Shit, nu kräver jag verkligen blod!

Alla undrar varför jag reagerar så stark på barn, och just på vissa barn som, låt oss säga, inte direkt är världens gulligaste keruber. Jag trodde jag vhöll på att konverteras, efter mycket arbete från mina klasskamraters håll, till en mammafigur som ser något ljust i varje barn.

Nu har jag dock fallit tillbaka till det tidigare. Den gamla goda vägen.

Vi har föräldrakompisar på besök, och ett par har med sig sin unge. Fy fan vilken liten skitunge! Springer omkring och slår på dörrarna, jag hade låst så då började han banka som en jävla Donkey Kong!

"Va är det?!"

"Jag vill komma in!"

"Okej. Ah, det får du inte nu!"

"Jo, jag vill komma in!"

Vadå jo?! Vem fan tror du att du är, någon jävla Paris Hilton som får allt som pekas på? Blä, ungar är äckliga.
Sen så när ungen, som är typ 3 år, vill komma ner ställer den sig upp och skriker;

"Jag vill komma ner, jag VILL komma ner, jag VILL KOMMA ner, JAG VILL KOMMA NER!!!"

Guah, slå den i huvudet med något, vad som helst!
Just nu ser alla världens barn ut som på bilden ovan, i mina ögon i alla fall.

I know! Fan va denna unge är jobbig, jag håller på att dö!