Wednesday 3 October 2012 photo 3/4
|
Fuck you
Prolog
Jag är 17 år och heter Natalie.
Redan innan jag ens var född har jag vart ett problem.
Min mamma heter Lena, hon blev på smällen, när hon var femton, med Paul higgings.
Ja killen som nu är one directions body guard.
Mamma vägrade få pappas hjälp, hon lämnae honom, ja hon lämnade honom, det var pappa som försökte hjälpa till och mamma som sket i honom.
När jag föddes ville mamma inte ens hålla i mig. Hon sa att jag var djävulens barn.
Första åren i mitt liv, var det inte mamma som tog hand om mig, utan en nanny.
När jag blev åtta började mamma dricka, för hon upptäckte att smärtan, släppte då.
Snart började hon ta en massa piller och sprutor med skit i också.
När jag var åtta fick jag bete mig som jag vore vuxen, jag fick städa och ta hand om mamma som låg utslagen på soffan.
Mamma sa ofta att jag vart ett misstag, att jag är en börda, att hon borde gjort abort.
När jag blev tio började ett gäng i skolan mobba mig, det blev värre för varje månad.
Dom slog mig, hånade mig och spottade på mig.
När jag började högstadiet fick jag bulimi och började skära mig. Jag blev depprimerad och fick ångestatacker.
I nian började folk förstå hur dåligt jag mådde, att jag var utstött och mobbad. Jag fick snacka hos en psykolog men sen när mamma fick åka in på sjukhuset på grund av en överdos rasade allt.
jag mådde bättre en förut, men nu handlade det inte längre om tårar, nu handlade det om hat. hat mot folk som dömde mig, hat mot folk som grät och sa fuck my life, för att dom hade ett tjafs med en kompis. Hat mot folk som tycker synd om sig själva, när dom inte ens vet vad smärta är.
Jag blev en hänsynslös bitch, men lång inne i min själ, ä jag rädd, jag är ledsen, jag mår dåligt över vad jag gör, jag vill bättra mig, bli snäll och gullig igen, men jag är svag. Så svag och trött. Det är så mycket enklare att vara en dryg bitch.
Jag önskar att någon kunde fråga hur jag mådde någon gång.
Jag önskar att jag vore liten igen, jag saknar nannyn som tog hand om mig. Hon som gav mig varm choklad, och stoppade om mig om kvällarna.
Det är så mycket enklare att vara liten. Problemen är så mycket mindre.
Men nu har socialen gort en utredning vad det gäller mamma, och dom tycker inte hon kan ta hand om mig. Så jag ska få bo hos min pappa.Som bor i England.
Innan trodde jag inte livet kunde bli värre, allt var redan skit, men det här hade jag inte ens kunnat fantisera om.
Stockhom är tryggt, här är jag hemma. Även fast jag hatar det är det ändå mitt hem, jag känner Stockholm utan och innan.
Men England är så främmande...
Annons
Comment the photo
Paloma
Fri 5 Oct 2012 23:12
Åh så grymt, ska absolut läsa! Dock var text-stilen lite jobbig att läsa och du kanske borde styckeindela det! :)
Btw, bor du i STHLM!(:
Btw, bor du i STHLM!(:
Okej, ska byta till någn enklare textstil och försöka tänka på att styckindla det!!:D
Nej, men jag åker upp dit nästan varje helg, med buss eller med mamma, för hela min släkt bor det, och jag står otroligt nära min släkt, plus att jag känner mg fri i stockholm, inte inträngd som jag gör i norrköping, jag är en storstadsänniska helt enkelt;) Så man kan ju säg att stockholm är som mitt andra hem:D
Nej, men jag åker upp dit nästan varje helg, med buss eller med mamma, för hela min släkt bor det, och jag står otroligt nära min släkt, plus att jag känner mg fri i stockholm, inte inträngd som jag gör i norrköping, jag är en storstadsänniska helt enkelt;) Så man kan ju säg att stockholm är som mitt andra hem:D
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3364864/510075977/