December
Tuesday 15 January 2013 photo 1/1
|
Change
( Den här texten skrev jag i slutet av augusti förra året. Aldrig riktigt spridit den men hittade den i ett gammalt inlägg på min blogg för några dagar sen så jag tänkte dela med mig här. Alla möter någon i sitt liv som blir ens livs kärlek livet ut och sen tar man ut det på olika sätt jag skrev bland annat den här texten för min egen skull och för att rensa huvudet och skriva ner historian från början till slut och tacka mig själv om några år det som står är endast taget längst in ifrån hjärtat. Personen det handlar om är inte samma person för mig längre som då. Han kommer alltid vara mitt livs kärlek ingenting ändrar den saken MEN man får bita ihop och acceptera en del saker. Man glömmer inte, man går vidare! Så anledningen till att jag delar med mig av den här nu är bara för att det alltid vart såhär och nu mer än ett år efter så lämnar jag det bakom delvis iallafall. Texten är kanske inte djup men den är sann. Verkligen mycket cred till er som kommer ta er tid och läsa allt och kanske lägga en kommentar med åsikter/liknande händelser/frågor, jag svarar. )
Mitt livs kärlek
Jag vill tillbaka. Tillbaka till den där kvällen i J's soffa när du pussade mig på munnen för första gången. Och bara några timmar innan det hade ni hämtat oss vid bussen och hela bilresan på kanske 10 minuter så satt du och log. Du log mot mig med det finaste leendet en person kan ha. Gissa om jag var lyckligt lottad redan då?
Jag kommer ihåg hur jag ljög lite och sa att jag var jättetrött bara för att vi skulle gå så jag fick lite tid själv med dig. Du tog min hand redan utanför huset och höll hårt i den i mörkret ända hem till dig. Hela natten låg vi och pratade om allt som går att prata om, du var så enkel att diskutera saker med då och sen hade vi helt plöttsligt somnat med ett beslut från båda sidor som förändrade mitt liv.
Morgonen efter vaknade jag av att du med din fina morgonröst sa godmorgon och pussade mig i pannan samtidigt som du höll dina armar runt om mig. Det var så ett flertal gånger och varje sån morgon blev alltid en början på en gulddag.
Vi gick och träffade dina vänner utanför pizzerian och du var stolt. Dom frågade oss och jag har aldrig nånsin känt mig så säker på vad jag velat som då och du var minst lika säker. Just därför råkade vi säga i mun på varandra att ja vi hade blivit ett, du och jag hade blivit vi.
Videon på dig och J när ni sjunger singstar, bilderna på oss, träningslokalen där du spelar innebandy och jag tittade på, dina störda idér som att hoppa igenom skyltar påväg till tempo, att du alltid skulle ha din energidricka, dina gamla sms. Det är inget jag klarar av längre. Och hur skulle jag kunna glömma och klara av att ta bort nåt av det? Aldrig. Det är det ända jag har kvar av dig och aldrig får återuppleva en gång till. Hela staden äcklar mig för jag vet att varje gång jag befinner mig där så river jag upp sår. ''Never give up something you've always wanted!'' var dina ord, inte mina och du kunde inte ha sagt det bättre! Jag ska leva upp till det för du vet hur envis jag är eller hur? Vill jag ha nåt så kämpar jag för det! Och jag får ännu mer motivaton när orden kom ur din mun. Jag vet att jag bara är 17 (snart 18) bast men det hindrar inte mig från att nå allt jag någonsin drömt om för jag lovar att utan dig så kommer hjärtat säga stopp.
Dom sa att vi var perfekta för varann, är vi de? Javisst det är väll kanske konstigt att man kan börja älska någon på en så kort tid, 3 veckor. Nej, 3 bästa veckorna i mitt liv faktiskt. Men det finns bara EN man kallar för sitt livs kärlek och för mig är det du. Dom där 19 månaderna du snackade om, varför var dom inte med mig istället?! Eller varför klarade vi inte längre än så? Hela livet? Min största önskan var att få stå brevid dig i kyrkan om ett antal år och höra dig svara ''Ja'' på prästens fråga. Vi skulle komma dit med två olika efternamn och lämna platsen med samma.
