5 July 2014
Desperationen blir till perfektion Mina konturer blir allt svagare Sudda, sudda, sudda för att försvinna Övertäckta speglar, för att slippa se mig själv och skrika av ren förskräckelse Andas,
Gå upp i atomer, små bitar som krossas när folk trampar på dem, likt grus som försvinner, slutar existera på grustaget utanför stan Grus på marken, i skon, en irriterande sten Där barn sprin
Jag skriker när den osynliga handen tas bort från min mun, när skriket lämnar mina läppar. Jag känner att jag lever när jag långsamt drar med fingrarna över mina våta kinder. Tårar, alla de
Sylvassa kanter på torra läppar Blodet på handen regnar bort Jag springer, flyr, försvinner Ser inte, vill inte, andas Stanna, se upp, men jag vill inte! Blir det min död? Försvinner, ut ur vä
Direct link:
http://dayviews.com/gid3338453/2014/7/5/