När den här pojken flyttade in var han 11kg, nervös (skuttade till om någon öppnade en läskburk), livrädd för fulla killar, halt, otroligt beroende och lite foder aggressiv (bara lite morrande åt dumma katter).

NU är det en 16kg, super trygg pojke som äälskar främmande, fulla killar eftersom de oftast låter honom klättra i deras knän, har absolut inga problem med att matte och husse sticker ut utan honom en liten stund, inte hetsäter, inte försvarar sin mat och är mer än kapabel att både springa och hoppa.

Ville bara dela lyckan.

Kom på att jag glömde säga att det gått nästan fem månader sen han flyttade in!

Hans viktuppgång kom dock väldigt plötsligt, i början var jag tvungen att hålla ner på mängden foder för att inte helt chocka hans mage. Men vi lyckades tillslut komma upp i att han fick passande mängd mat varje dag, bara ofta och små potioner. Sen gick vi över i större mängder vid färre tillfällen, och någonstans där gjorde han värsta vikt hoppet.
Gick från att länge varit så smal att man kunde ta tag i hans midja till den bastanta kille han är nu blixtsnabbt.
Men eftersom det som sagt gick väldigt plötsligt blev kontrastet väldigt stort, och har nu resulterat i att min kompis sjunger "I like big butts and I can not lie" när hon ser honom...