December
Friday 5 April 2013 photo 1/1
|
Change
jag önskar innerligt att alla tar sig tid att läsa denna texten,
även fast den är lång så vill jag att ni läser och tar åt er.
och jag hoppas att den berör er,
detta är min historia.
det var i mars 2008, mamma kastade ut mig.
jag hade inte längre den tryggheten jag alltid haft, med två föräldrar.
jag slutade äta, ett ont mönster.
skuld, skam, äcklad.
äcklad över hur jag såg ut, äcklad över min kropp.
några makaroner och en köttbulle
även det var mycket för mig, en hel måltid.
jag var 14 år och så äcklad över hur jag såg ut.
normalt?
nej, men för mig var det helt normalt då.
jag mådde bra av att inte äta, om jag gick en hel dag utan mat, då var jag lycklig.
då hade jag lyckats.
jag gick alltid i tjocktröjor, jag levde i lögner för att ingen skulle förstå.
det skulle vara min egna lilla mörka hemlighet,
ingen visste och så skulle det bli.
jag blev expert på skådespeleri.
tog upp mat på tallriken, gick in och "åt" på rummet, gick och spola ner det i toaletten och gick ut med tallriken i köket.
på bara några månader gick jag ner från 40 kg till 28 kg, jag svävade mellan liv och död.
men en dag så sa pappa att jag skulle sitta och äta vid köksbordet med dom andra.
jag ville inte, men jag hade inget val.
jag satt bara och petade i maten och han undrade varför jag inte åt.
mitt svar blev; jag åt så mycket i skolan så jag är inte hungrig nu,
sen gick jag in på rummet.
så höll det på i en vecka ungefär när han tillslut bad mig ta av tjocktröjan.
motvilligt gjorde jag det.
och jag var verkligen bara skinn och ben, man kunde räkna alla ben jag hade i kroppen.
han tog mig till sjukhuset där dom sa; tyvärr kan vi inte hjälpa dig, du svälter dig själv så det enda vi kan be dig om är ett urinprov.
jag gick aldrig dit mer, pappa bestämde sig för att hjälpa mig bli frisk själv, hemifrån.
han la upp lite mat på tallriken, sen fick jag sitta kvar tills jag ätit upp.
och sen för varje dag som gick så blev det mer och mer tills jag tillslut åt en normal måltid.
han följde med mig efter maten för att inte se så det övergått till bulimi så jag skulle spy upp allt.
men med pappas hjälp så blev jag faktiskt frisk och sakta men säkert gick jag upp i vikt igen.
bilden jag lagt upp är en bild jag tog i mitt tillfrisknande, när jag höll på att gå upp i vikt.
så för er som läst detta och känner igen er,
ni som känner som jag gjorde.
ge inte upp.
det finns hjälp att få, men ni måste ta emot den.
och ni måste våga be om hjälp.
för det blir bättre.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 5 Apr 2013 11:04
vilken historia .<3 blir faktist rörd:/allså vet inte vad jag ska säga mer än att ja beundrar din vilja:)<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3332059/513749757/
Visa toppen
Show footer