Sunday 15 September 2013 photo 1/2
|
Tiden på klockan del 40
Vinden blåste svagt och smekte ansiktet med en svag känsla, det var skönt i denna hettans värld. Man finner inget mer än bara sand, sand och himlen som man jämt tittar upp mot både dag och natt i undran, men nu började moln samlas mer än vanligt. Skulle det bli storm? Med tunga steg så fortsatte man framåt, framåt mot ingenting än överlevnad, eller försöket att överleva i alla fall. Vart tog alla vägen, vart är man nu? Kommer man överleva eller dö här ute? Ingen vet.
Ett ljud hördes och det ekade bland bergen och blev högre och högre, några stycken i motorcyklar kom. De gick av från sina motorcyklar och började fråga en massa saker, varför är du här? Vad gör du här? Vad heter du? Vart kommer du ifrån? För trött, för trött för att svara på alla frågor, de började komma närmre och låta mer hotande. Vad vill dem?
Plötsligt börjar de röra en, undersöka en. Varför skulle dem göra det? Det är inte som om man har tillgång till vapen från här ute i ingenstans, börjar bli irriterad och säger åt dem att sluta, slår till en av dem. De blir sur såklart, skriker tillbaka, blir till ett stort bråk och sedan faller man ner mot den stekvarma sanden. De springer iväg till sina motorcyklar och åker iväg, ligger där i sanden för hur länge då?
Envy tittar upp mot den grå-blåa himlen, ska hon dö här? En röst hörs och hon vänder smått på sitt huvud, men hon får huvudvärk och ser inte mycket. Börjar känna sig trött, behöver vatten, varmt. Personen närmar sig och börjar ropa på henne, men allt blir svart.
Annons
Camera info
Camera NIKON D800
Focal length 70 mm
Aperture f/10.0
Shutter 1/400 s
ISO 100