Jag vill inte bli den personen jag är påväg att bli och jag vill inte hamna dit jag är påväg. Jag vill inte! Är mycket väl medveten om att det är så det kommer sluta om jag inte gör något åt det, nu, innan det är försent. Å andra sidan känns det som att om jag vill kunna skratta någonsin mer så borde jag stanna i det här. Delade åsikter. Jag vet hur jävla besvikna folk i min omgivning skulle bli på mig om jag föll ner i skiten men jag kan inte hjälpa det, känslan är oförklarlig.
Din födelsedag i år var riktig hemsk. Jag kände dig knappt på din förra födelsedag men att se alla andra få skriva grattis på sina olika sätt till dig och veta att jag själv inte kunde göra det gjorde så ont. Jag som ville vara där med dig och fira och göra din dag till den bästa någonsin men jag fick aldrig den chansen sorgligt nog. Jag lyckades iallafall samla lite mod och skriva grattis i ett sms åtminstone men det tog sin tid att trycka på sänd som så många gånger förut.
Värsta utav allt i våran historia är inte ens något jag tagit upp än. Får tillbaka kniven i ryggen, tåren i ögat, illskan i huvudet och sveket i hjärtat. You name it! För mig är det allt det där bara att prata om/skriva ner det. Cirka en månad efter att du satte punkt för oss så gör du/ni något jag har svårt att förstå än idag. Logisk sätt så var det inget du gjorde fel men det var jävla fegt hela grejen. Mitt ex och min bästavän...Fick inte veta något från nåt håll förens det var över. Hur kunde jag i flera jävla månader sitta och lyssna, ta in och vara glad för hennes skull att hon äntligen hittat någon som betydde världen för henne så som du gjorde för mig? Troligen för att jag är hennes vän och en riktig vän blir glad när det går bra för den andra men det jag inte visste var att under hela tiden så hade allt handlat om precis samma person som var/är mitt livs kärlek. Har man haft varann sen barnsben och gjort i stort sätt allt tillsammans så fattar jag inte hur dom två viktigaste människorna i ens liv kan ha mage att göra något sådant? Hur som helst, det gjorde ingenting bättre mellan oss men det är en del utav våran historia därför valde jag att skriva det.
Kommer du ihåg där i skogen när vi skulle tälta förresten? Jag tyckte vi kom ganska bra överens då, du torkade bort mina tårar kramade mig och sa att det löser sig. Morgonen efter fick jag vakna brevid dig och just den dagen hade vi kunnat haft ett halvår men neej. Jag har gjort så himla många misstag när det gäller dig och oss och det är inte något jag är stolt över. Hade det gått så hade jag tryckt på ångra och delite för längesen tro mig för att jag tycker om dig fortfarande är ingen hemlighet men jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Hela min värld kretsar runt dig vafan och som sagt är jag oerhört stolt över att få ha varit din en gång i tiden. Snart ett år sen nu.. Det kommer jag bära med mig till graven och ända in i himelen en dag! Om jag dör före dig så är min största önskan att du kommer förbi kanske lägger en ros och tänker på mig nån gång ibland. Alla andra vet att det är för dig jag lever och då ska jag fanimej dö för dig också! Du är det bästa som hänt mig och jag hoppas att du vet det nu? Min andra halva och tvillingsjäl, jag saknar dig verkligen! Jag har offrat allt för dig och är berädd att offra ännu mera.
Trots allt, så är du värd allt det bra. Nej, det bästa faktiskt! Och jag hoppas du finner det, hittar någon du kan leva med och som ger dig så mycket mer än jag kunde göra. Det är du värd gubben! Dags att lämna plats nu för någon som är för dig precis det du är för mig, livsglädjen som får en att orka. Dock skulle jag aldrig vilja eller klara av att se dig med någon annan som du älskar från botten av ditt hjärta men leta så hittar du nog henne snart...Men säg inget till mig, bättre så.
