February
Saturday 2 November 2013 photo 1/2
|
(Fick bli en bild på tjockisen från min nya kamera <3)
Känner jag behöver verkligen skriva av mig lite nu. Har försökt föra dagbok för att skriva av mig men det funkar inte så värst bra... So long text warning (Har redan berättat om det här för vissa):
Har känt mig ganska så deprimerad på sista tiden nu. Fick ett rejält "anfall" eller vad man nu ska kalla det för en vecka sen tror jag det var. Började bråka med mamma över att jag varit hemma ganska mycket för jag har känt mig sjuk och hon bara tjatar om hur mycket jag missar i skolan. Som om jag inte redan tänkt på det! Har varit as stressad över att jag kommit efter så mycket i skolan och när hon började bråka om det så bara brast det inom mig och jag stod nästan och skrek på henne. Allt slutade med att jag sprang storgråtande upp på mitt rum. Satt där inne och bet i min kudde för att jag skulle kunna skrika utan att någon annan hörde det. Låg och bad till Gud att han skulle bara låta mig somna och aldrig vakna igen. Insåg till slut att jag behövde prata med någon innan jag gjorde nåt jag skulle ångra så loggade in på Skype och pratade med en kompis från Danmark (min "storebror"). Han lyckades till sist lugna ner mig. Pratade sen igenom saken med mamma ett par timmar senare så allt löste sig för den dagen men jag kan fortfarande inte sluta känna mig så deprimerad och stressad över minsta lilla... Och det skrämmer mig så otroligt mycket... Jag har ju alltid varit den som pratat med folk som mått såhär dåligt och det känns som om jag kan inte låta mig själv må såhär dåligt för då kan jag inte hjälpa andra med det.
Gråter utan anledning, känner mig stressad för alla grejer jag ska hinna med, pressad för det känns som om jag inte lever upp till vad folk (eller vad jag själv) förväntar sig av mig, känns också som om vad jag än försöker göra så är det bara en blek kopia av något någon redan gjort, försöker hitta min egna stil men det blir ändå bara kopior, vet inte vem jag själv är och känner mig otroligt ensam... Vet inte vad jag ska ta mig till...
Annons
Camera info
Camera FinePix JZ250/JZ260
Focal length 5 mm
Aperture f/2.9
Shutter 1/15 s
ISO 800
Comment the photo
Maydays
Sat 2 Nov 2013 18:09
*ska försöka få ut vad jag vill säga*
Först och främst är det bra att du delar med dig. Jag tycker du borde dela med dig till skolkuratorn eller så - det är värt en chans. Om inte annat kan hen ge dig råd på hur du ska gå vidare eller vart hjälp som passar just dig finns att få. Det är bra om du så snart som möjligt kämpat tillbaks mot dessa känslor, innan du sjunker djupare.
Många gör även skol.närvaro större än vad det är - klart det är bra att vara där för att inte missa, men det är inte så svårt att få godkänt i samtliga ämnen så det klarar du säkert <3. Utöver betyg så har du ju även en jättebra personlighet som säkert kan ge dig jobb, så ta skolgången i din egen takt. Ditt mående är grymt mycket viktigare än dina betyg - förhoppningsvis inser även din mamma det.
Du är iaf stark som inser att du behövde prata av dig istället för att dölja allting och grubbla ihjäl dig.
Och det är svårt att göra unika saker när mänskligheten har funnits så himla länge. Men samtidigt så är ju du unik, såklart, och du gör inte exakt samma sak som någon annan. Och även om du gjorde det så hade du ändå gjort något istället för att ge upp.
Kram kram KRAM.
Själv så är just att skriva bra självterapi, kanske för dig med, och då tycker jag du ska fortsätta med det. Försöka reda ut tankarna. Detta är nog enklare med en t.ex psykolog än på egen hand,
Se till att försöka lista ut vad känslorna kommer från.
Och framför allt - andas!
Det kommer bli bättre. <3
Först och främst är det bra att du delar med dig. Jag tycker du borde dela med dig till skolkuratorn eller så - det är värt en chans. Om inte annat kan hen ge dig råd på hur du ska gå vidare eller vart hjälp som passar just dig finns att få. Det är bra om du så snart som möjligt kämpat tillbaks mot dessa känslor, innan du sjunker djupare.
Många gör även skol.närvaro större än vad det är - klart det är bra att vara där för att inte missa, men det är inte så svårt att få godkänt i samtliga ämnen så det klarar du säkert <3. Utöver betyg så har du ju även en jättebra personlighet som säkert kan ge dig jobb, så ta skolgången i din egen takt. Ditt mående är grymt mycket viktigare än dina betyg - förhoppningsvis inser även din mamma det.
Du är iaf stark som inser att du behövde prata av dig istället för att dölja allting och grubbla ihjäl dig.
Och det är svårt att göra unika saker när mänskligheten har funnits så himla länge. Men samtidigt så är ju du unik, såklart, och du gör inte exakt samma sak som någon annan. Och även om du gjorde det så hade du ändå gjort något istället för att ge upp.
Kram kram KRAM.
Själv så är just att skriva bra självterapi, kanske för dig med, och då tycker jag du ska fortsätta med det. Försöka reda ut tankarna. Detta är nog enklare med en t.ex psykolog än på egen hand,
Se till att försöka lista ut vad känslorna kommer från.
Och framför allt - andas!
Det kommer bli bättre. <3
GothicGamer
Sat 2 Nov 2013 18:18
Ska försöka gå till kuratorn nu i veckan när skolan startar igen. Är verkligen ingen som brukar prata om mina känslor (och när jag väl gör så börjar jag alltid gråta så det är lite därför jag undviker det) men lovar att verkligen försöka. Hoppas det kommer hjälpa. Tack och kram <3
Maydays
Sat 2 Nov 2013 18:26
Bra, bra <3 Jo, jag känner igen mig, jag brukade ju dölja mitt mående också, och är inte så bra på att pratas om känslor. Men det blir lättare med tiden enligt mig.
<3 Hoppas också det, lycka till eller vad man säger <3
<3 Hoppas också det, lycka till eller vad man säger <3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gothicgamer/516557183/
Visa toppen
Show footer