December
Monday 12 July 2010 photo 2/2
|
De historiska rötterna
För att få grepp om rastafari-rörelsen och reggaemusiken måste man gå bakåt i historien. Historiskt sett är det i första hand slav-och kolonialtiden som förklarar de kontraster som återfinns inte bara på Jamaica utan i hela Karibien.
År 1494 landsteg Columbus, för Spaniens räkning, på Jamaica. Han trodde att han kommit till Indien. Ön ockuperades och befolkades av spanjorer år 1509 då bodde det ungefär60 000 Arawakindianer (ursprungsbefolkningen) på Jamaica. Arawakindianerna gjorde motstånd och vägrade att arbeta som slavar åt spanjorerna därför mördades de systematiskt. År 1511 återstod det endast 74 indianer. Spanjorerna började att importera afrikanska slavar i en liten skala (några tusen individer).
Britterna erövrade Jamaica år 1655 de fortsatte att föra över afrikanska slavar till Jamaica. Slavarna togs huvudsakligen från Västafrika. Under erövringen flydde de flesta av de afrikanska slavarna upp i bergen de fick namnet "the Maroons". Britterna lyckades aldrig att trycka ner maroonerna men efter 55 års stridigheter undertecknade de en fredsuppgörelse med britterna. Denna uppgörelse innebar i korthet att maroonerna tillerkändes rätten till odlingsbar mark (i praktiken dålig jord). Jamaica blev snart den viktigaste tillflyktsorten för pirater och kapare i Karibiska havet. De kombinerade ofta sjöröveriet med slavplantager eller handel. Sockerplantager med slavar från Afrika anlades i stor mängd.
Under de första 100 åren av brittiskt styre, ökade befolkningen från 3 000 till375 000, varav drygt 350 000 var slavar importerade i synnerhet från Guldkusten (nuvarande Ghana och Nigeria). Jamaica utgjorde tillsammans med andra större öar i Karibien det ena hörnet i den så kallade Triangelhandeln, som britterna kontrollerade mellan 1650 och 1850. Slavplantagesystemet på Jamaica var bestialiskt grymt. Tillgången på billig arbetskraft genom Triangelhandeln gjorde att det ansågs mer lönsamt att låta slavarna arbeta tills de dog, än att sörja för deras hälsa.
Slaveriet betydde endast en sak för slavarna; stenhårt arbete. Ett normalt liv med bröllop, familj, utbildning, religion med mera var förbjudet av de vita. De som ansågs vara de bästa slavarna, kom från ett etniskt splittrat område, Guldkusten. När tillgången började tryta där, importerades slavar från Angola, Kongo och Madagaskar. Genom att ett normalt socialt liv var uteslutet och den etniska splittringen var stor, blev det svårt att behålla och utveckla en egen kultur för slavarbetarna. År 1807 avskaffades slavhandeln, slaveriet upphävdes 1830-talet. Skyddstullarna för kolonierna upphävdes 1846. Det innebar ekonomiska svårigheter och brist på arbetskraft för plantageägarna.
Grundandet
Rastafari-rörelsen grundades av en man som hette Marcus Garvey (1887-1940). Det började med att han grundade en förening som hette Universal Negro Improvment Association (UNIA) på Jamaica. Dess syfte var att ändra de svartas underlägsenhetskänslor som de vita kolonialismen orsakat. Men han hade lite svårt att få igenom sina idéer och gav sig därför 1916 iväg till USA för att istället prova sina idéer där. Innan han lämnade Jamaica lär han ha yttrat de "profetiska" orden: "Se mot Afrika för där skall en svart kung krönas, han ska bli Frälsaren". Marcus Garvey är Rastafarianernas profet och kallas för Johannes Döparen. I likhet med Johannes Döparen, som förutspådde att Jesus skulle uppenbara sig, gjorde Marcus Garvey en "profetia" om den frälsning som kunde väntas då en svart kejsare kröntes i Afrika. 1930 blev så Haile Selassie krönt till kung i Etiopien och blev därmed den förutspådda Frälsaren. Haile Selassie hette Ras Tafari innan han blev kung.
