Thursday 14 June 2012 photo 3/4
|
Kap 2
<b style="font-family: 'comic sans ms'; font-size: medium; ">
<b style="font-family: 'comic sans ms'; font-size: medium; ">good to be me
Väggarna lutar sig nästan klaustrofobiskt mot mig.Jag går med raska steg mot matafären,som jag inte har nån aning om vart den ligger.Jag skulle kunna fråga men vågar inte.Ser ingen att jag behöver hjälp?Ser ingen att jag är totalt vilsen,både i mig själv och ute i välrlden.Har ingen kontroll,försöker bara fly från problemen.Till min lättnad får jag syn på en matafär,Willys,och jag går lättat in. Handla mat ensam har jag bara gjort två gånger tidigare,och då ar det bara chips och godis till fester.Men nu ska jag vara vuxen,mogen och ta ansvar. Lovar jag mig själv.Jag tar en vagn och går fram och till baks,för jag är så opraktisk satt jag inte tar tex leverpastej när det ligger bredvid mjölken utan går istället till andra änden av afären för att ta purjolök och går SEN tillbaks till leverpastejen.Men det går,allt går om man försöker tillräckligt länge.Trots att det tog en timme så är jag stolt över mig själv,jag har aldrig fått göra sånt här.det har mamma gjort,jag har bara tittat på.Jag går återigen hem till min lägemhet och fyller kylen och frysen med mat. Jag inser att jag behöver en kokok,och bestämmer mig för att gå en runda på stan.jag tar på mig min svarta,midjekorta skinnjacka för det har börjat blåsa ute.Jag går nu sakta,försöker memorera omgivningen men mitt lokalsinne är inte det bästa.Jag kommer trots allt till köpcentret,och går runt och kollar på kläder jag inte har råd att köpa.Mina inkomster är ganska små,eftersom det enda jag får in är för mina böcker.Jag får pengar när jag säljer en bok,satt för tillfället så har jag inga andra pengar än dom tiotusenlapparna jag fick av mamma.Det låter mycket men det ska räcka till mat,electricitet och hyran,så det blir ganska knappt.Jag skjuter återigen undan dom negativa tankarna och går in i en bokhandel och köper en kokbok.Jag går runt i stan och en timme senare sparkar jag av mig mina skor i hallen.Jag bestämmer mig för att vara duktig,så jag sätter högt på min spootify lista,på mobilen och dansar runt till musike som strömmar från mina lurar,medans jag lagar chillicorncarne. Jag gör för fyra personer så jag kan ha matlådor.Det är riktigt kul att leka duktig och jag dukar till och med fint,innan jag sätter mig men en portion framför mig.Jag äter och blir förvånad över att det är riktigt gott,det är lite bränt men annars är det bra. Det här är nog en av dom första gångerna jag lagar mat,och det är förvånansvärt kul.När jag ätit upp den goda mate så ställer jag disken i diskmaskinen,och lägger upp resten av maten i små plastlådor,som jag sen ställer in i frysen.Jag är på bra humör och riktigt stolt,tänk vad mycket jag gjort,helt själv bara idag!Jag har gått och handlat och lagat mat! Jag inser att det är enklare än jag trott,även om jag fortfarande är väldigt ovan.Jag ringer mamma och pratar lyckligt om hur bra allt gått och hon berömmer mig.Jag vet att många nog skulle tycka jag är konstig,för att jag är helt överlycklig över att jag lyckats laga en måltid,men för mig är det stort,och jag vill inte gämföra mig med andra.Vill inte tänka på att alla andra gör det här varje dag,och tycker att det är världens enklaste sak.Jag är bra för att vara jag. Jag byter om till en stor hårdrocks T-shirt,och släpper ut mitt hår.Jag borstar tänderna,innan jag kryper ner under täcket.Jag smsar mina gammla kompisar och får en massa sms som typ:Hur fan pallar du?och sånt.Jag le lite,dom är lika lata som jag var förut.Förut.Nu är jag en annan person.Nu är jag en ansvarsfull vuxen.Med den tanken somnar jag med ett leende på läpparna...
