Previous photoWednesday 27 June 2012 photo 3/6
|
Change
*Natalies perspektiv*
Jag vaknar med ett brett leende,i min lilla etta. Idag ska jag åka och Stina åka till England där vi ska tillbringa sommarn. Mamma och pappa sa att vi kunde sova i huset, men vi tackade artigt nej för vi vill kunna ha feter så vi har ett skitlyxigt hotellrum. Eller ja ganska lyxigt, för Stinas föräldrar är jätterika och betalar hotellkostnaderna. Jag sätter mig upp och tittar runt men ryggar undan. Min lägenhet ser tom ut, kall. Det är helt skinande rent från topp till tå, och det står tre gigantiska resväskor mitt på golvet. Jag har inte mycket möbler,men inte heller så stor lägenhet, utan har bara en vit dubbelsäng, ett litet duschrum och en kokvrå. Trägolvet är gjort av björk,och väggarna vita,men alla mina plansher sitter fortfarande kvar. Jag reser mig upp,och tar på mig kläderna jag lagt ut dagen innan, ett par tajta ljusa helt söndertrasade jeans, ett svart tajt linne,och en collegejacka som är vit och blå. Jag sminkar mig lätt,med sminket jag lämnat framme,bara mascara,och läppglans,och packar sen även ner det i väskan. Dagen innan duschade jag, och tvätta håret,så jag är klar!Sen ser jag en svart snodd som ligger kvar på golvet,och jag gör snabbt en slarvig sidofläta.När jag är klar med det, så går jag ner till gatan,och stannar en taxi. Jag och Stina måste iriterande nog vara på flygplatsen tre timmar innan planet gå ,så för att jag inte skulle behöva gå upp vid fem så äter vi där. Eftersom det är så tidigt så håller solen bara på att gå upp, men det är inte ett moln på himmlen och jag förstår att det kommer bli varmt. Jag ler brett och tänker, nu, nu är jag snart påväg mot England! Jag tittar ut genom fönstret,och vi glider lätt genom stan för stockholms trafiken har inte börjat än ,och snart står jag med mina tre gigantiska väskor på den nästan tomma flygplatsen. Stina kommer bara ett par minuter senare, släpandes på den störtsa väskan jag nog nånsin sett. Den är blå,och räcker henne nästan upp till bröstet,och det ser väldigt komiskt ut när hon kommer släpandes på den. Hon är till och med kortare än jag,1.64 och knappast särskilt muskelös heller. Hela hon är faktist litet, händerna, fötterna, ansiktet och smala armar och ben, men hon är ändå ganska söt,med det långa tjocka håret och dom glada pigga gröna ögonen.
-Hej Stina!
Vi kramar glatt om varandra, innan vi sätter oss vid en frukostresturang och fnissar åt ingenting. Vi har redan lämnat väskorna, och äter i lugn och ro. Jag tycker det är lite konstigt att det är så tomt, ska inga fler med på planet? Men jag bestämer mig för att inte bry mig, utan istället fokuserar jag mig på mina pankakor. Jag älskar pankakor, speciellt pankakor med hallonsylt som jag nu har. Stina däremot äter yougurt och nån konstigt musli. Vi sitter där och pratar,och glömmer helt bort tiden, så vi båda får panik när vi hör en röst ur högtalrna säga att vi ska till gate tre. Flygplatsen har nu fyllts med mer folk,och vi måste armbåga oss igenom folkmassan. Adrealinet pumpar, när vi rusar fram och visar upp våra biljetter,och den mulliga rödhåriga tjejen som kollar biljeterna nickar och jag andas lättat ut. Vi går snabbt genom tunneln,och kommer sen ut i friska luften. Solen har nu gått upp mer, och det är vartm och skönt och jag piper lyckligt
-Snart är vi i London Stina,kan du fattat?
Vi ska åka förstaklass, eftersom hennes föräldrar betalar och jag ler brett när vi sjunker ner i dom breda beiga säterna. Säterna är så mjuka att man sjunker ner en bit,och man kan luta den bak så den blir en säng. Lyckan bublar inom mig,och jag får svårt att sitta still,vill bara att planet ska lyfta,och efter ett tag gör det faktist det
-LONDON BABY!!
Skriker jag då och får som tack ilskna blickar från dom bredvid,och Stina ser ut att vilja sjunka ner genom jorden. Hon ser ännu mer genrerad ut när en flygävärdinnan kommer fram till oss och ber oss dämpa oss. Så fort hon vänt rygen åt oss fnissar jag så jag får ont i magen,och Stina suckar
-Åhh det här kommer bli en lång sommar
Men hon ler mot mig för att visa att hon skojar
Trots att det inte är första gången jag flyger så tittar jag som hypnotiserat ut genom rutan,trots att jag bara ser moln....
Annons
Visa toppen
Show footer