Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Tjenaaaaaaa, har inte uppdaterat på länge :S Men jag ska sätta på sims och göra en del nu :D Fick värsta kicken! Bilder kommer snart ;)
Jag åkte hem. Jag visste att det var ett strandparty, och att man skulle bada. Men bada var absolut inte min grej längre..
Jag gick upp för stentrapporna och sedan in.
Jag mötte Austin, en utav Troys vänner i hallen. Vi känner inte varandra så bra, men vi gick på samma skola. Vi passerade varandra utan att säga ett ord.
Uppe i det stora sovrummet, där Serena och Jennifer sov fann jag Jennifer.
Hon satt vid datan och höll på. -Hej Milena. -Hej Jenni... Hur mår du? -Jag mår bra. Jag trodde att hon skulle fråga mig hur jag mådde. Men typiskt Jenni att inte göra det.
Hon reste på sig för och böjde sitt huvud närmre mitt. -Jo, jag har hört om Troy. Han kommer ihåg alla utom DU. Typiskt HAHA. Men nu när ni inte är tillsammans, tror du att han skulle vara int
-Coolt, tack Milly! tjöt hon. -Mm, varsegod.
Jag gick vidare till garderoben och bytte om. Dessa kläder skulle jag förmodligen aldrig mer bära... Det drar bara upp hemska minnen.
Jag tog på mig en tajt tröja och en jeans kjol. Det är nog varmt här på kvällen. Jag gick sedan ner en trappa, till mitt sovrum.
Jag sprang och la mig på den obäddade sängen. Jag tog en liten tupplur. Jag sov inte så bra natten vid sjukhuset.
Jag vaknade tre timmar senare och gick ner. Jag tog ett glas vatten och ett äpple innan jag gick. Lite vätska var nog bra. Sedan började jag bege mig till stranden.
'PÅ STRANDEN' Det var fint på stranden. Solen började på ner, trots att klockan var 4. Jag gick fram och såg Serena stå och prata med Austin. Jag måste hitta Troy.
-Serena har du sett Troy? -Ja, han sitter på bänken där borta. Under parasollet. -Tack Serena!:) -Varsegod Milena, sa hon.
Jag gick fram. Och såg min värsta mardröm. Troy och Jennifer. Jennifer och Troy. De satt bredvid varandra och pratade. Så jag tjuvlyssnade. -Du vet... Vi var ett par, sa hon. -Jasså? Det kommer j
-Gud vad kallt det är. Jag har ju bara bikini, sa Jennifer. Ett trick utav henne. -Oj, kom flytta närmare så jag kan värma dig lite. -Tack.. -Kan du berätta vad som hände? Sluta. -Du och jag var
Jag backade så de inte skulle se mig. De satt så nära mig. -Förlåt Jennifer, jag menar det. Vi kan självklart bli tillsammans igen. Alla våra minnen som jag kommer ihåg var bra. Sa han. Sluta.
-Milena? Sa Jacob. -Ja, svarade jag. -Strunta i dem. Han är inte ens värd dig. Jag ville lyssna på Jacob men jag sprang iväg.
Jag sprang och sprang.
Med Jacob bakom mig.
-MILENA, ropade han
Jag svarade inte, utan fortsatte att springa.
Jag kunde inte styra mina ben. Jag kunde nästan inte se något. Det var för tårarna brann under min ögonlock. Allt var hemskt. Hemskt.
Jag sprang vid palmerna, de kommer jag ihåg.
Små ''bergen'' och stenarna.
Sedan kom jag ut på stranden och såg mitt gamla paradis.
Trädkojan. Den byggde jag och Jacob när vi var små. Han åkte hit med sin familj och jag med min. De är nära varandra. Vi var 13 år och förälskade. Men kojan byggde vi tidigare, när vi var ru
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ingen plats var bra för mig. Så jag klättrade upp till ''balkongen' och steg in i kojan.
Jag gick in. Jag kommer ihåg att kojan var som vårat hem. Jag tände ljudet, med ett par tändstickor. Allt kändes så tryggt där inne. Men det kom en klump i magen.
Där är sängen, där vi sov när vi var här.
Där är skrivbordet, vi hade massa saker där förr. Några är kvar, våra tandborstar och lite böcker och annat smått skit.
-Wow, du är snabb! sa Jacob bakom mig. -Mm, sa jag. Jag insåg inte att jag grät förens han började prata.
-Milly, Milena.. Jag vet att du är ledsen. Du har otur, som jag också har haft i mitt liv. Men det finns andra killar ute. Sånna som förtjänar dig mera. -Som ? -Som jag... Sa han verkligen det.
Men när jag kollade på Jacob så kom jag ihåg. Han var min kärlek. Men är inte det längre. Jag älskar honom. Men som vän.
-Åh Jacob, tjöt jag och kastade mig om honom. Han var tyst. -Jag behöver en som du. Det är inte rättvist för ingen annan har det, sa jag. -Jag kommer vara här för dig, för alltid, och det vet
Jag släppte honom.
Men han kysste mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Han hade ett grepp så jag kunde nästan inte komma loss. Men jag var inte helt säker på om jag ville ifrån honom.
Han släppte mig och kollade mig. Jag log mot honom. Klumpen i magen fanns inte längre. -Du är vacker Milly. -Sluta löjla dig Jacob.. sa jag. Vi höll fortfarande om varandra. -Är du säker, fråg
(Jennifer på bilden) Det var del 2 på historien. Hoppas ni gillade den. Det kommer förmodligen mera imorgon kväll(ska bort imorgon). Men ni får gärna kommentera om ni vill!:) Ni får också rät