March
Thursday 15 January 2009 photo 1/1
|
*15/1-09*
r.i.p
Någon timme innan telefonen ringde..
Allting var som vanligt och jag hade kul med flickorna påväg till skogås
Den enda smärtsamma tanke gick till någon långt borta.. men aldrig till dig.
Att ett enda litet telefonsamtal kan förändra ditt liv föralltid, ta död på dina planer
och bara göra allting smärtsamt.. det är sjukt.
Jag klarar inte av att vara utan dig.. det kommer aldrig gå.
Du har fan varit allt för mig, så länge jag kan minnas.
Hur kan man spendera så många år tillsammans och sedan försvinner allt på bara någon sekund..
Jag älskar dig, hur många gånger har jag inte sagt dom orden till dig..
Hur ofta har jag inte pussat på dig, bara stått med min panna mot din medans mina tårar runnit.
Så många gånger som jag skrattat åt alla minnen... jag har alltid varit så glad med dig.
Du har gjort mig hel när ingen annan kunnat.
Du har aldrig kritiserat mig, lagt dig i eller bråkat med mig om mina beslut.
Du har bara varit tyst och lyssnat, exakt vad jag behövt.
Men nu finns inte det något mer och det smärtar som bara den..
Hur fan ska detta gå.. vi hade ju en framtid planerad tillsammans.
Vad ska jag göra nu?
Mitt liv står verkligen stilla. Det enda som lever är minnet av dig.
Våra sista ögonblick tillsammans den dagen.
Livet måste gå vidare, man kan inte stanna i sorgen förevigt
men sorgen måste få sin tid att läka det som gör ont.
Glöm mig aldrig, och vart du än är så ska du veta att jag saknar dig,
och jag slutar aldrig älska dig! </3
r.i.p
Någon timme innan telefonen ringde..
Allting var som vanligt och jag hade kul med flickorna påväg till skogås
Den enda smärtsamma tanke gick till någon långt borta.. men aldrig till dig.
Att ett enda litet telefonsamtal kan förändra ditt liv föralltid, ta död på dina planer
och bara göra allting smärtsamt.. det är sjukt.
Jag klarar inte av att vara utan dig.. det kommer aldrig gå.
Du har fan varit allt för mig, så länge jag kan minnas.
Hur kan man spendera så många år tillsammans och sedan försvinner allt på bara någon sekund..
Jag älskar dig, hur många gånger har jag inte sagt dom orden till dig..
Hur ofta har jag inte pussat på dig, bara stått med min panna mot din medans mina tårar runnit.
Så många gånger som jag skrattat åt alla minnen... jag har alltid varit så glad med dig.
Du har gjort mig hel när ingen annan kunnat.
Du har aldrig kritiserat mig, lagt dig i eller bråkat med mig om mina beslut.
Du har bara varit tyst och lyssnat, exakt vad jag behövt.
Men nu finns inte det något mer och det smärtar som bara den..
Hur fan ska detta gå.. vi hade ju en framtid planerad tillsammans.
Vad ska jag göra nu?
Mitt liv står verkligen stilla. Det enda som lever är minnet av dig.
Våra sista ögonblick tillsammans den dagen.
Livet måste gå vidare, man kan inte stanna i sorgen förevigt
men sorgen måste få sin tid att läka det som gör ont.
Glöm mig aldrig, och vart du än är så ska du veta att jag saknar dig,
och jag slutar aldrig älska dig! </3
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gpersson/320825607/
Visa toppen
Show footer