Friday 15 June 2012 photo 2/2
|
Kap 5
Because I was scared
Till slut reser jag mig ändå.Tårarna har tagit slut och det börjar bli riktigt kallt.Mina ben har somnat,och hela jag är stel.Det är natt nu.Månen lyser klart,fullmåne.Så vackert.Himmlen är helt stjärnklar,och jag står och beundrar det en stund innan jag suckar.Nu måste jag först av allt hitta hem,sen får jag gå och lägga mig,imorgon får jag ta itu med mina känslor för Liam. Jag börjar gå i den riktning jag har för mig jag kom från,och en halvtimme senare ser jag min lägenhet.Jag börjar snyfta igen och med darrande ben ställer jag mig i hissen. Till min förfäran ser jag att Liam sitter utanför min ytterdörr och väntar på mig. Jag är iskall,trött och helt bruten inpmbords,och nu sitter han där!Förstår han inte att jag behöver vara ifred?Ha lite tid för mig själv och tänka?Tydligen inte. Jag kan inte kontrolera tårarna längre,dom rinner nerför mina kinder,nerför min hals. Mina fötter känns bortfrusna,och mina strumpor är blöta,och har hål i sig men det är det minsta jag bryr mig om nu.
-Why did you run away before?
Frågar Liam oroligt och jag svarar ärligt
-Because I was scared
-For what?
För vad?För att bli lämnad igen.För att få mitt hjärta krossat,för att jag inte klarar av mer smärta!Just dörför.Men trots att jag vill säga det,så gör jag det inte,utan upprepar istället
-Because I was scared
-Please tell me why you were scared
Bädjar han och går fram till mig,
-Because I don't wont to get hurt again
-I don't hurt you
-It said he also
Svarar jag bistert och nåt i Liams ögon förändras
-It's late,but tomorrow I want to talk with you
Det är ingen befallelse utan en bädjan. Sen vänder han mig ryggen och går in i lägenheten mitt emot min. Jag är för trött för att tänka vad jag ska göra,utan går raka vägen in i min lägenhet. Jag tar en varm dusch,tar på mig ett svart nattlinne,och kryper ner under täcket. Jag somnar på direkten och sover som en stock.
När jag vaknar så ligger jag kvar en stund.Vad ska jag göra?Han kan lika gärna lämna mig,han kan lika gärna såra mig på samma sätt som Otto.Jag sväljer hårt,tårarna stiger upp i ögonen,när jag tänker på Otto.
Jag reser mig och försöker tvinga bort tanken,och gör istället iårdning frukost.Flingor och mjölk bara.Jag ser att klockan redan är halv tolv.Sen plingar min mobil till.Jag tar motvilligt upp den,förväntar mig att det är Liam men får en chock när jag ser att det inte alls är det. Sen kommer rädslan. Det är Otto. Han skriver:
Hej,bläddra nyss genom min kontaktlista och märkte att jag inte snackat med dig på typ en evighet,har du lust att ses?<3
Även om smset är vänligt så menas det nåt annat.Han vill ha mig tillbaka. Jag börjar gråta och slår mammas nummer.Helt galen av rädsla så sjunker jag ner på golvet,lutar ryggen mot kylskåpet och lyssnar medans signalerna går fram
-Hallå?
Hör jag sen mammas välbekanta trygga röst säga oc jag andas lättat ut.Trodde ett tag att hon inte skulle svara.
-Jag är rädd
Snyftar haf och precis då ser jag Liam stå i dörröppningen.Tajmingen kunde inte ha vart värre,här sitter jag och gråter över att en kille som bara utnyttjat mig nu smsar,och sen kommer killen jag är dökär in i rummet.
-Vad är det som har hänt?
Mamma lugn smittar av sig och jag får fram ordet som ligger och skaver på tungan
-Otto
Liams ansikte förvrids i en grimas av smärta,som han vet vem det är och sen sätter han sig bredvid mig.Det känns som en tröst att ha honom där och jag berättar för mamma vad som har hänt.Trots att jag pratar svenska så Liam inte förstår så lyssnar han nogrant.
-Smsa honom tillbaks,skriv att han är ett svin och att du aldrig mer vill se honom,han kan inte se ditt ansikte Natalie,han kan inte se att du är sårbar,bara verka självsäker!
-Okej
Nickar jag och jag kan se framför mig hur mamma ler tröstande
-Okej hejdå puss puss älskar dig
-Älskar dig med
Snyftar jag och lägger på.Sen tar jag upp mobilen och skriver med snabba fingrar:Du är ett svin,jag vill aldrig se dig mer,jag hatar dig och om du så mycket som smsar mig igen kommer jag krossa dina kulor!
Jag skickar smset och lutar huvudet bakåt,med tårarna rinnandes för kinderna och sluter ögonen...
