January
Sunday 21 March 2010 photo 1/2
|
Shit, inatt hade jag världens konstigaste dröm! I drömmen fanns alla med, men det handlade främst om mig, Mira och en jättegammal klasskamrat som heter Nicklas.
Helt plötsligt var det premiär för vår produktion, pjäsen Peter Pan, och allt var kaos; vi hade glömt nästan alla repliker, alla scener kom hux flux och musiken var det ingen som höll koll på. Av någon konstig anledning skulle vi ha premiär i Stavby bygdegård, och där finns det en upphöjd scen med ett skynke längst bak, så att man ska kunna röra sig från ena sidan till den andra utan att gå ut på själva scenen. Det konstiga här var bara att bakom skynket fanns en skog, en jätteläskig skog med träd som stod jättenära varandra, och man kunde inte ens se fem meter bort för att det var så mörkt.
Susanne fick panik och skrek på oss, och till slut slog vi oss ner för att ha en puls. Då kom pulsen fram till min gamla klasskamrat Nicklas, som skrattade över att han knappt är med i vår klass och att den här pjäsen suger. Allt suger, vi suger, scenerna suger, musiken suger. Fy fan, jag ville verkligen döda honom!
Då helt plötsligt landar min blick på Mira, som med uppspärrade ögon nickar åt mig. AH, hon vill också döda Nicklas! Alla som känner Mira vet att hon inte ens skulle skära i någon om hon så fick en miljon kronor.
I alla fall, Mira gick in i skogen för att lägga upp en fälla, och så skulle jag lura in Nicklas i skogen. Han flamsade omkring i Bygdegården och jag följde efter honom. Jag frågade varför han ens är med i vår klass, och att enda anledningen till att han tycker att vi suger är för att han själv gör det. Han brydde sig inte och började spela biljard. Då tar jag upp den vita kulan och slår honom i fejan med den. Då blir han galen, och förvandlas till en jätteläskig grisvarelse med jättelånga betar och taggar på ryggen!
Jag springer upp på scenen, drar undan skynket och far in i skogen. Genast är det becksvart, men jag ser ändå hur Mira har klättrat upp i ett träd med en påle i händerna. Jag klättrar upp vid hennes sida, och just då hör vi en gris som grymtar och man kan känna hur mycket Nicklas vill döda oss.
När han är under oss hoppar vi ner, och kör in pålen i hans huvud.
Helt plötsligt såg jag framför mig en borschyr till vår Peter Pan-pjäs, och med fanns såna här skolfotobilder på alla där man får se allas ansikten och bringa. Då ändrades Miras och min, och man får se oss iklädda krama-mig-själv-tröjor med galna ansiktsuttryck.
Sen flippade min dröm ut ännu mer.
Helt plötsligt var det premiär för vår produktion, pjäsen Peter Pan, och allt var kaos; vi hade glömt nästan alla repliker, alla scener kom hux flux och musiken var det ingen som höll koll på. Av någon konstig anledning skulle vi ha premiär i Stavby bygdegård, och där finns det en upphöjd scen med ett skynke längst bak, så att man ska kunna röra sig från ena sidan till den andra utan att gå ut på själva scenen. Det konstiga här var bara att bakom skynket fanns en skog, en jätteläskig skog med träd som stod jättenära varandra, och man kunde inte ens se fem meter bort för att det var så mörkt.
Susanne fick panik och skrek på oss, och till slut slog vi oss ner för att ha en puls. Då kom pulsen fram till min gamla klasskamrat Nicklas, som skrattade över att han knappt är med i vår klass och att den här pjäsen suger. Allt suger, vi suger, scenerna suger, musiken suger. Fy fan, jag ville verkligen döda honom!
Då helt plötsligt landar min blick på Mira, som med uppspärrade ögon nickar åt mig. AH, hon vill också döda Nicklas! Alla som känner Mira vet att hon inte ens skulle skära i någon om hon så fick en miljon kronor.
I alla fall, Mira gick in i skogen för att lägga upp en fälla, och så skulle jag lura in Nicklas i skogen. Han flamsade omkring i Bygdegården och jag följde efter honom. Jag frågade varför han ens är med i vår klass, och att enda anledningen till att han tycker att vi suger är för att han själv gör det. Han brydde sig inte och började spela biljard. Då tar jag upp den vita kulan och slår honom i fejan med den. Då blir han galen, och förvandlas till en jätteläskig grisvarelse med jättelånga betar och taggar på ryggen!
Jag springer upp på scenen, drar undan skynket och far in i skogen. Genast är det becksvart, men jag ser ändå hur Mira har klättrat upp i ett träd med en påle i händerna. Jag klättrar upp vid hennes sida, och just då hör vi en gris som grymtar och man kan känna hur mycket Nicklas vill döda oss.
När han är under oss hoppar vi ner, och kör in pålen i hans huvud.
Helt plötsligt såg jag framför mig en borschyr till vår Peter Pan-pjäs, och med fanns såna här skolfotobilder på alla där man får se allas ansikten och bringa. Då ändrades Miras och min, och man får se oss iklädda krama-mig-själv-tröjor med galna ansiktsuttryck.
Sen flippade min dröm ut ännu mer.
Comment the photo
pussegull<3
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/giivo/448891134/
Visa toppen
Show footer