Jag gillar att vara bakfull. Jag är som lugnast och som mest bekväm när jag är bakfull. Självklart inte de bakfyllor då det känns som något krupit in i en och dött och man ligger på badrumsgolvet och väntar på att tömma magen en gång till. Men den där bakfyllan som går att lindra med två panodil. Dem gillar jag. Jag får alltid saker gjort och känner mig harmonisk. I alla fall fram till eftermiddagen runt fyra. Sen måste jag gå och lägga mig och dö jag med.

Jag hörde talas om att Frallan däremot hade den förstnämnda sortens bakfylla så jag klampade över till honom och käkade bakispizza och kollade på film. Jag behövde verkligen tänka på något annat än om hur många minuter det var kvar innan Fredrik kom hem till Linköping igen. Vi såg en film som hette "Deadgirl". Det var både värdelös och skitbra. Fruktansvärt skruvad och vidrig film. Tyvärr var skådespelarna helt värdelösa och dialogerna riktigt dåligt skrivna. Orkar man bortse från de så tycker jag den helt klart var värt att se. Jag kommer sent att glömma den.

Efter filmen gick Frallan och kräktes upp all pizza. När han kom ut från toaletten så gav jag honom en tröstande kram och stegade hemåt. På vägen mötte jag Calle som var på väg till Frallan och bytta av mig i omhändertagandet. Det var fint.

OCH. Det är vår nu. Äntligen.

Annons

The photo has no tags

Camera W595

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/640 s

ISO 64

Date

May 2013