September
Wednesday 4 January 2012 photo 1/1
|
Förlåt.
För att jag är svag.
Trots att jag har dig.
Jag är svag.
Förlåt.
För all skit jag gjort.
Inte mot andra, men mot mig själv.
Jag visste att det hade gått för långt den dagen då jag svimmade av ångesten på tåget.
Alla de människor som kanske såg.
Alla de tankar som måste ha rusat genom deras huvuden.
Är jag normal?
Är det alla andra som är för blåögda för att se den svarta sanningen?
Eller är jag bara galen?
Oavsett vad så gör det mig mörk.
Jag vill också vara glad, korkad, tom och glad.
Bara jag får vara glad.
Känslokall och blod som rinner.
Ärrad och tårar som strömmar.
Antingen eller, det finns inget mellanting.
Inte för mig.
Ska jag skratta åt hur löjligt allt är eller gråta åt hur meningslöst det är?
Huvudsaken är att jag ska klara detta.
Jag har alltid tagit mig ut levande och den här gången är inget undantag.
"Om idag inte var en ändlös landsväg.
Om inatt inte var en krokig stig,
Om imorgon inte kändes så oändlig.
Då är ensamhet ett ord som inte finns."
Annons
Visa toppen
Show footer