April
Wednesday 30 March 2011 photo 1/1
|
Okej. Så min kropp har skrikigt åt mig tillräckligt nu. Det funkar inte längre. Jag är fortfarande inte utvilad över huvudtaget. Jag och Fredrik satte oss och diskuterade igenom om det verkligen var värt allt jävla skit och strul. När vi gick igenom biverkningslistan och strök under alla biverkningar vi kände stämde in så kändes det sjukt. Det var lättare att räkna hur många biverkningar jag sluppit. Att jag dessutom äter två mediciner bara för att lindra biverkningar behöver jag väll inte tjata om mer. Efter vidare efterforskningar på nätet kunde vi även konstatera att det här är ingen bra idé alls faktiskt. Alldeles för många källor pekar på att människor som redan är deprimerade blir mer lidande än vad de får hjälp. Det hade kunnat se annorlunda ut om jag faktiskt hade fått en psykolog under medicineringen men det var det inget som uppmärksammade.
Jag ringde upp min sjuksköterska och sa till henne att nu får det vara nog. Jag ska inte gå in i väggen och trasa sönder mitt psyke bara för medicinen kanske fungerar. Jag vill inte ha med medicinen att göra mer, den förstör min kropp och den förstör mitt psyke. Jag kan inte umgås med mina vänner som vanligt folk och jag kan inte längre gå utanför dörren utan att jag kollapsar efteråt. Jag får avtändning varje kväll, liknande den värsta bakfylleångesten/tjackavtändning. Jag är aldrig genuint glad längre och jag vill inte leva mitt liv.
Det här kommer jag att slippa leva med i fortsättningen:
Kräkningar
Skakningar
Muskelryckningar
Svettningar
Ökning av hjärtverksamhet
Pupillvidgning
Torra slemhinnor i näsa och mun
Sömnlöshet
Aggression
Oroskänsla
Oväntade förändringar i humöret
Yrsel
Magsmärtor
Illamående
Retlighet
Hög kroppstemperatur
Viktförlust
Aptitförlust
Överdriven vaksamhet av omgivningen
Gråtmildhet
Nervositet
Dubbelseende
Oregelbundna hjärtslag
Förstoppning
Värkande muskler
Utmattning/trötthet
Självmordstankar
Annons
Camera info
Camera W595
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/160 s
ISO 64
Comment the photo
Mårran
Thu 31 Mar 2011 10:44
Igår kom jag att tänka på dig, och jag grät faktiskt lite. Över hur jävla kasst du har mått, hur du har försvunnit och inte alls varit den du vill vara. Vi är så många som älskar dig, och står bakom dig i vad du än väljer, även detta. Vill du ha te, ett öra och en varm igelkott är jag bara ett samtal bort.
Abbadon
Thu 31 Mar 2011 11:29
Jag vet att jag kanske borde skriva en egen text. Men Mårran sa det jag ville säga. Så jag skriver under på det <3<3<3
catcall
Thu 31 Mar 2011 06:15
"OK, du kommer kanske alltid att vara ett förvirrat yrväder som det aldrig blir någon riktig ordning på men du kan ju alltid vara ett för det mesta glatt förvirrat yrväder som det aldrig blir någon riktig ordning på :D"
Jag tycker att det förvirrade yrvädret är ett alldeles fantastiskt sådant, som jag gillar jättemycket och det ska bli kul att se dig må bättre och bättre!
Jag tycker att det förvirrade yrvädret är ett alldeles fantastiskt sådant, som jag gillar jättemycket och det ska bli kul att se dig må bättre och bättre!
DaniScythe
Wed 30 Mar 2011 23:56
OK, du kommer kanske alltid att vara ett förvirrat yrväder som det aldrig blir någon riktig ordning på men du kan ju alltid vara ett för det mesta glatt förvirrat yrväder som det aldrig blir någon riktig ordning på :D
Det kanske inte är helt praktiskt att vara du men det finns många fördelar också. Du är bra och du är älskad av många!
Och vem vet, du kanske ändå har lärt dig en del saker i all den här skiten och kommer ut starkare på andra sidan.
Sen, en del av de där biverkningarna kommer du ju fortfarande ha kvar från och till eftersom du nu kan börja dricka alkohol igen.
Kram
Det kanske inte är helt praktiskt att vara du men det finns många fördelar också. Du är bra och du är älskad av många!
Och vem vet, du kanske ändå har lärt dig en del saker i all den här skiten och kommer ut starkare på andra sidan.
Sen, en del av de där biverkningarna kommer du ju fortfarande ha kvar från och till eftersom du nu kan börja dricka alkohol igen.
Kram
AS
Wed 30 Mar 2011 23:38
Det är exakt därför jag inte kan ta tabletter.. (Och vad gör man om symptomen är samma som biverkningarna?!?!?!) Vad i helvete skall man göra då? Om det nu inte finns något "medicinskt bot", det inte finns någon som hjälper och det väldigt väldigt snart inte längre går alls? Fortsätta sitta och skrika om dagarna? Tunga droger för att undlätta för grannarna och kroppen? SPRÄNGA SIG SJÄLV I BITAR?
Gonne
Thu 31 Mar 2011 10:37
Ja, jag har ingen aning! Man kan ju inte medicinera sig för någon annans skull det är ju bara vansinne! Det är hopplöst och tungt och jag vet varken ut eller in. Jag tänker lägga mig ner och dö i en månad eller två och sen kanske jag orkar tänka över huvudtaget.
Photopathica
Wed 30 Mar 2011 23:22
bra!
själv gav jag mediciner 6 års chans. sen fick jag också nog.
mår bättre än någonsin på de 6 åren nu.
kanon att du sagt ifrån!
själv gav jag mediciner 6 års chans. sen fick jag också nog.
mår bättre än någonsin på de 6 åren nu.
kanon att du sagt ifrån!
Gonne
Wed 30 Mar 2011 23:30
ja tack! jag kan inte se några fördelar med medicinerna längre alls. Känns sjukt bra att ha tagit beslutet. Har du också käkat concerta eller var det andra mediciner?
Photopathica
Thu 31 Mar 2011 12:33
massa annan slags psykofarmaka. numer nöjer jag mig med melatonin :)
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gonne/487383163/
Visa toppen
Show footer