Stark är jag hela vägen tills det att jag står och tittar på din grav och din fina gravsten med ditt namn, datum och allt annat fint! Då är jag inte stark längre, mina ben viker sig under mig och jag faller ner på mina knä i gräset och låter tårarna komma. Jag försöker hindra att dom inte ska komma! Jag försöker vara stark men jag lyckas inte. Jag orkar inte hålla emot längre. Tårarna rinner ner för mina kinder, massa tårar. Efter en stund så sluta tårarna att rinna, fast mina ögon är fortfarande tårfyllda. Då känner jag inom mig hur ångesten, saknaden av dig.
Jag hatar att känna den känslan! När den känslan försvinna?
Efter alla dessa åren..
Om jag hade fått säga hejdå till dig, hade det hjälpt då?
Skulle det få mig att sluta känna såhär när jag står vid din grav?
♥ Hoppas att vi syns i framtiden Mormor!! ♥
♥ Då kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta ♥

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera S312

Focal length mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/36000000 s

ISO

Date

Fiskistrakur Thu 3 Mar 2011 00:15

Awww, gubben! *Kramar om dig hårt* Jag fick heller aldrig ta farväl av min mormor, inte min farmor eller min moster heller när de lämnade livet och jag vet precis hur frustrerad, hur ångerfull och förstörd du känner dej. Men du är inte ensam, jag finns här med många, många fler och en vacker dag tror jag på att vi kommer att få träffa alla vi hålla kära igen! <3

- Read more -