"Vår Gud har ingen färg, ändå är det mänskligt att se allting med egna ögon, och eftersom de vita har sett sin Gud med vita ögon, har vi nu (även om det är sent) börjat se vår Gud med våra ögon... Vi negrer tror på den Etiopiske Guden, den evige Guden- Gud Fader, Gud Sonen och Gud den Helige Ande, den ende Guden i alla tider. Det är den Guden vi tror på, men vi ska dyrka honom med Etiopiens ögon."
Citat ur Marcus Garveys bok Philosophy and Opinions.
Grundläggande värderingar
Rastafarianerna betonar vikten av att man skall göra allt som är naturligt. Man vill leva nära naturen, vilket tar sig uttryck i t ex Ital food och man betonar vikten av naturlighet när det gäller t ex inställningen till kvinnan och sexuallivet. Människan måste ha tilltro till Guds natur, men människan kan inte begripa vidden av den. Men Guds natur innefattar inte bara en kosmisk skapande kraft, utan också en inre vitalitet av alla skapade ting inberäknat människan och hennes själ. Rastas tror ej på ett liv efter detta. Istället tror man att den dödes atomer bildar nya barn och på så vis blir livet evigt.
Rastas har fem grundläggande regler i sin tro:
- De svarta är bibelns utvalda folk, nu förvisade till Babylon (Jamaica) för sina numera förlåtna synders skull.
- De vita är Satans tjänare och verktyg och de är underlägsna de svarta.
- Etiopien (ofta synonymt med Afrika) är himmelriket dit de svarta snart skall återvända.
- Haile Selassie är Messias, den levande guden.
- De svarta skall i framtiden regera världen.
;
Man anser att Jamaica är Babylon och den vite mannens värld. Det är påven som leder förtrycket på det religiösa planet mot den svarte mannen. På det världsliga planet är det kolonialmakter som har varit inblandade på Jamaica, Storbritannien och USA, som är ledande förtryckarmakter. När det gäller femte punkten är detta belöningen för att man levt ett rättfärdigt liv i den anda som bibeln beskrivit. Att leva i renlighet, naturligt och att prisa Jah är kärnpunkterna i livet. Himmelriket på jorden, där de som levt rättfärdigt skall få komma till, är Etiopien. Etiopien anses som mänsklighetens vagga och härifrån kommer även Haile Selassie. Addis Abeba utpekas som Sion, som i Bibeln beskrivs som platsen där Moses fick tio Guds bud.
Rastas vill ej arbeta åt vita för det påminner dem om slaveriet och sätter dem i beroende av Babylon. De livnär sig hellre på att vara bilmekaniker, konsthantverkare, skådespelare, musiker, jordbrukare eller lärare. Vissa källor menar att odling av marijuana är största inkomstkällan för rastakommunerna.
Synen på bibeln
Rastafariernas heliga skrift är bibeln. Man anser att bibeln kommer från Etiopien och att de vita har ändrat den för att den ska passa de kristnas ändamål bättre. Därför är dagens bibel väldigt olik originalet. Rastas använder sig mest av Uppenbarelseboken. Men även Moseböckerna, Psaltaren, Höga visan, Jesaja, breven till korinterna och Timoteus kommer till användning. De här böckerna anser man vara minst påverkade av de vita. I dessa böcker finner man stöd för alla sina karaktäristiska levnadsmönster. Här finner de också stöd för sina grundläggande värderingar. En av dessa är att de anser den vite mannen underlägsen den svarte. Den första och största anledningen till detta är att Gud är svart. Jeremiah 8:21. Bibeln används också som lagbok och olika regler till exempel för mat. Tio guds bud följs i görligaste mån.
