Sunday 21 October 2012 photo 1/2
|
Tänk om..
Jag börjar tappa greppet. Mina känslor flyter ut på golvet. Mina tankar flygerut ur mina öron.
Stressen gör att jag får ont i magen. Paniken tar kål på mig, jag vill ha mina känslor i styr. Jag vill ha mina tankar där de ska vara. Vill inte ha någon stress, fan. Paniken rycker tag i min arm och drar mig bakåt igen. Jag vill härifrån, jag vill framåt men jag dras bara bakåt.
Paniken vill ha mig där, mina känslor vill ha det som det är.
Hur ska jag få mina känslor att flyga iväg? Hur ska mina tankar försvinna? Hur ska min stress springa ifrån mig? Hur ska paniken släppa taget.
Kommer det alltid finnas där? Kommer alla minnen finnas här för alltid,
kommer mina tankar alltid finnas här. Försvinner aldrig stressen. <o:p></o:p>
Jag vill bara ha en kram, jag vill ha den närheten, jag saknar det. Jag saknar att någon behövde mig, älskade mig och ville ha mig.Tänk om jag kunnat spola tillbaka tiden till hur det var förut. Då alltid nästan var perfekt, nu är alltid slut, allt är borta och fortfarande står jag ensam kvar.
Jag är utan dig nu, utanför dina känslor medan du är mina känslor,
mina tankar, min stress, min panik. Det är för mycket så att jag vill spy. <o:p></o:p>
Tänk om jag en dag kunnat kontrollera mina känslor.
Hur jag kände för dig, hur jag ville ha det. Hur mina drömmar bara kom tillbaka och att mina drömmar var bättre än verkligheten så jag bara vill somna och aldrig vakna igen.
Jag vill verkligen somna om och vakna upp i min egen dröm, där alltid är så himla perfekt och underbart. Men jag kan väl alltid drömma mig bort.
Jag måste härifrån, hejdå.<o:p></o:p>
Jag börjar tappa greppet. Mina känslor flyter ut på golvet. Mina tankar flygerut ur mina öron.
Stressen gör att jag får ont i magen. Paniken tar kål på mig, jag vill ha mina känslor i styr. Jag vill ha mina tankar där de ska vara. Vill inte ha någon stress, fan. Paniken rycker tag i min arm och drar mig bakåt igen. Jag vill härifrån, jag vill framåt men jag dras bara bakåt.
Paniken vill ha mig där, mina känslor vill ha det som det är.
Hur ska jag få mina känslor att flyga iväg? Hur ska mina tankar försvinna? Hur ska min stress springa ifrån mig? Hur ska paniken släppa taget.
Kommer det alltid finnas där? Kommer alla minnen finnas här för alltid,
Jag är utan dig nu, utanför dina känslor medan du är mina känslor,
mina tankar, min stress, min panik. Det är för mycket så att jag vill spy. <o:p></o:p>
Hur jag kände för dig, hur jag ville ha det. Hur mina drömmar bara kom tillbaka och att mina drömmar var bättre än verkligheten så jag bara vill somna och aldrig vakna igen.
Jag vill verkligen somna om och vakna upp i min egen dröm, där alltid är så himla perfekt och underbart. Men jag kan väl alltid drömma mig bort.
Jag måste härifrån, hejdå.<o:p></o:p>