Jag vaknade smått döende men tackade min överaktivitet att det inte höll i så länge. Ett litet tack till den som uppfann panodil också.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tyckte det var en bra idé att vara bakfull den dagen då jag äntligen skulle få träffa min nya psykolog uppe på psyk. Min hjälte Fredrik ställde dock upp som eskort och lotsade mig ner till mitt möte. Som tur var så började mötet inte förrän klockan två så jag hade gott om tid att samla mig. Psykologen blev en kvart sen vilket självklart triggade känslor av övergivenhet och avfärdande. Senast jag hade ett möte med en psykolog på psyk så missade jag mötet och de förklarade att jag även missade min chans att få någon hjälp. Det var säkert fem år sedan nu men satt tydligen kvar ganska så hårt. Det här byggde upp en hel del onödiga känslor som sedan rann ut när psykologen väl lett in mig i hennes rum och startar utfrågningen. Men lättdistraherad som jag är så gick det även snabbt över och resten av mötet gick skitbra. Det verkade som att hon förstod vad jag menade och hon gjorde ett väldigt sympatiskt intryck. Nu ska jag bara vänta på att de återigen ska ha ett möte då hon kan ta upp mig och hur de ska behandla. Men äntligen är det på gång.

Jag spenderade kvällen med att pyssla vid symaskinen. Sydde in t-shirtarna som jag inhandlade på spelningen, sydde in t-shirt åt Fredrik och slängde på lite patchar som inte lyckats få någon plats än. Detta omringad av lökringar, lösgodis och vindruvor. Jag tror att jag behöver min överskottsenergi utan den hade jag bara suttit vid datorn och förtvinat.

ja det är ju fan klippt kört om den inte finns där!