Synen på Gud och Haile Selassie
Rastafaris Gud kallas Jah. Namnet kommer från hebreiskan Yahweh, det vill säga beteckningen för Israels Gud, Jehova. Den korta formen Jah återfinns i bibeln i t ex Hallelu-ja(h). Rastafarianernas Gud finns inte i himlen utan här på jorden, i alla människor. Att alla människor inte blir rastas beror på att de inte upptäckt Gud inom sig. Att söka Gud inom sig är en livsuppgift för rastas. Gud representerar kärlek, fred och enhet. Rastafarianerna ser sig själva som de sanna judarna, Guds utvalda folk, återlöst av Ras Tafari, den levande Guden som uppenbarat sig i Haile Selassie I:s skepnad. Namnet Haile Selassie betyder "instrument och makten av treenigheten". Detta tolkar rastas som den gudomliga treenigheten av värme, luft och vatten. Rastas ser föraktfullt på den vite mannens Gud och Jesus. Man menar att den vite mannen måste dö först för att se gud. Men rastafarianerna har den levande Guden, Guds reinkarnation, Haile Selassie I, och när han levde var han det fysiska beviset för detta.
Rastafarianerna ser gott och ont i allting, inklusive i Haile Selassie. Man ser honom som en handlingskraftig monark, som trots sin gudomlighet, är begränsad i sin mänskliga form och roll i livet. De flesta rastas förnekar inte eller försvarar kritiken mot Haile Selassie. De betonar istället det positiva och uppehåller sig inte vid de negativa påståendena. Haile Selassie var själv ingen rastafarian, men han kände till rörelsen på Jamaica och tog emot besök från rastafarianer. Att Haile Selassie dog 1975 tycks bekymra Rastafarianerna föga. En del anser det vara en bluff från Babylon, medan andra inser att han är död. De senare menar dock bara att kroppen är död, men inte själen. Som en ande, menar de, blir Haile Selassie mer tillgänglig både efterföljare på Jamaica och i Etiopien.
Inställning till kvinnan och äktenskapet
Kvinnan skall vara avspänd, nöjd och tillfredsställd med livet. Hennes naturliga plats är i hemmet, där hon skall ägna sig åt barnen och hushållsarbetet, männen kan också delta i dessa sysslor. Hemarbetet anses ej heller vara underordnad betydelse utan ytterst viktigt och positivt. I praktiken förvärvsarbetar dock många kvinnor för att hjälpa till med försörjningsbördan.
Alla kvinnor kallas för systrar eller döttrar; någon annan benämning bör ej förekomma. Kvinnorna få ej bära byxor. Kjollängden får ej vara kortare än knähöjd. Man tror nämligen att lust inte uppkommer förrän inbjudan gjorts. En syster eller dotter som visar sina knän bjuder in ondskan. Att använda kosmetiska eller att uppträda på ett konstgjort sätt, ses med ogillande och betraktas som djävulens verk.
Kvinnor deltar ej i diskussioner och ceremoniella möten som rastamännen har. Man lyssnar men deltar inte i diskussioner. När det gäller rökning av ganja, så deltar ej kvinnorna när rastamännen röker på sina möten, men kan röka själva eller tillsammans med andra kvinnor. Rastas är starka motståndare till preventivmedel och aborter. När det gäller preventivmedel anser man att det är onaturligt och betecknar användandet som invärtes mord. Abort anser man vara mord. Rastasamhället tar istället hand om de barn som saknar föräldrar. Dessutom tar man avstånd till Babylons familjerådgivningsbyråer. Homosexualitet anser rastafarianerna vara den värsta synd man kan begå. När man vill tillgripa ett extra rått skällsord, kan man anklaga en person för homosexualitet.
Håret
En rastas hår kallas dreadlocks. Det utvecklas genom att dom aldrig klipper eller kammar det. Rastas anser att det står i bibeln att håret skall vara så. Till exempel i tredje mosebok 19 kapitlet står det: "I skola icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skägg".
Rastas bär sina lockar med stolthet för ju längre de är ju längre tid har de varit hängivna åt Rastafari och Jah. En viktig aspekt på dreadlocks är att rastas vill leva som ett med naturen och att kapa sina lockar vore att gå emot naturen. Dreadlocks symboliserar flera saker. Lejonet, som in sin tur representerar Haile Selassie, segrande lejon av Juda stam, Etiopien och Afrika. En Rastaman säger att dreadlocks är högkänsliga ledningar som sänder gudomlig energi och inspiration från Jah till Rasta.
