Sunday 30 December 2012 photo 26/33
![]() ![]() ![]() |
Imagine om Liam . Skrivet i (jag perspektiv)
Rättare sagt kanske det blev en kort novell men ja skriv era åsikter :)!
-
Att ha lämnat Sverige för att flytta hit till London, kändes pissigt. Att behöva lämna alla specifikt mamma och pappa, alla vänner mormor och morfar ja kort beskrivet alla nära och kära, var ett av dom jobbigaste valen i hela mitt liv. Men satsar man högt på något ger man inte upp oavsett vad. Och nu när jag väl tog mig in på musik högskolan som jag alltid längtat efter så var det enda valet att flytta hit. Även fast det känns väldigt skrämmande, så känns det underbart på samma gång, kom igen jag kommer ju få göra det jag älskar 5 dagar i veckan 7h. En stor lättnad är att mamma och pappa har tillsammans med mor och far föräldrarna lovat att flyga hit över jul, nyår o.s.v. . . Den här boken med tusentals sidor kommer vara en storhjälp och bra sak att ha under mina år här.
Efter att ha skrivit dom sista orden i dagboken, la jag tillbaka den på gömstället och gick ut till köket för att göra mig klar för första skoldagen, jag har hört av alla mina vänner som varit här fler gånger än mig att alla här är väldigt artiga och omtänksamma så det är ett extra poäng på att få mig i andra tankar. Klockan tickade iväg och stog på 07.20, vilket betydde att det var dags för mig att rikta mina steg mot buss hålls platsen, med en ivrig och fjärilsfull själ drog jag på mig jackan och skona och började gå. Nu kör vi tänkte jag för mig själv innan jag pluggade i hörlurarna och låste efter mig.
Lättnaden här var att buss bindelserna var riktigt bra och man slapp vänta i bussen i åratal som man alltid fick göra i Malmö. Efter att ha hoppat på bussen som färdades i ca 20 minuter och stannade sedan upp på skolan var jag rätt så uttråkad, att åka buss har aldrig varit min sak. Nervöst öppnade jag den stora porten in till skolan och gick in, förvirrat ställde jag mig i den stora "hallen" och såg mig runt om kring.
Tanken om att jag fått en lapp om var vi ska vara slog mig och jag började rota i väskan, och lyckades hitta den till slut.
- 908c ... Sa jag högt för mig själv och kollade runt för att försöka få syn på ett klassrum med det numret. I stället för att stå där som ett fån började jag gå runt och sökte efter klassrummet, men lyckades aldrig hitta det, fast en elev som tyckts ha gått här ett längre tag var räddningen.
- Behöver du hjälp. Hörde jag en vänlig röst säga bakom mig. - Jaa det kan man väll säga, vet du var 908c ligger?. - Rakt fram och vänster, upp för trapporna och 3 dörren till vänster. - Tack . Svarade jag med ett otroligt tacksamt leende. Dagens räddning!
Ursäkta att jag är sen sa jag och satte mig på första bästa plats.
-
Så skriv era åsikter och tack till er som orkade läsa. Ska jag fortsätta skriva på den ? :)
-
Att ha lämnat Sverige för att flytta hit till London, kändes pissigt. Att behöva lämna alla specifikt mamma och pappa, alla vänner mormor och morfar ja kort beskrivet alla nära och kära, var ett av dom jobbigaste valen i hela mitt liv. Men satsar man högt på något ger man inte upp oavsett vad. Och nu när jag väl tog mig in på musik högskolan som jag alltid längtat efter så var det enda valet att flytta hit. Även fast det känns väldigt skrämmande, så känns det underbart på samma gång, kom igen jag kommer ju få göra det jag älskar 5 dagar i veckan 7h. En stor lättnad är att mamma och pappa har tillsammans med mor och far föräldrarna lovat att flyga hit över jul, nyår o.s.v. . . Den här boken med tusentals sidor kommer vara en storhjälp och bra sak att ha under mina år här.
Efter att ha skrivit dom sista orden i dagboken, la jag tillbaka den på gömstället och gick ut till köket för att göra mig klar för första skoldagen, jag har hört av alla mina vänner som varit här fler gånger än mig att alla här är väldigt artiga och omtänksamma så det är ett extra poäng på att få mig i andra tankar. Klockan tickade iväg och stog på 07.20, vilket betydde att det var dags för mig att rikta mina steg mot buss hålls platsen, med en ivrig och fjärilsfull själ drog jag på mig jackan och skona och började gå. Nu kör vi tänkte jag för mig själv innan jag pluggade i hörlurarna och låste efter mig.
Lättnaden här var att buss bindelserna var riktigt bra och man slapp vänta i bussen i åratal som man alltid fick göra i Malmö. Efter att ha hoppat på bussen som färdades i ca 20 minuter och stannade sedan upp på skolan var jag rätt så uttråkad, att åka buss har aldrig varit min sak. Nervöst öppnade jag den stora porten in till skolan och gick in, förvirrat ställde jag mig i den stora "hallen" och såg mig runt om kring.
Tanken om att jag fått en lapp om var vi ska vara slog mig och jag började rota i väskan, och lyckades hitta den till slut.
- 908c ... Sa jag högt för mig själv och kollade runt för att försöka få syn på ett klassrum med det numret. I stället för att stå där som ett fån började jag gå runt och sökte efter klassrummet, men lyckades aldrig hitta det, fast en elev som tyckts ha gått här ett längre tag var räddningen.
- Behöver du hjälp. Hörde jag en vänlig röst säga bakom mig. - Jaa det kan man väll säga, vet du var 908c ligger?. - Rakt fram och vänster, upp för trapporna och 3 dörren till vänster. - Tack . Svarade jag med ett otroligt tacksamt leende. Dagens räddning!
Ursäkta att jag är sen sa jag och satte mig på första bästa plats.
-
Så skriv era åsikter och tack till er som orkade läsa. Ska jag fortsätta skriva på den ? :)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3409681/512063984/