- JAG ÄLSKAR DIG -
Annons
Camera info
Camera GT-I9001
Focal length 4 mm
Aperture f/2.6
Shutter 1/8.4 s
ISO 250
Comment the photo
Anonymous
Thu 17 Jan 2013 21:25
jag klankar inte på något sätt ner på att unga människor kan vaa något så in i helvete kära, men så vitt jag förstod av texten hade ni känt varandra i några veckor när ni blev ihop, det höll i under ett halvår och han var otrogen och du var sexton år då. correct me if i'm wrong men jag tycker inte riktigt det räcker för att kalla någon för sitt livs kärlek.
tildasbebis
Fri 18 Jan 2013 14:32
Du hade fel i allt det där. Vi hade känt varandra ett tag ja men blev tillsammans när vi träffades första gången, var inte tillsammans i ett halvår och han var inte otrogen det var efteråt. Historian är lång och det som gör han till mitt livs kärlek är inte bara den lilla tiden vi spenderade tillsammans i ett förhållande det är stor del av vad som varit efteråt också. Som förövrigt inte har någon likhet med någon annan jag varit tillsammans med. Du får tycka vad du vill absolut men skulle du veta resten skulle du säkert ändra åsikt
Dirans
Tue 29 Jan 2013 10:01
Jag måste bara tillägga att jag och min nuvarande pojkvän blev tillsammans efter en vecka sen vi först skrev till varandra den 28 september 2011. Det är helt underbart att få lära känna någon under den processen och jag tror inte folk förstår att det inte är något fel med det, oavsett ålder. Ibland känns det bara förbaskat bra så varför inte ta riskerna?
och det med att någon är någons livs kärlek kan man disskutera och jag tror inte det finns något som heter "livs kärlek" då känslorna är olika för vem man är med :)
och det med att någon är någons livs kärlek kan man disskutera och jag tror inte det finns något som heter "livs kärlek" då känslorna är olika för vem man är med :)
tildasbebis
Wed 30 Jan 2013 00:11
Du ser man måste våga chansa för att vinna för trots folk säger att man aldrig ska bli tillsammans så pass fort att det bara går åt helvete då så kan det gå bra som för dig du hade tur. Jag hade mindre tur men får leva med det. Finns aldrig några garantier men riskerna var iallafall lätt värda att ta från min sida och antar du känner samma då ni är tillsammans än. Att kalla någon för sitt livs kärlek är väl olika från person till person hur man fungerar så det är nog varken rätt eller fel att kunna göra det.
Sanne
Tue 15 Jan 2013 18:36
Jag vet ungefär hur du känner dig<3 det är svårt sånt där! Finns alltid<3
Sanne
Tue 15 Jan 2013 20:29
Inget att tacka för! Man ska finnas för varandra :) de är ju självklart!
ubktjejenmiccha
Tue 15 Jan 2013 17:37
kände igen mig i texten :( men du verkar va en grymt bra o stark tjej så detta klarar du!
men om de är ngt bara skriv jag finns här för dig<3
kik? ubktjejenmiccha
men om de är ngt bara skriv jag finns här för dig<3
kik? ubktjejenmiccha
tildasbebis
Tue 15 Jan 2013 18:29
Det tog mig mer än ett år men börjar återhämta mig nu.. jobbiga perioder kommer tillbaka då och då men får leva med det. Tack för att du tror på mig :) emselii @ kik. Om du vill :)
Anonymous
Tue 15 Jan 2013 15:23
Kände verkligen igen mig i den där texten, hänt mig exakt samma sak bara för någon månad sen, med en jag var tillsammans med ungefär 1 år. som jag fortfarande gillar grymt mycket, Mitt livs kärlek, Det kommer han alltid vara, men man får försöka glömma & gå vidare.
Verkligen fint skrivet hörru..! :)
Verkligen fint skrivet hörru..! :)
tildasbebis
Tue 15 Jan 2013 16:17
Åh :( hemska känsla men känns ju lite bättre att det är fler än jag som gått igenom det iallafall så man inte är helt ensam.
Tack verkligen :)
Tack verkligen :)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3332059/512408187/
Visa toppen
Show footer