Ital-Food
Den viktigaste födan för rastafarianer är grönsaker och frukt av alla slag. "Agridishes"- föda som växer ur jorden är "ital" eller naturlig. Man använder inget salt, inte heller konserverade matprodukter. De dricker inte sprit i någon form, inte heller kaffe, te eller kakao. Däremot dricker de olika örtdrycker och ganja-te. Den enda dryck som kan innehålla alkohol är en hemmagjord brygd, som kallas "roots" (rötter). Denna tillverkas av saften från olika rötter som sedan får jäsa. Många rastafarianer är vegetarianer, men vissa tillåter sig att äta kött. Svinkött är helt förbjudet likaså skaldjur. Fiskarna får inte vara längre än 30 centimeter därför att större fiskar äter mindre och detta anses att representera Babylon, där "män äter män".
Marijuanan
Det röks mycket ganja (marijuana) på Jamaica. Av rastas så kallas ganjan för "den gudomliga örten". De grundar användandet bland annat på ett bibelcitatet ur första moseboken första kapitlet: "Och Gud sade: Se, jag giver eder alla fröbärande trädfrukt; detta skola I hava till föda".
Man röker marijuana på två sätt. Dels individuellt i stora rullade cigaretter och dels i speciella pipor (chillumpipe) som används när man röker tillsammans eller i ceremoniellt bruk. När man röker i pipan i det sistnämnda fallet tar man av sig huvudbonaderna för att visa respekt för Gud, som gett dem denna heliga ört. Detta görs ofta tillsammans med läsning ur Bibeln och i detta sammanhang speciellt från Psaltaren. När man läst en psalm avslutar man med att en rastafarian säger "Jah" och resten säger i kör "Rastafari". Rastas röker för att få inspiration och lättare nå ett högre medvetande. Rastas använder även ganjan som te och som krydda i matlagningen. Dessutom tar man vara på askan, som man gnider in på kroppen, eftersom man anser att ganjan har en helande effekt. Uppfattningen att man kan använda ganja som medicin är utbredd. Förutom att den botar vanliga förkylningar, anser man att den botar en mängd andra sjukdomar från starr till cancer.
Språket
Rastas lägger stor vikt vid språket. "Word sound and power" är en paroll som ofta nämns och som är relaterad till Uppenbarelseboken 19:12, 13, 15. Rastaspråket utgår från patois (uttal: patoa) en afrikainsperarad engelska. "Ren" engelska talas bara av vita och högutbildade i städerna och patois talas bland de svarta. Rastaspråket är en variant av patois. På grund av olika influenser blir rastaspråket grammatiskt svårfångat och säreget. De fäster stor vikt vid samtalet och tycker ej om ordet "conversiation", vilket de förknippar med att bolla ord mellan varandra utan att lyssna ordentligt. De betecknar alla längre samtal med "reasoning" för att betona gemenskapen, samhörigheten och allvaret.
Det viktigaste uttrycket i språket är "I and I". Rastas säger sällan "I = jag", "we", "me" eller "my". De säger alltid "I and I" vilket då kan betyda: jag och du, jag och Gud, alla rastas, mig, mitt eller vårt. En anledning till detta man vill kombinera den egna frigjorda självsäkerheten hos individen med kollektivet, rastas.
I rastaspråket säger man t ex inte "I have my book" utan istället "I and I have I and I book". "I" används även för att förgylla ord som i Rastafar-I, Haile-I och Selassie-I.
Se även mitt Rasta-lexikon
Musiken
Rastas lyssnar på och utövar en musikform som kallas reggae. Det är en musikform som har utvecklats ur tidig traditionell jamaicansk musik uppblandad med modernare västerländska och jamaicanska musikformer. Den föddes omkring 1968 och i början av 70-talet började texterna mer och mer att handla om rastafari-rörelsen och dess budskap.
Texterna handlar som tidigare nämnts ofta om rastarörelsen och olika fenomen runt den. Men det förekommer även, som i all annan populärmusik, en hel del hjärta och smärta. Ett ämne som är väldigt populärt att skriva om är marijuanabruket. Det är också en av anledningarna till att en del reggaemusiker har haft vissa problem med att få komma in i olika länder för att uppträda. En del låtar har även blivit förbjudna att spelas i radio m m.