Väggarna lutar sig nästan klaustrofobiskt mot mig.Jag går med raska steg mot matafären,som jag inte har nån aning om vart den ligger.Jag skulle kunna fråga men vågar inte.Ser ingen att jag behöver hjälp?Ser ingen att jag är totalt vilsen,både i mig själv och ute i välrlden.Har ingen kontroll,försöker bara fly från problemen.Till min lättnad får jag syn på en matafär,Willys,och jag går lättat in. Handla mat ensam har jag bara gjort två gånger tidigare,och då ar det bara chips och godis till fester.Men nu ska jag vara vuxen,mogen och ta ansvar. Lovar jag mig själv.Jag tar en vagn och går fram och till baks,för jag är så opraktisk satt jag inte tar tex leverpastej när det ligger bredvid mjölken utan går istället till andra änden av afären för att ta purjolök och går SEN tillbaks till leverpastejen.Men det går,allt går om man försöker tillräckligt länge.Trots att det tog en timme så är jag stolt över mig själv,jag har aldrig fått göra sånt här.det har mamma gjort,jag har bara tittat på.Jag går återigen hem till min lägemhet och fyller kylen och frysen med mat. Jag inser att jag behöver en kokok,och bestämmer mig för att gå en runda på stan.jag tar på mig min svarta,midjekorta skinnjacka för det har börjat blåsa ute.Jag går nu sakta,försöker memorera omgivningen men mitt lokalsinne är inte det bästa.Jag kommer trots allt till köpcentret,och går runt och kollar på kläder jag inte har råd att köpa.Mina inkomster är ganska små,eftersom det enda jag får in är för mina böcker.Jag får pengar när jag säljer en bok,satt för tillfället så har jag inga andra pengar än dom tiotusenlapparna jag fick av mamma.Det låter mycket men det ska räcka till mat,electricitet och hyran,så det blir ganska knappt.Jag skjuter återigen undan dom negativa tankarna och går in i en bokhandel och köper en kokbok.Jag går runt i stan och en timme senare sparkar jag av mig mina skor i hallen.Jag bestämmer mig för att vara duktig,så jag sätter högt på min spootify lista,på mobilen och dansar runt till musike som strömmar från mina lurar,medans jag lagar chillicorncarne. Jag gör för fyra personer så jag kan ha matlådor.Det är riktigt kul att leka duktig och jag dukar till och med fint,innan jag sätter mig men en portion framför mig.Jag äter och blir förvånad över att det är riktigt gott,det är lite bränt men annars är det bra. Det här är nog en av dom första gångerna jag lagar mat,och det är förvånansvärt kul.När jag ätit upp den goda mate så ställer jag disken i diskmaskinen,och lägger upp resten av maten i små plastlådor,som jag sen ställer in i frysen.Jag är på bra humör och riktigt stolt,tänk vad mycket jag gjort,helt själv bara idag!Jag har gått och handlat och lagat mat! Jag inser att det är enklare än jag trott,även om jag fortfarande är väldigt ovan.Jag ringer mamma och pratar lyckligt om hur bra allt gått och hon berömmer mig.Jag vet att många nog skulle tycka jag är konstig,för att jag är helt överlycklig över att jag lyckats laga en måltid,men för mig är det stort,och jag vill inte gämföra mig med andra.Vill inte tänka på att alla andra gör det här varje dag,och tycker att det är världens enklaste sak.Jag är bra för att vara jag. Jag byter om till en stor hårdrocks T-shirt,och släpper ut mitt hår.Jag borstar tänderna,innan jag kryper ner under täcket.Jag smsar mina gammla kompisar och får en massa sms som typ:Hur fan pallar du?och sånt.Jag le lite,dom är lika lata som jag var förut.Förut.Nu är jag en annan person.Nu är jag en ansvarsfull vuxen.Med den tanken somnar jag med ett leende på läpparna...
Annons