August
Thursday 2 July 2009 photo 1/1
|
Broder Daniel Forever är en dokumentärfilm. Man får följa bandet när de repeterar inför deras sista konsert på Way Out West förra sommaren och även se klipp från den kvällen i Slottskogen. Konserten som var en avskedskonsert och till minne av gitarristen Anders Göthberg som tog sitt liv under våren 2008. Men det är inte Anders självmord som är i fokus, det nämns bara någon gång i filmen. Utan det som är i fokus är Broder Daniel, som de är nu. Först hör man bara Henrik Berggrens röst. Sedan börjar det. Henrik är vad man skulle kunna kalla en berättare i filmen. Theodor Jensen och Lars Malmros (Pop-Lars) är såklart också med. En sak man märker när man ser filmen, är hur mycket musiken betyder för dem i bandet. Och det kan väl ses som självklart egentligen, men man ser också ovillheten i att sluta med att göra musik. Som Henrik Berggren säger i filmen: "Vi måste ju inte sluta". Det finns scener när de tre bandmedlemmarna själva har fått berätta saker som de minns och sådant som de har upplevt som är bra och dåligt.
Jag tycker att det här är en väldigt fin dokumentär, ett bra avslut för ett band som har betytt, och som förtfarande betyder väldigt mycket för både dem som var unga på 90-talet när Broder Daniel slog igenom, och för oss som är unga nu. En annan sak som jag gillar med Broder Daniel Forever är att det tas upp saker som man kanske inte visste, som vad Henrik, Theodor och Pop-Lars själva tycker om saker och ting, och att man får se mycket från konserten. Det är även enligt mitt tycke en ganska rolig film, särsklit sådant som som de säger.
Broder Daniel Forever är bra filmad och jag gillar verkligen scenen när de sitter på ett tak och äter kräftor i solnedgången. Sedan finns det några scener som är ganska onödiga, som inte alls har med Broder Daniel att göra, och man tänker först "Men vad är det här nu då?", men när man tänker efter lite så är det också ett fint sätt att visa lite från Göteborg, och miljön där bandet bor, även om det är på ett lite konstigt sätt. Kanske är det meningen att man under de scenerna ska hinna tänka lite på vad som har sagts och hänt.
Jag tycker att Broder Daniel Forever är värd fem stjärnor, helt klart. Men det är en dokumentär om ett band, och om man inte vet något om detta band eller inte gillar deras musik så ska man inte se den, för då förstår man nog inte särkilt mycket heller eller tycker att den är bra. Men om man däremot gillar Broder Daniel och deras musik så är det en självklarhet att gå och se den.
Klicka här för mer info
Klicka här för mer info
Visa toppen
Show footer