February
Saturday 26 April 2014 photo 1/1
|
Change
Imagine till @Casaandra
Fyra veckor har gått sedan jag lämnade Louis ensam i hansstudentrum. Vad är det för mening att vara med honom när det ända han gör äratt festa, ljuga och gå bakom ryggen på mig med att kyssa andra tjejer? Jagkommer inte på en enda gång han faktiskt har sagt någonting sådant, ärligt,rakt till mig. Det har alltid varit en utväg eller så har någon annan personviskat i mitt öra.
<o:p></o:p>
Inte nu längre. Det kanske låter idiotiskt när jag säger attjag dejtar en annan kille nu, men vad ska man göra? Han frågade om det varlämpligt att bjuda ut mig och svaret blev ja. Varför sitta och gråta överLouis, när han i själva verket inte bryr sig? <o:p></o:p>
Jag är ute på min vanliga fredagsrunda vid stranden näracampus med kameran i högsta hugg. Solnedgångarna här är verkligen underbara. Sandenär varm under mina fötter och lagom till när solnedgången visar sig lutar jagmig mot ett träd. Inom några få minuter blir det tyst.<o:p></o:p>
Det är inte förens någon bär upp mig som en brud då jagvaknar. Ansiktet som tillhör människan får mig hoppa till och orsakar att Louisnästan tappar mig. Till slut kommer jag på fötter igen och ser med stora ögonpå honom.<o:p></o:p>
"What? Icouldn’t leave you here all alone. Someone might do something." Ett höjtögonbryn bekräftar att han är förvånad. <o:p></o:p>
"I couldhandle tha- wait, why did you come here?" <o:p></o:p>
“That stupidguy couldn’t figure out where you went and I knew exactly where you were. Well,are."<o:p></o:p>
“And who isthis “stupid guy"?"<o:p></o:p>
“That Masondude, he said he would come with me but hell to the no. You’re mine, not his." <o:p></o:p>
“Louis, we’re not-“ Jag blir avbruten av hans hand på minmun. Mina ord kommer inte fram.<o:p></o:p>
"You’restill mine. Got it?" Louis andas häftigt, ett tecken på att hanstemperament sätter fart. Jag slår bort händerna utan att kliva ett steg bort. <o:p></o:p>
“Oh, stopit! I left you with plenty of reasons. Listen, we’re not a ‘thing’ anymore. Goahead and play with some other chick because I’m tired this stupid game!" <o:p></o:p>
“Admit it.Since you left me in that stupid room, all the thought has been about me. Whenyou’re fucking him without my permission, when you kiss and hug him." <o:p></o:p>
“No, never!" Ljuger mina läppar. Louis antar alltid att allaälskar honom, när i själva verket många bara är rädda. "And it’s been threeweeks since we started dating, there’s no chance we’ve already done… that."Tillägger jag, denna gången med sanningen.<o:p></o:p>
"Shut up!We both know it. Ever since that day, we both have been thinking of each other.You can’t lie to me, I know you too well." Orden får mig att snubblabakåt. Har Louis tänkt på mig lika mycket?<o:p></o:p>
"Lou,please leave it. This whole thing is a mess, don’t try to make me stay or askif I’m okay. I don’t have the answer."<o:p></o:p>
I samma ögonblick som jag vänder mig om för att gå tillbakatill universitetet drar han tillbaka hela min kropp. En bekant känsla strömmargenom hela mig när våra läppar möts – tills stunden kommer då tankarna påminnermig om att han gör fel.<o:p></o:p>
"Stop!" Mina händer knuffar och slår på hans bröstkorg. Mitthjärta är sprucket i tusen bitar och tårar hotar med att forsa ut. Louis lekermed mina känslor, samtidigt har jag inte känt vulkanen i min mage på länge.Inte ens med Mason. <o:p></o:p>
"You kissed back!" Försvarar han och gör ett till försök medatt pressa sina läppar mot mina.
<o:p></o:p>
"No, please…" Kyssen avslutas men är jag är knappt medvetenom att fötterna inte rör sig. Mina händer greppar tag i Louis tröja och hållerfast samtidigt som mitt huvud lutar mot hans bröstkorg.<o:p></o:p>
"Baby,don’t ever leave again. We’ll always be together." <o:p></o:p>
“Stoplying. You never wanted me." Snyftar jag.<o:p></o:p>
“Now,that’s a lie. Want to hear another?"<o:p></o:p>
“What?"<o:p></o:p>
“I hateyou."<o:p></o:p>
“I hate you, too." Skrattet mellan snyftningarna låter förfärligt."Why do we keep doing this?"<o:p></o:p>
"Honestly, nobody knows."<o:p></o:p>
<o:p> </o:p>
<o:p>
</o:p>
Vi börjar gå tillbaka till universitetet. Himlen blirmörkare för varje minut. När vi kliver in i mitt studentrum möts vi av Mason. Detta kan inte sluta bra. Louis ögon harknappt något blått i sina ögon längre när Mason slänger sina armar runtom mig,lättad.<o:p></o:p>
"Get off ofher, I mean it." Lou försöker hålla sin röst låg.<o:p></o:p>
"Hey, Mase." Jag ignorerar faktumet att det inte bara är vitvå i rummet.<o:p></o:p>
"Hey girl.Did he do something?" Han släpper mig och ögonkontakt skapas mellan debåda killarna. <o:p></o:p>
"Yeah, Ifound her. Now, leave."<o:p></o:p>
“It’s herroom, her decision."<o:p></o:p>
“Guys! Stopit. You both need to leave." Mason nickar förstående och kysser mig påkinden innan han lämnar rummet. <o:p></o:p>
"You too,Louis. Go to sleep or something."<o:p></o:p>
“Alright." Min säng ockuperas av honom inom några fåsekunder. "Let’s sleep." <o:p></o:p>
"You’restill not forgiven. Please leave."<o:p></o:p>
“Make me", flinar han och höjer ögonbrynen. <o:p></o:p>
"Ugh, asshole." <o:p></o:p>
"Yeah, your asshole."<o:p></o:p>
</o:p>
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gid3409681/517902736/
Visa toppen
Show footer