det. hon fortsatte
"Jolenes mamma fick ett samtal för nån minut sen att hennes dotter ligger i koma på sjukhuset så jag gav henne ledigt för idag"
Jag kunde knappt tro vad jag just hört, jag visste att allt var mitt fel. Jag satt mig i bilen igen och körde gasen i båtten till sjukhuset, jag kände tårarna rinna sakta ner för mina kinder. Det ända jag hade i mina tankar var att Jolene låg på sjukhuset på grund av mig..
5 min senare
Jag hade letat i timmar kändes det som, var kunde hon vara, jag var stressad och orolig. Men då fick jag syn på en äldre version av Jolene, jag stannade upp och börja springa mot henne. Men då jag just skulle fråga om hon var Jolenes mamma så avbröt hon mig
"ååh hej, du är Harry Styles från one direction va?, min dotter ligger här inne i koma och är ett jätte stor fan av dig! Skulle det skada om hon bara fick se dig snabbt, det kan vara dom sista dagarna i hennes liv hon ligger där inne, det skulle betyda världen för henne" sa hon med världens snällaste röst, jag hörde hur hon var nära på börja gråta.
Jag nickade och gick mot dörren, jag öppnade sakta och jag fick syn på Jolene ligga där inne i koma, med massa slängar inkopplade i hennes kropp. Jag började gråta och gick och kramade om henne, jag sa till henne medan jag grät att jag skulle göra vad som helst för att få se henne frisk igen, och jag ska se till att du blir det för ingen ska få ta min kärlek iväg från mig!
Då hörde jag hur flera springande doktorer kom in rusande och bad mig lämna rummet omedelbart. Jag gick ut med en stor klump i halsen, jag kunde nästan inte andas, jag börja skaka och gråta. hade jag dödat henne utan att knappt göra något..?
---------------------------------------------------------------------------------
Jätte konstigt och slarvigt inlägg, men kommentera vad ni tycker!! :)
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 25 Feb 2012 12:47
skit braa :))
Anonymous
Wed 22 Feb 2012 21:25
BRRaa!!
MEER!
MEER!
Anonymous
Wed 22 Feb 2012 20:35
GRYMT BRAAAA :D
Anonymous
Wed 22 Feb 2012 17:58
assssgrymmm! :) MER!<3
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3285621/502293199/
Visa toppen
Show footer