May
Friday 24 February 2012 photo 2/2
|
Change
KAPITEL 5
Harrys perspektiv:
Jag kunde knappt tro vad som hade hänt..jag var så chockad. Jag satt mig ner en bit ifrån där Jolenes mamma satt. Jag tänkte på hur patetisk jag var, hur misslyckad jag var och alla negativa tankar börja så småningom komma fram. Jag tänkte också på hur glad jag varit som senaste dagarna för att få ha Jolene vid min sida. Jag börja små skratta. Men utan nån mening, jag visste inte ens vad jag höll på med. Vid det här laget måste hennes mamma tyckt jag varit sjuk för att jag skratta under ett sånt här tillfälle. Men jag kunde inte hejda mig, jag ville inte tro att det var sant och jag kunde inte tänka mig Jolene död, borta från mitt liv, den värsta delen av alltihopa var att jag dödat henne. Jag klarade inte av mera, jag kunde inte sitta här inne och veta att Jolene sitter i koma på grund av mig och det ända jag kan göra är att sitta och vänta på besked. Jag reste mig upp och börja gå där ifrån, jag klarade inte en sekund till.
EN MÅNAD SENARE
Jag hade gett upp allt, hoppet om att Jolene skulle bli frisk, jag hade slutat gå till studion för att träna med killarna, jag ville inge mer än att få se Jolene frisk igen och de hade jag inga förhoppningar på. Jag satt bara i min säng och glodde på displayen på mobilen. Jag kände det vibrera i min hand, men jag hade bara fått ett sms av Zayn.
'Hejsan.
Förstår att du inte har humöret på topp, men efter jag repat med killarna idag så ska jag ta dig till sjukhuset vare sig du inte vill eller inte. För så här kan de inte fortsätta, det vet du mycket väl om!!' Jag suckade till men jag antar att de skulle vara det ända sättet att sätta alla pusselbitarna på plats igen.
Zayns perspektiv:
Jag hade skyndat mig hem efter vi hade repat. Jag klarade inte av att se Harry så här nere, jag trodde aldrig jag skulle få se han så här ledsen men efter en månad så gick de en gräns, nu har jag sett nog av ledsna Harry nu är det tid för att plocka fram den gamla goa killen! När vi kom fram till sjukhuset så sa Harry knappt ett ord till mig, men kanske är det bäst att låta det vara så. När vi slutligen var framme där Jolene låg så tog han ett djupt andetag öppnade dörren och passerade in genom den trång dörren. Jag stod utanför och kollade igenom en stor glasruta, jag kunde se ända där ifrån att dom var gjorda för varandra, jag kunde se hur ledsna Harry försvann och att han blev den gamla killen igen.
Jag såg Jolenes läppar röra sig och jag kunde se hur Harrys smilegropar sakta kröp fram. Jag kände hur mina tårar rann ner för min kind, jag var så glad för deras skull, nu skulle allt bli som vanligt igen.
Jolenes perspektiv:
'Harry..jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen'
'Jag ville bara se till så att du var vid liv..' sa han, som att han knappt brydde sig om att jag legat där en månad på grund av honom, men jag kunde knappt hejda mig, jag ville berätta dom goda nyheterna på en och samma gång och se hans reaktion!
'Jag har väntat tills den dagen du skulle komma och hälsa på mig så jag fick berätta dom bra nyheterna, jag kommer bli frisk, jag är frisk men jag behövde bara en sak för att bli fullbordad igen, och jag kände att jag blev de direkt då jag såg dig passera dörren..' sa jag men en svag röst samtidigt som jag kände gråten i halsen som var på väg upp..
Harry sa inget han börja bara gråta och hoppa på mig nästan,jag hade saknat hans hårda, varma, sköna kramar. Han bad mig ta igen den där middagen som han hade förstört, jag bara log mot honom och han fick tolka det som han ville, jag la min hand bakom hans huvud tryckte mina läppar hårt mot hans, jag hade saknat det här så fruktansvärt mycket.
------------------------------------------------------------------
Shiiit vad dålig men aja ville få ett slut på 'dramat' men mera kommer!! :)
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 26 Feb 2012 21:55
MEr :D
Anonymous
Sat 25 Feb 2012 12:49
meer :DD
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3285621/502376068/
Visa toppen
Show footer