July
Thursday 31 October 2013 photo 1/1
|
Change
Jag är så tokigt agilitysugen! Sitter här och kikar på gamla videor, och jag vågar verkligen påstå att vi utvecklats genom detta år.
Jag tittar på filmen från i somras, när vi tränade ihop med våra underbara vänner. https://www.youtube.com/watch?v=3ldnP-azpek
I filmen tycker jag att jag sköter mig helt okej, trots att jag är flamsig, flängig och feg (springer inte alls lika mycket som jag borde).
Jag ser mycket som måste förbättras, men jag ser också vilken fart han kan ha bara jag är uppmärksam och tänker snabbt (något jag har jävligt svårt för HAHA).
Det är bland annat svängarna vi måste öva på, de måste bli mycket snävare.
Jag måste även lära mig att jag måste måste MÅSTE våga lita på Robbie och därmed SPRINGA mer, som jag nämnde ovan! Utav sjutton, för glatta livet! Tjo tjoffs hejsan, spring bara spriiing! Uhuh jag är en sån jävla mes. <3 Detta är vårt största problem. ÄNDRING!
Och så sist men inte minst - Sluta se ut som en säck potatis while on course och få ordning på alla mina handtecken så de blir tydliga och snabba, inga jävla flygplansvingar. xD Haha!
MEN! Det jag främst lärt mig den här sommaren är att prata med honom mer, vara med honom i tanken konstant (främst med hjälp av rösten) och att våga göra flera byten (ja, mes ni vet, hähä). Jag har också nu i slutet vågat börja springa förbi honom i slalomet (detta var omöjligt innan, han bara avbröt, sprang ikapp och fnös åt mig, HAHA!), i filmen ser ni en typisk johannskifegis som GÅR med honom vid sidan för att inte sabba. Redan samma dag började vi jobba på det (tack vare mina underbara vänner som ger konstruktiv kritik), och det är redan mycket bättre! Sakerna man inte ser själv, alltså. Det är så jävla värt att ha någon med som ser småsakerna man aldrig tänkt på själv innan (eller som jag i detta fallet då, inte vågar pga feghare).
Jag älskar att analysera träningen. Hade gärna gjort det så himla mycket mer än vad jag gör. Och det här med att analysera är ju så satans självklart egentligen, men jag har så sjukt svårt för att verkligen göra allt jag tänker. Att jag ska våga mer, springa mer, satsa, kutakutakuta. Jag vet inte riktigt varför det är så, jag vågar väl inte tro på mig själv helt och hållet som handler i träningen bara. Ska tvinga mig till att våga mer när jag är i Sverige igen. Även tänka mycket och analysera. Jag tror att det skulle få mig att våga mycket, mycket mer. Att lita både på mig själv och på Robbie, och att framför allt våga chansa. För i 70% av fallen jag bara vågar prova något nytt så blir det ju helrätt.
Och det här kanske låter jättekonstigt i era öron? Att jag är feg och inte vågar ta för mig, satsa och kuta, menar jag. Jag vet ärligt talat inte varför det är så, om det är för att jag är rädd för att misslyckas, totalt saknar förmåga att verkligen fokusera på en bana och springa samtidigt eller bara känner mig allmänt keff så att jag gör saker halvdant. Jag vet inte. Tur att hälften av ekipaget är totalgrymt i alla fall, haha.
Hursom så känns det så jäkla mycket bättre än i början av vår träning. Från att ha en hund som bara räsar rakt fram på sin egenpåhittade bana utan att ens kolla om det kommer en vägg i vägen pga överlyckligomgjagälskaragilityvilkenglädje så har han blivit så satans följsam - Vi är ett team, helt enkelt. Underbara, fantastiska känsla, må du aldrig försvinna. <3
Nu e de dahs för chärpnin, matte! A man moste fega me måtta, tenka på framtid, o man moste ge sej shelv den erespht som man fechenar, fakthis.
/Alejandro Fuentes Bergström
NU TÄNKER JAG BLI ALLRA BÄST, Å BYGGA UPP ETT LAG.
Sugigt bara att halva mitt lag är på andra sidan Atlanten, uuugh..!
MEN! Det jag främst lärt mig den här sommaren är att prata med honom mer, vara med honom i tanken konstant (främst med hjälp av rösten) och att våga göra flera byten (ja, mes ni vet, hähä). Jag har också nu i slutet vågat börja springa förbi honom i slalomet (detta var omöjligt innan, han bara avbröt, sprang ikapp och fnös åt mig, HAHA!), i filmen ser ni en typisk johannskifegis som GÅR med honom vid sidan för att inte sabba. Redan samma dag började vi jobba på det (tack vare mina underbara vänner som ger konstruktiv kritik), och det är redan mycket bättre! Sakerna man inte ser själv, alltså. Det är så jävla värt att ha någon med som ser småsakerna man aldrig tänkt på själv innan (eller som jag i detta fallet då, inte vågar pga feghare).
Annons
Visa toppen
Show footer