Ett bevis på musikens dragningskraft i Sverige på 70-80 talet är att när Bob Marley uppträde på Gröna Lund 1980 så kom det cirka 30 000 människor, vilket var nytt publikrekord. Han hade själv det gamla.
Man kan nog säga att reggaen dog med Bob Marley, som hitmusik vill säga. De flesta reggaemusiker är mer intresserade av att prisa Jah och marijuanan än att skriva hitlåtar. Fast under senare år har reggaen haft en "revival" varje sommar. Skivor som "Absolute Reggae" med flera har sålt i stora upplagor och fört ut (den snällare delen av) musiken till en ny ung publik. Den har även påverkat västerlänsk musik i stor utsträckning. I allt från schlagers till hårdrock kan man i dag höra influenser från reggaemusiken.
Kärnpunkten
Kärnpunkten för rastareligionen är krav på frihet. Frihet kan för rastafarierna uppnås genom en tvåsidig process. För det första, ett erkännande av att Babylon står för ett avskyvärt livssätt som är dömt till undergång. Man kan se det hela som ett förkastelsekretslopp: förkastelse av slaveriet, vit överhöghet, svart underlägsenhet, världsliga ägodelar - förkastelse av allt som Babylon lärt ut. För det andra, att kunna älska sig själv och andra, känna sig själv och andra - med andra ord ett kretslopp av accepterande. Detta betyder att man skall acceptera rastafari, sig själv, och uppnå beslutsamheten att fred och kärlek skall bli de främsta faktorerna i livet. Jah kommer, enligt rastafarierna, att svara på dessa gudomliga ting med att skydda dig och ge dig allt vad du behöver. Kärlek, enhet, fred, jämlikhet och rättvisa blir både den allmänna lagen och de högsta levnadsvärdena. Frälsning enligt rastas är alltså endast möjligt genom rättfärdigt handlande och tron på Haile Selassie och Jah.
Slutord
Jag tror att kolonialismen är roten till mycket ont på Jamaica. Spanjorerna utrotade i början av 1500-talet en stor del av de fredliga Arawakindianerna. De började sedan att importera svarta som slavar. När britterna sedan tog över ön flydde en stor del av de afrikanska slavarna upp i bergen. De kom att kallas "the Maroons".
Mycket av rastafariernas tro och åsikter bygger på vad som hände under slavtiden. Man motsäger sig t ex att arbeta åt andra då det påminner om slaveritiden, man vill var sina egna herrar.
Jag tror att rasförtrycket av de svarta på Jamaica har gjort att de känner sig oönskade i samhället, där de vita har allt och de svarta inget. Politikerna har inte lyckats att ändra på detta - därför har många rastas vänt politiken ryggen. Man började återskapa en egen svart kultur för att finna sin identitet. Sökandet efter svart kultur har inneburit ett stort intresse för Afrika - slavarnas rötter. Detta ledde till en vilja att emigrera tillbaks till Afrika. Det specifika intresset för Etiopien beror på att landet aldrig har koloniserats och har obrutna kulturella traditioner.
En riktig rasta lever helt med naturen och använder bibeln som rättesnöre. Allt de gör har de hittat belägg för i bibeln. Överhuvud taget lever man väldigt sunt, möjligtvis med undantag av marijuanabruket.
Marijuanabruket är den del av religionen som jag tycker sämst om. Jag tror att rastakulturen, genom sin glorifiering av drogen, är en bidragande orsak till att marijuana har blivit en sådan populär drog i västerlandet.
Jag tycker ej om rastarörelsens kvinnosyn. Hon har en låg ställning och har ingen talan bland männen. Kvinnan omges också av diverse regler om hur hon skall bete sig och leva. Eftersom man ej får använda preventivmedel och det även är förbjudet med aborter får kvinnorna många barn och blir ofta gravid i tidig ålder. De blir därför avskärmade från samhället, de måste vara hemma och ta hand om man och barn. De har ej hellre någon större möjlighet att studera utan har oftast mycket dålig utbildning.
© 1998 text Eva-Marie Bergström
HTML mm Hans Bergström
HTML mm Hans Bergström
31 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gree/465315113/
Visa toppen
Show footer