Tittade nyss på "into the wild". Och det var en fantasisk historia.

En oerhört filosofiskt och underbar film med ljuset riktad mot den egna människan.

En film många egentligen behöver se, för att inse hur mycket man själv kan göra åt sin egna situation. Ibörjan tyckte jag att den var grötig och slarvig. Men efter en ca 60 minuter så förstod jag. Jag visste redan vad som skulle hända. Samtidigt som jag var rädd att den skulle ta slut. Att göra en film av något så kreativ och nyskapande är magiskt. Och jag började fundera på vad som är rätt och fel. Jag böjrade förstå saker jag inte förstått tidigare, trots alla redskap jag hade för att göra det. Vissa saker måste man se andra göra, innan man själv förstår innebörden av orden, meningarna och ensamheten.

Denna film gjorde att min teori om pusselsagan lever vidare, i en.. estetisk och bubblande verision av magin som lever i den.

Filmen fick mig att vilja mer, bättre och hela tiden.

De bildade en film med både mjuka karaktärer och sanningen om livet i sig.

Antingen lär man sig av sina erfarenheter eller så gör man det inte.

Det jag menar är att, antingen lär man sig och försöker ta in det man nyss lärt sig. Eller så kastar man bort kunskapen och fortsätter se livet ur en mindre anti-upptäckande karaktär.

Älskar den filmen.