February
Monday 27 January 2014 photo 2/2
|
Change
Harry kommer hem från turné Imagine till @JustBeingMySelf
Hoppas du gillar den :)
~~
Snabbt som vinden sköljer jag av det rinnande blodet från min arm. Jag har gjort det igen, dragit bladet över min mjuka hud. Det är som en drog, en drog som aldrig vill försvinna. Det var enklare när Harry var här, han fick mig på fötter och kastade iväg allt vasst han kunde hitta. Men min hjälte utan mantel är ute med killarna på turné. Just nu gör han säkert en välgörenhetskonsert för någon fond. Men jag tänker inte klaga, Harry gör världen till en bättre plats. Fast just nu skulle jag bara vilja vara i den varma och trygga famnen, höra att allting kommer bli bra och faktiskt försöka tro på det.
Idag är det juldagen och hur mycket jag än önskar mig en lockhårig kille med fylliga läppar och världens finaste leende kommer han inte dyka upp. Harry har viktigare saker för sig, antar jag.
"Alva, everyone is waiting for you downstairs." Mamma knackar försiktigt på dörren. “Alright, I’ll be there in about two minutes!" Jag lindar en bit bandage runtom det nya såret för att inte riskera att tröjan fastnar i det. Sedan rör jag mig ned efter mamma till middagsbordet.
Maten är utsökt, det är den alltid på julen. Det bästa är att man får äta hur mycket man vill utan att skämmas. Dock tröttnar man lätt efter att ha ätit sig mätt, alla vuxna vid bordet tar då över pratet.
"Alva, darling, would you mind go get some more wine?" Avbryter mamma. Hon ler sitt vänligaste leende och vänder sig sedan mot närmsta bordskamrat igen. "Sure."
Jag går från bordet och vidare in mot köket. Efter några sekunders sökande med blicken hittar jag vinet men kan inte motstå att leta efter något vasst. En liten kökskniv ligger tillgänglig och väntar på att användas.
Precis innan den minimala kniven snuddar min hud hörs det vind utifrån, en dörr öppnas och in kommer fotsteg.
"Merry christma-“, orden upphör, “No, Alva, don’t!" Harry småspringer runt bardisken och greppar kniven ur min hand. Han kramar sedan om mig hårt.
"I’m here now, everything’s alright baby. Everything’s alright…", viskar Harry upprepande i mitt öra. Den raspiga rösten vibrerar mjukt mot min kind. Han är här, Harry är äntligen tillbaka. Mina armar befinner sig runtom den manliga kroppens midja. En puss placeras mjukt på mitt huvud.
Jag tar hans ena hand i min och får med mig vinet ut till matsalen igen där jag placerar det på bordet. Ingen vid matsalsbordet ser förvånad ut, inte ens min egen mamma. Jag förvandlas till ett frågetecken.
"Oh honey, we all planned this for you. You never stopped talking about him, we had to do something." Henne ord gör mina kinder röda som rosor. Men jag bryr mig inte om det, utan kramar om mamma så hårt det bara går. Hon har gjort mig till den lyckligaste människan för tillfället.
Jag drar med mig Harry upp för ensam tid. Jag vill bara vara med honom just nu, ingen annan. Den längtan som funnits där så länge är borta, Harry är här nu.
Vi håller hand ända in till mitt rum, där stänger jag dörren och Harry går fram till min mjuka säng med ett nöjt leende. Han slänger sig över den stora, bäddade sängen. Smart som Harry är, råkar dumskallen slå foten i sänggaveln.
För att undvika paparazzis drar jag för gardinerna innan min kropp rör sig mot sängen. Där ligger min klagande pojkvän och kramar om sin fot. Det fåniga leendet av smärtan han bär gör mig knäsvag. Smilgroparna syns en aning och några få lockar ligger för pannan. Jag kryper fram till mitten av sängen där Harry ligger och envisas om att en puss skulle hjälpa.
"Please, just one", ber den hjälplöse killen i sängen. Ett kort skratt svarar på hans ord innan våra läppar möts snabbt.
"One more", viskar Harry och lägger sig utsträckt över sängen; "I’m hurting here. Your sweet kisses helps." Jag biter mig svagt i min fuktiga underläpp men sitter kvar bredvid honom. Harry gör ett försök till valpögon, en typisk sak som får mig smälta. Jag ger mig; "Alright, just one more." Vi möts i en snabb puss. "Yeeey!" Piper den barnsliga killen i min säng. Herregud, jag är tillsammans med en barnunge.
Harry står snabbt upp på benen i min säng och lyfter upp mig, ostadigt. Precis då vi är nära på att ramla ned får han ett bra grepp och bra balans; "I’m a ninja!" Skrattar han. Sängen börjar guppa av att den rastlösa killen hoppar med mig i famnen; "Wheee!"
En viss "människa" fäller krokben på oss båda. Tro mig, resten av huset tror nog vi gör någonting annat än detta. Mina händer hinner inte stoppa min kropp från att falla pladask på Harry men en duns.
"Slow down baby. If you want to be on top, all you need to do is ask." Ett larvigt flin breds ut på det barnsliga ansiktet. “You wish", skrattar jag tillbaka. Harry försöker hjälpa mig upp från den liggande positionen genom att ta tag i mina armar, vilket inte är ett sådant bra val.
"Outch!" Tjuter jag då han håller som hårdast. "What? Did I hurt you?!" Harry får plötsligt ett allvarlig uttryck. Mitt huvud ger ifrån en skakning; "No, no you didn’t."
"But, what happened?", han pausar, "Oh dear lord. You haven’t done it, have you?" Han förstår vad jag menar med tystnad och stillhet.
“But, baby no. Show me, please." “Why?" “Because I want to know how much you needed me when I weren’t here…" Mina händer omfamnar Harrys hals löst. Ingen chans att han kommer lämna detta ämne förrns jag visar honom.
Sakta dras min ärm upp och visar det lindande bandaget. Harrys ögon tåras innan han lindar av bandaget. Samtidigt letar ögonen efter fler tecken på skärsår över min hela kropp. Då bandaget är av kan Harry inte hålla sig längre, utan brister i gråt. "I’m so, so sorry." "It’s not your fault Harry." En av de jobbigaste sakerna att se på är honom fylld med tårar. Mina armar drar in honom till en mjuk kram. "Schh, Harry, Schh."
Det vackra ansiktet ser upp på mig med tårar över ansiktet som jag torkar bort. Just nu vore det bästa att bara glömma bort detta och göra någonting annat.
Just det avslutar vi kvällen med. Efter en stunds tårar fällda slår jag på en disneyfilm och byter om till pyjamas – korta nattshorts och en pösig t-shirt jag fått av Harry dagen innan han for ut på turné. Jag kryper ner under täcket och väntar på att Harry ska komma tillbaka från badrummet.
Då han kommer in i rummet har jag nästan somnat i den långa väntan. Den halvnakna killen med endast kalsonger på sig kryper under täcket tätt intill mig. Jag lägger mig mellan Harrys ben och vilar huvudet på hans bröstkorg. Filmen startar, men det dröjer inte länge tills jag somnar av att Harry håller på med mitt hår. De sista orden jag hör innan jag slumrar till gör att jag somnar med ett leende på läpparna; "I’m here to protect you, princess. I love you, Alva."
Annons
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3409681/517264626/
Visa toppen
Show footer