Till slut reser jag mig ändå.Tårarna har tagit slut och det börjar bli riktigt kallt.Mina ben har somnat,och hela jag är stel.Det är natt nu.Månen lyser klart,fullmåne.Så vackert.Himmlen är helt stjärnklar,och jag står och beundrar det en stund innan jag suckar.Nu måste jag först av allt hitta hem,sen får jag gå och lägga mig,imorgon får jag ta itu med mina känslor för Liam. Jag börjar gå i den riktning jag har för mig jag kom från,och en halvtimme senare ser jag min lägenhet.Jag börjar snyfta igen och med darrande ben ställer jag mig i hissen. Till min förfäran ser jag att Liam sitter utanför min ytterdörr och väntar på mig. Jag är iskall,trött och helt bruten inpmbords,och nu sitter han där!Förstår han inte att jag behöver vara ifred?Ha lite tid för mig själv och tänka?Tydligen inte. Jag kan inte kontrolera tårarna längre,dom rinner nerför mina kinder,nerför min hals. Mina fötter känns bortfrusna,och mina strumpor är blöta,och har hål i sig men det är det minsta jag bryr mig om nu.
-Why did you run away before?
Frågar Liam oroligt och jag svarar ärligt
-Because I was scared
-For what?
För vad?För att bli lämnad igen.För att få mitt hjärta krossat,för att jag inte klarar av mer smärta!Just dörför.Men trots att jag vill säga det,så gör jag det inte,utan upprepar istället
-Because I was scared
-Please tell me why you were scared
Bädjar han och går fram till mig,
-Because I don't wont to get hurt again
-I don't hurt you
-It said he also
Svarar jag bistert och nåt i Liams ögon förändras
-It's late,but tomorrow I want to talk with you
Det är ingen befallelse utan en bädjan. Sen vänder han mig ryggen och går in i lägenheten mitt emot min. Jag är för trött för att tänka vad jag ska göra,utan går raka vägen in i min lägenhet. Jag tar en varm dusch,tar på mig ett svart nattlinne,och kryper ner under täcket. Jag somnar på direkten och sover som en stock.
När jag vaknar så ligger jag kvar en stund.Vad ska jag göra?Han kan lika gärna lämna mig,han kan lika gärna såra mig på samma sätt som Otto.Jag sväljer hårt,tårarna stiger upp i ögonen,när jag tänker på Otto.
Jag reser mig och försöker tvinga bort tanken,och gör istället iårdning frukost.Flingor och mjölk bara.Jag ser att klockan redan är halv tolv.Sen plingar min mobil till.Jag tar motvilligt upp den,förväntar mig att det är Liam men får en chock när jag ser att det inte alls är det. Sen kommer rädslan. Det är Otto. Han skriver:
Hej,bläddra nyss genom min kontaktlista och märkte att jag inte snackat med dig på typ en evighet,har du lust att ses?<3
Även om smset är vänligt så menas det nåt annat.Han vill ha mig tillbaka. Jag börjar gråta och slår mammas nummer.Helt galen av rädsla så sjunker jag ner på golvet,lutar ryggen mot kylskåpet och lyssnar medans signalerna går fram
-Hallå?
Hör jag sen mammas välbekanta trygga röst säga oc jag andas lättat ut.Trodde ett tag att hon inte skulle svara.
-Jag är rädd
Snyftar haf och precis då ser jag Liam stå i dörröppningen.Tajmingen kunde inte ha vart värre,här sitter jag och gråter över att en kille som bara utnyttjat mig nu smsar,och sen kommer killen jag är dökär in i rummet.
-Vad är det som har hänt?
Mamma lugn smittar av sig och jag får fram ordet som ligger och skaver på tungan
-Otto
Liams ansikte förvrids i en grimas av smärta,som han vet vem det är och sen sätter han sig bredvid mig.Det känns som en tröst att ha honom där och jag berättar för mamma vad som har hänt.Trots att jag pratar svenska så Liam inte förstår så lyssnar han nogrant.
-Smsa honom tillbaks,skriv att han är ett svin och att du aldrig mer vill se honom,han kan inte se ditt ansikte Natalie,han kan inte se att du är sårbar,bara verka självsäker!
-Okej
Nickar jag och jag kan se framför mig hur mamma ler tröstande
-Okej hejdå puss puss älskar dig
-Älskar dig med
Snyftar jag och lägger på.Sen tar jag upp mobilen och skriver med snabba fingrar:Du är ett svin,jag vill aldrig se dig mer,jag hatar dig och om du så mycket som smsar mig igen kommer jag krossa dina kulor!
Jag skickar smset och lutar huvudet bakåt,med tårarna rinnandes för kinderna och sluter ögonen...
Annons
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3324311/506489794/