Jag har tappat greppet nu, Elli du var mitt allt liksom. Du har hjälpt mig som ingen hjälpt mig förrut och det du gjort för mig är ovärderligt. Tror helt ärligt att jag inte skulle funnits om du inte funnits ddär för mig. Jag ångrar inte en sekund jag offrat för dig och önskar att allt bara är en dröm, att någon väcker mig snart för det här dödar mig.. Verkligen dödar mig, inifrån. Jag funderar på vad jag ska göra nu.. Ska jag gå till skolan för att du ville det, eller ska jag skita i det för att det bara påminner mig om dig? Har så många tankar och fråger. Vad du skulle velat att man gjorde är väl ty kämpa vidare, men Elli nu har du lämnat mig i sån stor ovishet att jag tror jag fastnar. Hur ska jag någonsin komma över det här? Hur ska jag få det att falla in? Hur ska jag få det att kännas som det inte är mitt fel? Du var min bästavän hon från Gällivare med det roliga skrattet, den där tjejen som alltid var glad och stöttade mig genom allt, hon som jag aldrig skämdes över att vara mig själv med. Hon jag kännde mig värd med. Den där riktiga super bruden som alla ville vara kompis med. Hur ska jag klara mig utan henne? jag har tappat fotfästtet för du var min mark, nu svävar jag mellan himmel och det tomma inget då himmlen är de minnen jag har av dig. Jag önskar så att du hört av dig den dagen, att jag ringt bara för att fråga hur du mådde. Jag vill veta så mycket. Och det här är bara sjukt, är så jävla frustrerad...

helvete elli, varför gjorde du såhär!?

Älskar dig iaf, (L)

/ Din Linn

finns om du vill....